Livet blev tråkigt som vuxen

Som barn och ungdom så flöt livet på. Livet var enkelt och oftast roligt. Tråkiga dagar fanns knappt. Det fanns alltid något att hitta på och framförallt hade man sina vänner i det lokala området. Föräldrarna betalade i princip allt, resor var spännande, sex var spännande, sommaren var fylld med aktiviteter och roligheter, julen var mysigt, mycket ledighet, lite krav, socialt 247, livet var spännande.

Som vuxen, (runt 30 år), så jobbar jag mycket och sliter. Vännerna bor långt bort. De få vänner jag har i närområdet, fokuserar på sitt jobb och sin flickvän och hinner knappt ses. Jag tycker snart inget är kul längre, jag har rest väldigt mycket, jag har gymmat och tränat mycket. Jag har festat mycket. Alla 3 sakerna var livet förr för mig. Nu så är jag i ekorrhjulet, jobbar och sover. På helgen har jag INGET att göra. Jag sitter framför datorn efter jobb och helgen precis som jag gör på jobbet, framför datorn. Jag tjänar grova pengar på mitt jobb (får ut 65 000kr efter skatt och växlat om till SEK) (jobbet är kul socialt men tungt psykiskt), men är olycklig ändå. Pengarna hamnar bara på fondkonton, vet ej vad jag ska slösa dem på annars. Jag tycker generellt att livet är tråkigt. Morsan säger att jag ska skaffa flickvän, men att skaffa flickvän gör man inte bara sådär, det ska mycket till för att jag känner jag träffat den rätta. Jag fick alltid höra av mina föräldrar att njut av din ungdom och var barn så länge du kan, du har din bästa tid just nu. De ljög inte, de får man ge dem nu i efterhand.


Ni som också är 30+ , hur känner ni kring ert stadie livet? tänker ni också tillbaka att det var bättre när ni var yngre? Blev allt tråkigt plötsligt? Vad gjorde ni för att fortsätta vara lycklig som vuxen?

Röker hasch. Allt blir bättre då. Saker som att rensa avloppet, plocka diskmaskinen, laga mat osv. Olyckan infinner sig aldrig. Lever rätt svennigt liv i övrigt. Behöver inga lyckopiller heller.

Gå ut o häng på lite krogar?

Jag hade det bästa livet man kan tänka sig men jag var också hela tiden inställd på att vara olycklig som vuxen och familjefar. Bara bita i det sura äpplet...

Du har för höga förväntningar på livet. Naturligtvis är det tråkigt.

Jag är snart 40.
Har bara haft skitjobb och aldrig tjänat "bra".
Men jag skulle inte kalla mig olycklig för det.
Ju högre upp man sitter, desto hårdare blir ju smällen när det börjar vingla till..

Jag har fullt av drömmar och planer, är fullt medveten om att alla inte kan realiseras.
Men det gör ju inget, knäppa ideer kommer ju alltid.
Känns också som att jag har levt många liv i samma liv, och det lär komma nya.

Nej, jag ser inte tillbaka på ungdomen som någonting bättre. Jag tyckte skolan + studier hemma kändes som lika mycket arbetstid som ett heltidsjobb. Allt var dessutom ytligare, man hade inga pengar och ingen frihet

Jag skaffade barn och familj. Då får man ett nytt uppdrag i livet.

Det viktigaste är tt man inte fastnar i gamla hjulspår för det man gjorde som barn kommer aldrig att bli så roligt som det var då.

Håller med, livet kan bli tråkigt.. Jag röker hasch och spelar mycket tvspel parallellt med jobbet samt mina andra intressen, träning etc. Försöker utforska naturen lite mer också. Fungerar rätt så bra, men jag funderar på att börja med heroin istället.

Nä fyfan min uppväxt sög livet är mer ansvar nu men vafan blir de tråkigt så gör något då läs boken tärningsspelaren av luke reinhart och gör som han. Posta resultatet ox0 vettja.
Sluta externalisera din apati och kalla det vuxenlivet. Du bestämmer inte nån annan.

Hur kommer det sig att alla måste kasta in att de tjänar "grova pengar" i de här gnälltrådarna. Det har ju noll med innehållet i tråden att göra.

Vad jobbar du med?