Jakthundar vs vargen

Misstolka inte ordet Utrotad . Vargen har aldrig varit utrotad och kommer nog aldrig att bli det heller

Om man fick välja hur sin kompis skulle dö skulle det då vara genom: 1) Vådaskott , 2)Överkörd eller 3) Dödad av en varg
Jag tror nog alla hundägare inte skulle välja det 3:e alternativet
Att man vill skydda sin hund från att bli uppäten av vargen är inget jag motsätter mig ifrån.

Självklart vill jag skydda min hund från att bli tagen av vargen, nu jagar
jag inte där varg finnes och därmed är det inte ett problem. Dessutom
jagar jag sällen med hund öht.

Jag vill också värna jakt med lösgående hund eftersom det i pricip
bara förekommer i Norden. Samtidigt är det viktigt att inte göra
varg vs hund till ett större problem än vad det är.

På riksplanet är det ett ganska litet problem men lokalt kan det vara
mer påtagligt, men vi ska inte måla fan på väggen.

Det gynnar nämligen ingen jägare.

Tror att problemen inom jakten bara blir större o större även för politikterna. Snart är det val, o i alla fall moderater o centern börjar prata om det, allt ifrån rovdjur till morkullor.

För att återknyta till trådskaparens ursprungs post så
läste jag på en sida hos vägverket (http://www.vv.se/ddd_templates/Page____17591.aspx)
att vid 75% av bilolyckorna med dödlig utgång är alla inblandade parter nyktra.
Hur man skall lösa problemet med denna överrepresentation av nyktra i olycksstatestiken nämns inte.

Allvarligt, så problemet med vargen, är dess benägenhet/förmåga att ta jakthundar.
84 hundar på 5 år, vargpopulationen i Skandinavien bestod vid utgången av vintern 02/03 av 84-100 individer.
(http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/artpresentation/vargstammen.asp)
Var femte varg tar med andra ord en hund på ett år.
Hur många vargar skall vi ha 500 eller 2000, problemen vi ser nu är bara en mild bris mot den storm som väntar.

Porta

Det underförstådda argumentet som vargfluktarna anför är att det, i sig, skulle vara något possitivt med att det finns varg i Sverige.

Det finns varg i Ryssland i överflöd, så det är givetvis helt absurt att hävda att arten varg skulle vara utrotningshotad!
Varför kan inte vargfluktarna tillfredsställa sig genom att semestra i Sibirien, eller genom att besöka Skansen? En jakthund är som en familjemedlem. Det är oacceptabelt att en trofast hund skall offras enbart för att fluktarna inte skyr några medel för att tillfredsställa sig.

Bra argumentationsteknik här från "JA"-sidan. Jag tänkte använda samma!

I naturkatastrofer dör det ju en väldans massa tusen människor varje år. I krig, nja, inte fullt så många. Det har ju faktiskt bara dött en sisådär 500 människor hittils i Libanon och Israel. Varför gnäller folk överhuvudtaget? Jag förstår inte...

Varför kan inte skogscowboysen tillfredställa sig genom jaga i de delar av landet där det inte finns varg, skjuta tamhjortar i hägn eller döda kossor på slakteri?


Det är oacceptabelt att försätta en familjemedlem i livsfara bara för att skogscowboysen inte skyr några medel för att tillfredställa sin vapenkåthet och behov av att döda saker.

Jag respekterar din åsikt och jag förstår hur du menar. Jag är uppvuxen med löshundsjakt och förstår väl vilken betydelse den har för Sveriges jägarkår. Vargstammen är ju dock en realitet, och som hundförare måste man ta hänsyn till den. På samma sätt som att jag inte släpper stövaren när isen på ån är tunn eftersom räven springer ut på den och drar med sig hunden, skulle jag inte släppa hunden om vargspår hade funnits på trakten.


En viss grad av livsfara är ständigt närvarande i en hunds liv likväl som i en människas. Ingen har mig veterligen överlevt livet. Man kan konstatera att en jakthunds liv, jämfört med en ordinär promenadlimpas, är friskt, lyckligt, naturligt men något kortare än den civila vovens.

Så du menar att det inte gör någonting om vargen tar en hund, för den dör ju tillslut ändå?
Eller menar du att risken man utsätter jycken för inte är så överhängande som vissa vill ha den till?

EDIT; Menade inte på att jag var någon sorts motståndare till jakt med hund p.ga riskerna med mitt förra inlägg. Ville bara belysa att det faktiskt är förarens fel och inte vargens om det slutar illa i skogen, och att om man nu som Carpe Diem anser att risken för att hunden ska bli tagen av vargen är hög, och samtidigt ser hunden som en älskad familjemedlem så kanske man ska tänka en extra gång innan man släpper ut den i skogen(och innan man sätter sig och skriver också för den delen).

Det är klart att det är en stor tragedi för hundens familj när den dör, oavsett orsaken till frånfället. Jakthunden lever dock ett naturligare liv än sina civila motsvarigheter, och i detta ingår en risk för en något tidigare död. Ett av hoten mot en jakthundsliv är vargattacker, tveklöst, men det är inte den största faran. Jag fick en jämte ihjälsparkad av en älgko på nittiotalet, men jag kräver inte att älgen skall utrotas för det.

"Skogscowboysen" fortsätter bara leva sina liv, det är tevetittarna och skansenbesökarna i Stockholm som försätter dom i fara. Inte dom själv. "Jo men vi vill nog ha varg i Sverige, för det första påverkas vi ju inte själv alls men jag känner ju mig ju iaf helig som tar den ståndpunkten och för det andra så irriterar det dom där attans djurplågarna till jägare som inte gör något annat än sprider ondska och död kring sig!!" ..-.

Snark. Väx upp.

Jag håller med om allting du säger. Jakthundarna måste vara de gladaste hundarna som finns då dom får syssla med något för dom så naturligt som att spåra upp vilt.
Samma med tjänstehundarna vi jobbade med i det militära. Det fanns ju en(viss) hotbild mot dom också, men med tanke på hur glada dom var i att arbeta så kompenserade det mer än nog.