Citat:
Nu är vi äntligen överens.
Hoppas du får en fortsatt trevlig kväll.
Nu är vi äntligen överens.
Hoppas du får en fortsatt trevlig kväll.
Citat:
Det är absolut inte fruktlöst att söka inspiration utifrån. Jag brukar läsa när jag är på jakt efter sånt, men det finns inga rätt eller fel. Alla sätt är likvärdiga, så man får ta det som resonerar, och ibland även det som inte resonerar; det beror lite på vad man är ute efter.Ja, om man tillåter sig att verkligen tänka till och beskriva problematiken brett och noggrant.
När jag haft någon framför mig i såna sammanhang så har jag ofta fått frågor jag var helt oförberedd på och knappast skulle förvänta mig. De frågorna öppnade nya tankebanor och gav kanske en djupare förståelse om mig själv som jag inte hade kunnat nå på egen hand. Minns inte riktigt, men kanske var det så.
När jag haft någon framför mig i såna sammanhang så har jag ofta fått frågor jag var helt oförberedd på och knappast skulle förvänta mig. De frågorna öppnade nya tankebanor och gav kanske en djupare förståelse om mig själv som jag inte hade kunnat nå på egen hand. Minns inte riktigt, men kanske var det så.
Om man har ett brinnande intresse för utveckling så kan följande citat vara tänkvärt, fritt översatt från engelska:
"Jag tycker vi borde läsa dom böcker som smärtar- och skär in i oss. Om boken vi läser inte väcker oss med en handflata i ansiktet, varför läser vi den? Vi behöver böckerna som drabbar oss som ett missöde, som skapar sorg djupt inombords, som är som att missta någon vi älskade mer än oss själva, som att vara vilsen i en öde skog, som ett självmord. En bok måste vara yxan som bryter den frysna sjön inom oss."—Franz Kafka
Det gäller förstås inte bara böcker utan även mer generellt, som till exempel idéer, erfarenheter, känslor, beteenden, sina egna och andras. Och så vidare. Jag misstänker att psykologer ute på stan förvisso kan leda till intressanta åkturer, men mest troligt är dom av den lugnare varianten, jämfört med en yxa som bryter upp det som frusit till is inombords.
Citat:
Visst, inga konstigheter. Bara skriva lite, se vad som pågår i sinnet egentligen, få perspektiv. Eller gräva på djupet, om man så vill.
Men ja, att skriva av sig kan hjälpa mycket. Jag kom upp i fem block här hemma när tankarna stormade som mest. Gav också den där överblicken. Var intressant att se skillnaden på block ett och fem, hur tankarna utvecklades med tiden. Var enkelt att se vad jag vill undvika att hamna i för tankeloopar och vad som var mer givande att fokusera på.
Citat:
Om man har ett brinnande intresse för utveckling så kan följande citat vara tänkvärt, fritt översatt från engelska:
"Jag tycker vi borde läsa dom böcker som smärtar- och skär in i oss. Om boken vi läser inte väcker oss med en handflata i ansiktet, varför läser vi den? Vi behöver böckerna som drabbar oss som ett missöde, som skapar sorg djupt inombords, som är som att missta någon vi älskade mer än oss själva, som att vara vilsen i en öde skog, som ett självmord. En bok måste vara yxan som bryter den frysna sjön inom oss."—Franz Kafka
"Jag tycker vi borde läsa dom böcker som smärtar- och skär in i oss. Om boken vi läser inte väcker oss med en handflata i ansiktet, varför läser vi den? Vi behöver böckerna som drabbar oss som ett missöde, som skapar sorg djupt inombords, som är som att missta någon vi älskade mer än oss själva, som att vara vilsen i en öde skog, som ett självmord. En bok måste vara yxan som bryter den frysna sjön inom oss."—Franz Kafka
Väldigt fin tanke. Vilken beskrivning!
Påminner om min egna inställning om att jag själv mår som bäst i livet just när jag stöter på de där stora livsomvälvande sanningarna och insikterna som verkligen i grunden ruskar om hela ens syn på livet. Insikter man tar med sig och som jag vågar påstå är de som man till stor del grundar hela ens världsuppfattning på.
Hoppas kunna stöta på någon sån bok i mina dar, som lämnar bestående avtryck. Med lite tur har jag en sån väntandes i hyllan.
Citat:
Det gäller förstås inte bara böcker utan även mer generellt, som till exempel idéer, erfarenheter, känslor, beteenden, sina egna och andras. Och så vidare. Jag misstänker att psykologer ute på stan förvisso kan leda till intressanta åkturer, men mest troligt är dom av den lugnare varianten, jämfört med en yxa som bryter upp det som frusit till is inombords.
Tror jag håller med. Gissningsvis får vi som mest utbyte när vi kombinerar olika behandlingssätt. Låter nära och kära vara en del i processen, vänner, en psykolog utifrån, ge plats för egna tankar och idéer, sökande online.. osv.
Låta oss ta del av en sammanfattande överblick som kommer från flera källor, och så drar vi slutsatserna därefter. Slipper känna att vi lägger för mycket tro och hopp i en viss källa/individ.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
