Hej!
Reklam upptar väldigt mycket av min tid och energi. F-n vad bra jag är på att stå med händerna fulla när det är dags att hoppa förbi diverse spottar, men inte minst försöker jag (paradoxalt nog(?)) tvångsmässigt komma ihåg att bojkotta (eller åtminstone undvika) produkter och företag vars namn jag exponeras för.
Jag blir så trött.
- Åk runt med flygplan och lämna spår av de kemikalier som får mig att fatta mina beslut - som får mig att "välja" vilken j-vla hamburgare jag trycker i mig. Ni kan lika gärna göra det, ni har mig ändå i en liten ask.
(Jag är inte så insatt i konspirationsteorin jag slarvigt refererar till, och jag försöker nu göra en poäng av att erkänna det.)
- Jag är redo att ta emot direktreklam som ljudlöst droppar ner i mitt undermedvetna.
- Alltså istället för att uthärda poddare som via krystade (inte ett dugg ljudlösa) anekdoter ljuger om att de valt någon fullständigt underbar fondförvaltningstjänst.
- Som struts kanske jag kommer ett litet steg närmare lyckan.
Hur resonerar ni kring detta?
När jag var yngre, argare och mer energisk påstod jag vid något tillfälle att jag hellre skulle se den kalla "verkligheten" för vad den är än att vara en lycklig struts.
- Hellre cynisk och bitter än förd bakom ljuset, sa jag.
Erik Gustaf Geijer och Karl Marx, mfl. har, på ett ungefär, kallat religion för ett bedövningsmedel/opium för folket, och mitt barnsliga jag lät mig förföras av deras tankar, dessa bidrog till att få mig att vilja genomskåda agendor i största allmänhet.
Jag fantiserade, sympatiskt nog, om att navigera på en mer avancerad nivå än "allsköns patrask".
Men idag håller jag med de som säger att det är oundvikligt att vi blir mer eller mindre hjärntvättade (för att inte säga kn-llade) av alla möjliga organisationer (och vissa enskilda människor, för den delen), hur klarsynta vi än tror oss vara.
Jag överskattade min förmåga att kunna bli en duglig källkritiker, och visst levde jag även då i en illusion.
(För den sakens skull kan jag fortfarande försöka förstå varför organisationer och människor agerar som de gör, men världen blir mindre och vi utsätts för attacker från fler håll än vi anar, i slutändan är vi chanslösa.)
- Hellre cynisk och bitter än förd bakom ljuset, sa jag.
Erik Gustaf Geijer och Karl Marx, mfl. har, på ett ungefär, kallat religion för ett bedövningsmedel/opium för folket, och mitt barnsliga jag lät mig förföras av deras tankar, dessa bidrog till att få mig att vilja genomskåda agendor i största allmänhet.
Jag fantiserade, sympatiskt nog, om att navigera på en mer avancerad nivå än "allsköns patrask".
Men idag håller jag med de som säger att det är oundvikligt att vi blir mer eller mindre hjärntvättade (för att inte säga kn-llade) av alla möjliga organisationer (och vissa enskilda människor, för den delen), hur klarsynta vi än tror oss vara.
Jag överskattade min förmåga att kunna bli en duglig källkritiker, och visst levde jag även då i en illusion.
(För den sakens skull kan jag fortfarande försöka förstå varför organisationer och människor agerar som de gör, men världen blir mindre och vi utsätts för attacker från fler håll än vi anar, i slutändan är vi chanslösa.)
Reklam upptar väldigt mycket av min tid och energi. F-n vad bra jag är på att stå med händerna fulla när det är dags att hoppa förbi diverse spottar, men inte minst försöker jag (paradoxalt nog(?)) tvångsmässigt komma ihåg att bojkotta (eller åtminstone undvika) produkter och företag vars namn jag exponeras för.
Jag blir så trött.
- Åk runt med flygplan och lämna spår av de kemikalier som får mig att fatta mina beslut - som får mig att "välja" vilken j-vla hamburgare jag trycker i mig. Ni kan lika gärna göra det, ni har mig ändå i en liten ask.
(Jag är inte så insatt i konspirationsteorin jag slarvigt refererar till, och jag försöker nu göra en poäng av att erkänna det.)
- Jag är redo att ta emot direktreklam som ljudlöst droppar ner i mitt undermedvetna.
- Alltså istället för att uthärda poddare som via krystade (inte ett dugg ljudlösa) anekdoter ljuger om att de valt någon fullständigt underbar fondförvaltningstjänst.
- Som struts kanske jag kommer ett litet steg närmare lyckan.
Hur resonerar ni kring detta?