Citat:
Ursprungligen postat av
Arnstad
Vi ser saken lite olika det är uppenbart.
Jag tror du behöver tänka mer själv och lyssna mindre på propaganda, från båda sidor.
Citat:
Vad gäller vapenleveranser så finns det ju inget skäl att skicka grejor till Ukraina om den ukrainska kampen är utsiktslös. För att muntra upp vapenleverantörerna så har man torgfört "Motoffensiven", som skulle ändra den strategiska situationen till Ukrainas fördel. Talar man om Ukrainas försvarsförmåga så är det enda man kan hoppas på att striderna förlängs, vilket inte är så mycket att hoppas på eftersom det endast leder till ett längre lidande och fler döda utan att utgången förändras.
Varför skickar Väst vapen till Ukraina? Det finns i princip två förklaringsmodeller. Antingen att det goda Väst vill hjälpa Ukraina att försvara sig emot de ondskefulla orcherna. Eller att det lömska Väst gör allt för att förstöra för Ryssland, inklusive att ge vapen till ukrainska nazister.
Men, och det är här logiken kommer in i bilden, oavsett förklaring så finns det inget samband mellan vapenstöd och ukrainska offensiver. Om Väst vill hjälpa Ukraina försvara sig så är det rimligt att skicka ännu mer stöd om ryssarna återupptar sitt avancemang. Om Väst enbart vill försvaga Ryssland så är det ännu mer motiverat att skicka stöd om ukrainarna retirerar eftersom det rent generellt är lättare att försvara sig än att anfalla och om Ukraina retirerar så kommer varje västerländskt vapen att ge större effekt i förstörd rysk utrustning.
Citat:
Vad gäller kärnvapen så finns i den ryska doktrinen att kärnvapen kan användas om den nationella säkerheten är hotad. Och som Ryssland gjort klart så anser de att de nyinförlivade enklaverna är Ryssland, vilket i en förlängning har uppenbara konsekvenser, ja åtminstone kan ha.
Den ryska principen säger att de kan använda kärnvapen om den ryska statens existens är hotad. Man får vara ganska flexibel i sitt tänkande för att hävda att en sådan situation föreligger.
Mer konkret så kan man rent spelteoretiskt aldrig gå med på någon nukleär utpressning. Om Ryssland invaderar och annekterar ett annat land och sedan kräver att få behålla sina erövringar med hot om kärnvapen, så är det omöjligt att gå med på det kravet. Går omvärlden med på det kravet så har den helt plötsligt godkänt att alla kärnvapenstater gör precis vad de vill men hänvisning till sina kärnvapen. En sådan värld vill vi absolut inte ha och det är definitivt värt ett kärnvapenkrig för att undvika ett sådant scenario. Rimligtvis finns det människor som kan tänka i den ryska ledningen också, alltså vet de också detta och därmed kommer de aldrig använda sina kärnvapen.
Citat:
Ryssland ser de senaste årens utveckling i Ukraina som ett existentiellt hot. Det var därför de till slut gick in med sina styrkor. Om du eller jag har en annan uppfattning om den hotbilden är faktiskt av mindre betydelse.
Man behöver bara en liten gnutta sunt förnuft och en världskarta för att inse att Ukraina omöjligen kan vara ett existentiellt hot mot Ryssland.
Däremot kan Ukraina vara ett existentiellt hot mot den ryska ledningen.
Förklaringen till det är enkel. Det går inte särskilt bra för Ryssland. 1990 var Ryssland och Polen ungefär lika rika. Idag är Polens BNP/capita 50% högre än Rysslands. 1990 var Ryssland nästan dubbelt så rikt som Rumänien. Idag är Rumäniens BNP/capita aningen högre än Rysslands. Det har helt enkelt inte gått särskilt bra för Ryssland, åtminstone inte i jämförelse med övriga Östeuropa.
En av få jämförelser som Ryssland faktiskt har kunnat skryta med är den med Ukraina. Mellan 1990 och 2014 blev Ryssland relativt rikare gentemot Ukraina. Det gick bättre för Ryssland än för Ukraina. Det är sannolikt att detta var väldigt viktigt för Ryssland. Polen, Rumänien och till och med Baltstaterna är perifera länder för Rysslands del. Men Ukraina är nära, har ett snarlikt språk och många ryssar har släktingar och vänner i Ukraina. 2014 skrev Ukraina på ett associationsavtal med EU, det första steget mot ett EU-medlemskap, och sannolikt också det första steget mot polsk eller rumänsk BNP-utveckling.
Här kommer logiken in i bilden igen. Om man är rysk ledare och oroar sig för att ens främsta jämförelseland ska komma i kapp och gå om en, vad gör man? Kan man inte sätta fart på sin egen tillväxt, vilket Ryssland verkar ha väldigt svårt för, så får man göra det näst bästa: slänga grus i grannlandets maskineri. Och det är väl ganska precis det som Ryssland har sysslat med i Ukraina sedan 2014. De annekterade Krim eftersom det var enkelt. Och de underblåste oroligheter i östra Ukraina för att det var ett billigt och effektivt sätt att destabilisera Ukraina.
Det här är lätt att leda i bevis. Om Ryssland enbart hade velat skydda ryssarna i Donbas hade de givetvis gått in militärt i Donbas redan 2014. Att de inte är för fina för att invadera sina grannländer har de visat många gånger, särskilt tydligt i februari 2022. Ändå invaderade de inte östra Ukraina 2014, trots att det hade varit enkelt för det att göra och trots att de redan hade invaderat Krim.
Varför invaderade inte Ryssland östra Ukraina 2014? Det måste ha varit för att de inte såg någon anledning till det. De hade inget intresse av att skydda etniska ryssar och lägga under sig mer territorium (mer än på Krim, Krim-territoriet tyckte de sig behöva av andra skäl). Vad de primärt ville var att destabilisera Ukraina, och det gjorde de bättre och billigare genom att understödja ett uppror och ett lågintensivt krig hellre än genom att invadera och avgöra saker en gång för alla.
Nu får man också en logisk förklaring till Rysslands invasion 2022. Varför invaderade de 2022 om de inte gjort det tidigare? 2022 var situationen i östra Ukraina lugnare än någon gång sedan 2014.
Den enda logiska slutsatsen är att det var lugnet som fick Ryssland att agera. Sedan 2016 har Ukraina haft en högre ekonomisk tillväxt än Ryssland. Samarbetet med EU fördjupades också. Och med de facto fred i östra Ukraina fanns det inga egentliga skäl att tro att den ukrainska tillväxten skulle mattas av. Det var ett existentiellt hot inte mot Ryssland men mot den ryska självbilden och i förlängningen den ryska ledningen. Man var tvungen att göra något och eftersom man redan förbrukat allt sitt mjuka kapital i Ukraina var man tvungen att ta till det hårda, militär invasion. Det är rätt logiskt om man tänker på det.
