Pengaångest trots välbeställd

Min situation/historia är snarlik din och får samma känslor

Mig hjälper det att (då och då) räkna på hur länge jag skulle klara mig finansiellt om jag förlorade alla mina inkomster - sen blir jag lugn :-) lite som terapi

Har gått i terapi för detta och känner att jag bearbetat det mesta ur min uppväxt (negligens, våld). Pengar är nog dock undantaget givet den överdrivet starka reaktionen jag får när ämnet kommer upp. Finner det ganska svårt att hitta en psykolog som är tillräckligt rak och hård för att effektivt hjälpa mig framåt, istället för att köra "det måste varit så tufft" och se empatisk ut. Ska nog dock leta.

När jag läser det här inser jag att jag innerst inte ser pengarna på Avanza som "mina" – bara de på lönekontot (som jag i princip nollar mellan löning då min budget går ihop och inkluderar många tusenlappar i sparande på Avanza). Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Har funderat på detta. Har det också rätt gott ställt men jag oroas ändå över min privatekonomi. Det är som man intalar sig själv att en dag så spricker bubblan och nästa anhalt är att sälja Situation Stockholm och att börja injicera heroin.

Haha jag trodde jag var ensam med dessa tankar.
Jag har dock haft en jättebra och trygg uppväxt så är nog ej där problemet ligger.

Kan detta vara någon gammal överlevnadsinstinkt som sitter i oss frpn när vi samlade på oss föda från stenåldern eller liknande? Bara att våra hjärnor ej fattar att vi lever i en ny tid där mat finns i överflöd typ?
Bara lite tankar jag har

Kanske kan du börja diskutera frågan med dina kollegor? För jag misstänker att de som du tjänar väldigt bra. Och denna känslan av konstant fattigdom är nog betydligt mer utredd än vad man först kan tro. Känner många som tjänar bra men som ändå inte kan släppa känslan av knapphet. Som konstant delar upp sin ekonomi i olika mentala fack. Bilen, maten, sparandet etc måste vara si och så mycket varje månad. Och är man då typen som försöker lägga undan överskottet varje månad så kommer man leva med en känsla av fattigdom eftersom vad som finns på sparkontot mentalt inte existerar då dessa medel ändå inte får konsumeras upp - det är ju sparpengar..

Om du känner att det är ett verkligt bekymmer - försök att leva hand till mun under ett år och se hur det kommer påverka dig. Spara ingenting utan om du dagen innan lön har 10 000 kronor på kontot - handla upp pengarna! Du måste våga utmana din fattigdomsfobi. Den här vägen kommer du också lära dig att ett tomt konto inte innebär världens undergång.

Ok, men du har ju stop-loss på X%(?) - då räknar du med portföljens potentielt minsta värde som dina pengar (om shit hits the fan)

Du vet hur lätt det är att halka dit och båda dina föräldrar var slarviga med pengar - äpplet faller inte långt från trädet... Nu är du dock rik och är ni två så stöttar ni varann genom att hålla koll på varann så att inte slöseri infinner sig i hemmet. Du är medveten om problemet och orsaken till hur du känner som du gör - det är ju bra. Skulle du inte vara rädd för att bli fattig skulle du kanske börja slarva.

Problemet är väl att det ändå är ganska så lätt att trilla dit om man t ex blir sjuk, förlorar jobbet osv så bra att du sparar och lägger undan en del. Din oro kommer ju dock mer från barndomen och är inte så rationell.

Akta dig för sociala medier! Jag är under 40 år och har ca 10 miljoner i totala tillgångar och vet någonstans att jag vet att det är få personer på jorden som har så mycket tillgångar, samtidigt mår jag dåligt när jag läser att Bianca Ingrosso som är betydligt yngre än mig plockat ut 30 miljoner i utdelning eller något i ett sminkbolag...

Okunskap är en styrka som de sa i 1984

Har själv runt 40 snart 50 miljoner i kapital så vet precis hur det känns.

Ekonomisk panikångest tar snart död på mig!

Du skulle kunna ha en miljard på banken. Ångesten hade ändå funnits där. Med så mycket pengar hade du kanske i stället projicerat ångesten på nåt annat: klimatkollaps, kärnvapen eller nåt annat som lämpade sig för just dig.

Fixa en terapeut. KBT är rimligen förstahandsalternativet.