Citat:
Jag skulle gissa att livet är tyngre och jobbigare idag än förr. Man får inte glömma att även bönder hade mer frihet och ledighet tidigare. Visst var det tunga dagsverken men de var oregelbundet utspridda främst vår och höst när utsädet skulle sås och skörden skulle bärgas. Det gjorde man inte varje dag, årets alla dagar. Samma sak med urbefolkningar i Afrika eller Amazonas. Ja, de har ingen platt-TV eller mat på halvfabrikat men det behövs heller inte. Arbetsuppgifterna är traditionellt uppdelade och när männen har jagat är deras del av dealen uppfylld. Jakt är heller inget som behövs göras varje dag, varför även urbefolkningar har väldigt mycket fritid att syssla med småsysslor och att umgås med sina nära. Tid som inte västerlänningar har eftersom vår tid är utmätt i scheman ner på minuter ibland.
Det västerländska sättet att leva är sinnessjukt. Vi jobbade igår så att vi kan äta idag. Vi äter idag så att vi även orkar jobba idag. Resultatet av dagens arbete spenderas på mat så att vi kan jobba imorgon också. Och så vidare, och så vidare, i all oändlighet tills vi är så gamla att livet har sprungit oss förbi. Som tröst mitt upp i all meningslöshet "unnar" vi oss materiellt skit, meningslösa prylar och resor där vi skyfflas runt som boskap för att hinna "uppleva" tillräckligt mycket för att kunna uppdatera våra sociala medier med bilder på sandstränder och färgglada drinkar i hopp om att de där hemma ska trycka tumme upp och bli lite avundsjuka. Sedan är det hem till kneget igen. Åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, trehundra dagar om året tills du nästan är sjuttio år gammal.
Och som om inte det räckte så förväntas du även hålla dig i form för att kunna arbeta längre. Alltså är du inte ledig när dagens rundor under Conan-hjulet är klara. Då ska du iväg till gymmet och svettas i två timmar. När du sedan kommer hem värmer du något halvfabrikat i ugnen (för halvfabrikat är vad västerlänningen har tid med under större delen av veckan), stoppar i ungarna skiten, stoppar ungarna i säng och halvsover en timme framför wokepropagandan på Netflix innan du själv måste lägga dig eftersom det är en dag imorgon också och då börjar alltihop om på nytt.
Det är detta som Svenne Banan kallar att "göra rätt för sig". Hederligt arbete och blablabla. Betraktar som normalt. Jag tror inte särskilt många bushmän eller amazonindianer hade velat byta liv med västerlänningen. Han som missar sina barns uppväxt, inte har tid att träffa sina gamla föräldrar och egentligen saknar både ork och intressen men som ändå kastar pengar på trender som pokermarker, Webergrillar och padelutrustning bara för att det är inne nu och alla andra gör det. Och så rullar det på så tills den psykiska ohälsan tvingar Svenne att börja medicinera med lyckopiller för att inte bara skjuta skallen av sig med älgstudsaren (som också köptes i ett futilt försök att skaffa sig en hobby som skänker någon slags mening i tillvaron men som bara var rolig i teorin).
Det västerländska sättet att leva är fattigt i anden och inga Apple Homes och resor till Bali i världen kan väga upp ett liv där klockan kontrollerar din tillvaro och varje steg du tar och krona du spenderar loggas av en dator någonstans. Det är ett fattigt och inskränkt liv där du är bojad vid dina materiella tillgångar och skräcken för att förlora dem.
Det västerländska sättet att leva är sinnessjukt. Vi jobbade igår så att vi kan äta idag. Vi äter idag så att vi även orkar jobba idag. Resultatet av dagens arbete spenderas på mat så att vi kan jobba imorgon också. Och så vidare, och så vidare, i all oändlighet tills vi är så gamla att livet har sprungit oss förbi. Som tröst mitt upp i all meningslöshet "unnar" vi oss materiellt skit, meningslösa prylar och resor där vi skyfflas runt som boskap för att hinna "uppleva" tillräckligt mycket för att kunna uppdatera våra sociala medier med bilder på sandstränder och färgglada drinkar i hopp om att de där hemma ska trycka tumme upp och bli lite avundsjuka. Sedan är det hem till kneget igen. Åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, trehundra dagar om året tills du nästan är sjuttio år gammal.
Och som om inte det räckte så förväntas du även hålla dig i form för att kunna arbeta längre. Alltså är du inte ledig när dagens rundor under Conan-hjulet är klara. Då ska du iväg till gymmet och svettas i två timmar. När du sedan kommer hem värmer du något halvfabrikat i ugnen (för halvfabrikat är vad västerlänningen har tid med under större delen av veckan), stoppar i ungarna skiten, stoppar ungarna i säng och halvsover en timme framför wokepropagandan på Netflix innan du själv måste lägga dig eftersom det är en dag imorgon också och då börjar alltihop om på nytt.
Det är detta som Svenne Banan kallar att "göra rätt för sig". Hederligt arbete och blablabla. Betraktar som normalt. Jag tror inte särskilt många bushmän eller amazonindianer hade velat byta liv med västerlänningen. Han som missar sina barns uppväxt, inte har tid att träffa sina gamla föräldrar och egentligen saknar både ork och intressen men som ändå kastar pengar på trender som pokermarker, Webergrillar och padelutrustning bara för att det är inne nu och alla andra gör det. Och så rullar det på så tills den psykiska ohälsan tvingar Svenne att börja medicinera med lyckopiller för att inte bara skjuta skallen av sig med älgstudsaren (som också köptes i ett futilt försök att skaffa sig en hobby som skänker någon slags mening i tillvaron men som bara var rolig i teorin).
Det västerländska sättet att leva är fattigt i anden och inga Apple Homes och resor till Bali i världen kan väga upp ett liv där klockan kontrollerar din tillvaro och varje steg du tar och krona du spenderar loggas av en dator någonstans. Det är ett fattigt och inskränkt liv där du är bojad vid dina materiella tillgångar och skräcken för att förlora dem.
"Work at a job you don't want, to buy shit you don't need, to impress people you don't like"
Vill bara säga att din text sammanfattade allt riktigt jäkla bra. Du uttrycker det som många av oss känner, och har känt ett bra tag. Du satte den mitt i prick. Tack för ett uppriktigt bra svar på trådens ämne.
