Du kan se min historik över åren. Jag har gjort allt för att göra mitt liv bättre, det går inte. Jag gymmar 5-6 dagar i veckan. Jag blev nyss klar med min gymnasieexamen, vilket har varit väldigt viktigt för mig. Trots allt det här så blir det inte bättre. Du kan titta igenom min historik på trådar under åren. Jag hatar allt när det kommer till mitt utseende. Jag hatar att jag inte ser europeisk ut. Jag hatar att jag är så jävla ful och aldrig kommer ha råd med operationerna som jag behöver så att jag ska se bra ut. Jag blev manipulerad av tandläkaren på folktandvården som inte ens vill skriva en remiss till en ortodontist, vilket är den enda chansen som jag har för att få käk operationen som jag drömmer om, eftersom att jag aldrig kommer ha råd med den. Jag säger till henne att jag har ett överbett och hon säger att jag inte har det och att mina tänder ser perfekta ut. Jag bytte till en privattandläkare och frågade samma sak. Hon säger också att jag har bra tänder och inget överbett och tänker inte heller skriva en remiss? En Privattandläkare? Dom ljuger. Dom vill inte att jag ska må bättre. Jag vet hur jag kan fixa mitt utseende, men för att göra det så behöver jag hjälp. Jag vet att jag inte kan fixa min hudfärg eller se mer europeisk ut, men det minsta jag kan göra är att fixa felen som jag vet att jag har. Jag fick vårdcentralen att skriva en remiss till en Sömnutredningsmottagning för att jag läst online att om man har sömnapné, så finns det en chans att man kan få operationen. Det fungerade inte heller, då efter att jag gått igenom hela processen så visade det sig att jag inte hade sömnapné.
Det finns inget kvar för mig längre. Jag trodde att äntligen bli färdig med gymnasieexamen, skulle få mig att må bättre. Speciellt då det har varit vad som har motiverat mig under åren att fortsätta. Hur pinsamt det är att vara 26 år gammal och inte ha något och visa för. Jag har dock märkt nu att det absolut inte spelade någon roll alls. Min plan var att fortsätta till universitetet för systemvetenskap men jag kan nog inte längre göra det. Jag ville göra operationerna innan jag fortsatte och studera vidare. Jag hade egentligen velat göra dom medans jag studerade mot gymnasieexamen, så att jag kunde påbörja ett "nytt liv" när jag väl började studera på universitetet. Jag HATAR att jag är så jävla ful att jag inte ens klarar av att titta i spegeln och att jag inte har några bilder på mig själv. Jag är ful, fel hudfärg och kort (1.78). Utanför operationer så har jag nu gjort absolut allt jag kan för att förbättra mig. Jag är inte någon sån person som sitter inne och spelar och inte gör något annat. Jag spelar knappt spel alls. Jag tränar, studerar och volontär arbetar. Utöver det så är mina hobbies allt från MMA, fotografi, läsa böcker, matlagning och försöka lära mig själv programmering. Jag dricker och röker inte.
Jag vill verkligen bara ha någon. Jag har inga standards alls förutom kanske inte extremt överviktig. Jag har inga problem med om personen är ful, fattig, singelmamma, trans eller något sånt. Jag har haft tur på appar när det kommer till singelmammor och trans tjejer, men jag tror inte dom ens var intresserade av ett förhållande med mig, mer så bara något rebelliskt engångsligg på grund av min hudfärg kanske. Djupt nere så vet jag att vad jag än gör med mitt liv härifrån. Tills jag har fått mina operationer så förtjänar jag inte kärlek och jag tänker inte heller spendera tid på att leta efter det.
Om någon undrar varför jag inte åker till mina föräldrars hemland och letar efter en tjej eftersom att min hudfärg är ett sånt stort problem här. Jag pratar bara svenska eftersom att min mamma är adopterad till Sverige och min pappa är född här och har aldrig varit i hans hemland.
Min ensamhet kan lösas, men det kommer aldrig hända för att jag aldrig kommer att få vad som krävs för att jag ska må bättre. Det senaste året, något som jag har legat och tänkt på varje kväll som gör mig lyckligare än något annat. Jag sitter själv på stranden när det är becksvart ute. Lukten av stranden är så nostalgisk och påminner om när jag var yngre och inget av det här var några problem. Om jag bara tar några steg fram i vattnet och börjar simma längre och längre ut tills jag inte orkar mer. Det är allt som krävs för att jag inte längre behöver oroa mig om något. Kanske jag vaknar upp en ny person. Ingen mer brun hudfärg. Jag kanske blir lång och mer attraktiv. Livet kanske utspelar sig bättre än vad det här har gjort. Jag har skrivit ner hur jag hoppas på att jag kommer se ut efter, vilket kanske hjälper.
