Tips på bra poesi? Flashbackare läser poesi!

Jag gillar Nils Ferlin framförallt.

Säg vad ni gillar för poesi så får vi förhoppningsvis en tråd där folk som läser poesi för tips. Om denna tråden inte kommer bestå av ett antal flashbackare som regelbundet läser poesi blir jag mycket besviken och även ledsen tyvärr.

Så vad gillar du där som läser för poesi?

Mörka och pessimistiska dikter men har tyvärr inget exempel på författare som skriver sådana.

Jr2 av Joakim Rask (tror titel o författare heter så) är en slags mörk o patetisk inblick i en ung incelsnubbes liv.

Jag gilla den boken (3/5) då det inte brukar skrivas poesi av incels .. som ges ut iaf..

Hela bollen ska ligga still rekommenderar jag alla att läsa, för övrigt.. Efter flera tusen rad av Raidar Ekner(?) är väldigt gripande om författaren när han minns hans dotters bortgång i cancer, när hon fortfarande var barn.

NÄR ORDEN TOG SLUT
Av Michael Horvath Dahlman

Vad är ett liv?

Ett liv är en låga som brinner.

Ett liv är att styra vinden in i lungorna och ut igen.

Ett liv är ett skrik.

Ett liv är ett ord.

Ett liv är ett namn.

Om du har en röst ska du tala.

Om du har ben ska du gå.

Om du har händer ska du hålla dem i mina

så att vi kan tala med varandra genom pulserande rytmer.

Du ska tala med ord som rinner som ett blodomlopp i världen,

från Eufrat, genom mörka moln på Europas himmel till ett regn av tårar över Svartån.

Ditt språk är en sång med hjärtats rytm och civilisationens melodi –

den som började när någon stannade och hjälpte en människa upp,

den som spjälkade ett brutet lårben med en bit starkt cederträ och höll,

höll under axlarna så att alla kunde fortsätta gå,

genom skogarna,

in i det frusna landet där bara brinnande trä kan hålla dig vid liv,

melodin som fortsatte när vandrarna byggde en bro på rullstenarna,

ett sätt att korsa den flod som består av samma vattenmolekyler som en gång började flyta,

i Eufrat.

En bro över ör.

Örebro, en stad i civilisationen som fortsätter sjunga mänsklighetens tragiska melodi.

Vad är en stad?

En stad är en låga som brinner.

En stad är att samlas på ett torg och sedan skingras igen.

En stad är doften av piroger från Pita Gourmet.

En stad är en skola,

en stad är gemenskap.

Om den har torg ska vi tala på dem.

Om den har gator ska vi gå på dem.

Vi ska gå tills våra skor är nötta och vi ska hålla varandra i händerna hela den tiden,

från Rynninge till Rosta gärde,

från Vivalla till Adolfsberg,

från Rådhuset till Risbergska.

Vi ska trösta varandra med musiken,

vi ska trösta varandra med konsten,

vi ska trösta varandra med händerna.

Lär dig språket, sa de.

Språket är nyckeln, sa de.

Nyckeln till livet, sa de och orden rann genom dina ådror.

När orden fyllt ditt blodomlopp så att det brann av medmänsklighet,

var dina händer varma som en febernatt.

Du blev en del av Sverige,

en del av Örebro.

Med ombudsman.

Med smörgåsbord.

Med vanligt svart kaffe.

Hjälmargös och empati.

Ditt liv var dina andetag.

Ditt liv var dina barn.

Ditt liv var pirogerna du bakat,

bönerna vi bad,

alla gånger vi gick i korridoren.

Men den här gången hade korridoren inget golv.

Den hade en avgrund och de sa åt oss att inte titta ner.

Jag fick pressa mina händer mot dina axlar så att inte de sista orden skulle rinna ut,

ändå fick det tjocka gravljuset slut på vax.

Och trots att orden ligger spillda i drivor över det icke befintliga golvet,

så måste vi ta oss upp på fötterna nu.

Vi måste ständigt tända nya ljus.

Vid Campus Risbergska och i våra hjärtan.

På förskolan Blåmesen och Kirurgmottagningen USÖ.

På Kulturkvarteret och västra stå.

För vi är Örebro.

Vi är en melodi.

En luta vars strängar vibrerar av tusenåriga ljud

sen innan vårt språk fanns i skrift.

Och nu måste vi hålla i varandra,

utan händer om så krävs.

För nu har orden tagit slut.

A Litany for Survival av Audre Lorde sammanfattar varför jag är på den här sajten alls.

Written in pencil in the sealed railway car av Dan Paglis On ne nait pas femme, on le devient. Voilà qui je suis devenu.

So. That is that.

Edith Södergran skrev tänkvärda dikter. Psykologiska insikter.

T.S. Eliot Det öde landet (The Waste Land) om krig.