Vad är det för fel på folk som säger att dom "ska lägga av"?

En sak jag stör mig på är folk som säger typ att det här är det sista dom gör och sedan ska lägga av. Det kan t.ex vara en författare som säger att "efter den här boken kommer jag att sluta skriva" eller en musiker som säger att "jag ska göra det här albumet och sen ska jag lägga av med musik".

Att säga något sådant är ofta ett sätt att säga att man har tröttnat eller dylikt men sällan något man verkligen menar. Folk som slutar säger inte att dom ska sluta utan faktiskt slutar. Dessutom är det vanligt att folk slutar och kommer tillbaka och så länge man inte kan veta ifall ens beslut om att sluta verkligen är slutgiltigt eller inte då ska man inte behöva springa runt och informera alla om att man tänker sluta. Sluta istället för att säga att man ska sluta.

Beror nog på personen, vissa säger att dom ska sluta för att få uppmärksamhet och pengar, andra däremot är less och slutar på riktigt. När jag slutade sa jag att nu slutar jag sen slutade jag. Att ta självmord är nog en liknelse, används överdrivet men samtidigt kan det verkligen visa att hen menar det.

I dagens samhälle är det ofta grundat på pengar i ett professionellt sammanhang, att lägga av med musik eller liknande är ett avslutande moneygrab, om en artist säger att detta är hans sista spelning så garanterar det nästan slutsålt för att gemene man vill kunna säga att dom faktist var på hans sista spelning.

Samma gäller med författare, det är ett fulspel för att folk ska köpa dennes sista bok.

Inom sport gäller inte riktigt samma regler och jag tycker personligen bara det är patetiskt när idrottsmän som är slut för länge sedan försöker klamra sig fast i rampljuset, (Zlatan t:ex).
Han är 42 och visst är han i oerhört bra form för sin ålder men han har inte riktigt bidragit med något till ett lag på 3-4 år. Han gör något halvdant inhopp var 7e match ungefär (när han inte är skadad, vilket han alltid är), han är där just nu för att sälja tröjor och dra folk till matchen, yngre spelare blir dock lidande då han tar upp plats i truppen.

Zlatan har inget mer att bevisa och inget mer att tillföra, vill man så gärna ha hans ledarskap kan man anställa honom som andre tränare.

Stör mig lite också. Typ olika artister som "har slutat" sedan märker dom att deras dyra livsstil inte ger dem möjlighet
att sluta, så dom gör lite samarbeten eller best-of-hits eller liknande, eller försöker smida det gamla järnet en gång till.
Varumärkes-mänskor. Felet i grunden är väl något slags lutheranskt-kristet där värde, kraft och nytta, lite sitter i att bara värka sig igenom på samma spår för evighet.

Speciellt i Sverige är det extra störigt, eftersom alla artister är så jävla dåliga och dumma i huvudet här.

Antar att en del tänker "säger jag att jag ska sluta" så kommer dom också göra det.

Man kan istället säga, jag ska försöka sluta eller jag ska ta en paus, på bestämd eller obestämd tid.
Om det nu handlar om t.ex. en dålig vana eller något man tröttnat på och egentligen inte måste göra.

Kan också vara så, i vissa fall, att dom vill att andra ska motargumentera, med typ "nej, snälla sluta inte, vi vill ha dig kvar, gör fler skivor, eller vad det nu handlar om" Helt enkelt attention-whores i grunden av sig själva.
Men som motargument till attention-whore-argumentet så finns ju detta med falsk ödmjukhet, att någon verkligen är jävligt bra på något eller har mycket potential kvar.

En lärdom att dra, fortsätt inte med något som inte ganska fort känns jävligt bra och är oberoende av vad andra tycker.

Vad för fel är det på dom? Utöver att dom vill att andra ska böna och be för dom.