Dilemmat som jag har just nu, vilket jag antar är ganska vanligt, är min mamma. Hur hon hade reagerat, speciellt då jag är väldigt nära henne. Samtidigt dock. Är jag inte ganska hemsk mot mig själv om jag väljer att leva bara för en annan person? Jag tror att med käk operationen, samt operationen under ögonen, så hade jag nog kunnat hitta någon tjej som möjligtvis kanske skulle ha intresse av mig. Kanske inte innan jag har gjort färdigt universitetet, men efter. Då hade jag förhoppningsvis sett okej ut med en universitetsutbildning och även alla hobbies som jag har just nu. Det kanske intresserar någon. Drömmen var egentligen yrkeshögskolan så att jag kan komma ut i "jobb världen" snabbare, men jag såg att många kvinnor föredrar män med bättre utbildningar, så jag har tittat mycket på systemvetenskaps utbildningen på LTU istället. Jag tror att det möjligtvis kan hjälpa mina chanser.
Förlåt att tråden är lite överallt. Jag har bara skrivit ut alla tankar i huvudet.
Det finns inget kvar för mig längre. Jag trodde att äntligen bli färdig med gymnasieexamen, skulle få mig att må bättre. Speciellt då det har varit vad som har motiverat mig under åren att fortsätta. Hur pinsamt det är att vara 26 år gammal och inte ha något och visa för. Jag har dock märkt nu att det absolut inte spelade någon roll alls. Min plan var att fortsätta till universitetet för systemvetenskap men jag kan nog inte längre göra det. Jag ville göra operationerna innan jag fortsatte och studera vidare. Jag hade egentligen velat göra dom medans jag studerade mot gymnasieexamen, så att jag kunde påbörja ett "nytt liv" när jag väl började studera på universitetet. Jag HATAR att jag är så jävla ful att jag inte ens klarar av att titta i spegeln och att jag inte har några bilder på mig själv. Jag är ful, fel hudfärg och kort (1.78). Utanför operationer så har jag nu gjort absolut allt jag kan för att förbättra mig. Jag är inte någon sån person som sitter inne och spelar och inte gör något annat. Jag spelar knappt spel alls. Jag tränar, studerar och volontär arbetar. Utöver det så är mina hobbies allt från MMA, fotografi, läsa böcker, matlagning och försöka lära mig själv programmering. Jag dricker och röker inte.
Jag vill verkligen bara ha någon. Jag har inga standards alls förutom kanske inte extremt överviktig. Jag har inga problem med om personen är ful, fattig, singelmamma, trans eller något sånt. Jag har haft tur på appar när det kommer till singelmammor och trans tjejer, men jag tror inte dom ens var intresserade av ett förhållande med mig, mer så bara något rebelliskt engångsligg på grund av min hudfärg kanske. Djupt nere så vet jag att vad jag än gör med mitt liv härifrån. Tills jag har fått mina operationer så förtjänar jag inte kärlek och jag tänker inte heller spendera tid på att leta efter det.
Om någon undrar varför jag inte åker till mina föräldrars hemland och letar efter en tjej eftersom att min hudfärg är ett sånt stort problem här. Jag pratar bara svenska eftersom att min mamma är adopterad till Sverige och min pappa är född här och har aldrig varit i hans hemland.
Min ensamhet kan lösas, men det kommer aldrig hända för att jag aldrig kommer att få vad som krävs för att jag ska må bättre. Det senaste året, något som jag har legat och tänkt på varje kväll som gör mig lyckligare än något annat. Jag sitter själv på stranden när det är becksvart ute. Lukten av stranden är så nostalgisk och påminner om när jag var yngre och inget av det här var några problem. Om jag bara tar några steg fram i vattnet och börjar simma längre och längre ut tills jag inte orkar mer. Det är allt som krävs för att jag inte längre behöver oroa mig om något. Kanske jag vaknar upp en ny person. Ingen mer brun hudfärg. Jag kanske blir lång och mer attraktiv. Livet kanske utspelar sig bättre än vad det här har gjort. Jag har skrivit ner hur jag hoppas på att jag kommer se ut efter, vilket kanske hjälper.
Dilemmat som jag har just nu, vilket jag antar är ganska vanligt, är min mamma. Hur hon hade reagerat, speciellt då jag är väldigt nära henne. Samtidigt dock. Är jag inte ganska hemsk mot mig själv om jag väljer att leva bara för en annan person? Jag tror att med käk operationen, samt operationen under ögonen, så hade jag nog kunnat hitta någon tjej som möjligtvis kanske skulle ha intresse av mig. Kanske inte innan jag har gjort färdigt universitetet, men efter. Då hade jag förhoppningsvis sett okej ut med en universitetsutbildning och även alla hobbies som jag har just nu. Det kanske intresserar någon. Drömmen var egentligen yrkeshögskolan så att jag kan komma ut i "jobb världen" snabbare, men jag såg att många kvinnor föredrar män med bättre utbildningar, så jag har tittat mycket på systemvetenskaps utbildningen på LTU istället. Jag tror att det möjligtvis kan hjälpa mina chanser.
Förlåt att tråden är lite överallt. Jag har bara skrivit ut alla tankar i huvudet.
