Akademisk forsknings framtid.

https://www.theguardian.com/science/...unethical-fees

1. Är detta ett relevant problem för svensk forskning?

2. Vad tillför akademiska tidskrifter? Behövs de fortfarande idag?

3. Är peer-reviewing funktionellt?

4. Fungerar vårt publicerings system? Är det dags uppdatera?

5. Är det rimligt att donationer och statliga pengar slussas direkt till den hype-ande och monopoltäta bioscience marknaden*

* "blackbox forskning" "Kit-ification" dvs företag äger IP över kunskapen, forskaren vet alltså inte vad de gör. Sälja 99% vatten för hutlösa summor. 100 uL antikropp 15000 sek utan garanti att den funkar. osv. Ofta finns bara en leverantör,"kunden är desperat".

Skulle gärna se att alla studier som därefter får publiceras, föranmäls.

Tror det finns en hel del som göms undan om man inte får det resultat man vill ha.

Bakgrund. Snabb googling.

2019. Site.
Leaked document on Elsevier negotiations sparks controversy - Scientist metadata.
https://www.scienceguide.nl/2019/11/...s-controversy/

2018. Guardian.
Elsevier are corrupting open science in Europe
https://www.theguardian.com/science/...ence-in-europe

2018. Nature.
Dutch publishing giant cuts off researchers in Germany and Sweden
https://www.nature.com/articles/d41586-018-05754-1

2015. Blog.
Dutch boycott of Elsevier – a game changer?
https://unlockingresearch-blog.lib.cam.ac.uk/?p=192

Absolut. Men i grunden tror jag det är för att publiceringen i sig själv blivit viktigare än forskningen i många fall. Speciellt för folk med lång erfarenhet.

Och det är inte deras fel. det är en konsekvens av systemet.

Tror också att ett av problemen är att offentligheten inte förstår hur forskning faktiskt fungerar. Är det för svårt för journalister att sätta sig in måntro?

Jo, det är uppenbart en fjäder i hatten att finnas med i listan över forskare i en studie.

Men visst vore det en bra idé med att man publicerar upplägg med mera innan en studie genomförs.

Inom fysik är det inte längre en relevant fjäder. Fältet har omvandlats och anpassats. De inser att stora framsteg bygger på samarbete snarare än splittring. Därför har ofta publiceringar 100 tals namn. Det är mer funktionellt.

Biomedicin är ett träsk av smågrevar som kämpar emot varandra för att behålla makten. Och första och sista namn på papper är ammunition.


Edit.

"Men visst vore det en bra idé med att man publicerar upplägg med mera innan en studie genomförs."

Jag tror inte det är ett rimligt krav nej. Det skulle bidra till ännu mer hypande och "ide-konkurrens" dvs den som kan skriva det bästa CVt väljs snarare än att. Den normalt malande tekniska process av att skriva forskningsansökningar är i gungning. Med AI kan vem som helst generera en strukturerad och logisk forsknings ansökan.

Vi kommer antigen drunkna i ider från folk med gott självförtroende. Det kommer bli viktigare att skilja faktiska bra ideer från de som är som bara ger sken av det.

Enligt mig frodas forskning i nästan full frihet (och hanteras bäst med dåligt självförtroende, att ifrågasätta sig själv .

Istället bör rollen att dela ut pengar bör tas på mer allvar. Inte jämföra siffror utan att faktiskt ha en relation till den som ges pengar, att man tror på forskarens ideer och planer. Det skulle kräva mycket mer kunnig personal hos de stiftelser och råd vi har. Men småsummor egentligen.

https://issues.org/how-academic-scie...hing-industry/

Just sayin

https://youtu.be/PriwCi6SzLo

1) Ja. Det påverkar all forskning eftersom det blir ett tvång för forskare att betala dyra summor för dessa.

2 & 3) Ja, det finns en sorts gradering i vad som publiceras i olika skrifter och med peer-review så granskas det iallafall.

4) Nej det gör det inte. https://youtu.be/PriwCi6SzLo har ganska många bra punkter.

5) Jag är i emot akademisk forskning som inte publiceras utåt eftersom det tar bort lite av poängen med det. Sedan så finns det ett behov av att sammarbeta med näringslivet så det blir ett litet dilemma där. Men man borde iallafall publicera vilka principer något är uppbyggt kring om man inte publicerar exakta detaljer. Sedan så är jag inte helt insatt i bioscience utan jag har mest erfarenhet kring informatik/datavetenskap där det är väldigt stor transparens kring hur saker gör något vilket (från min begränsade studerande av medicinsk forskning) gör att det till en högre grad blir transparent än inom den medicinska forskningen.

Jag tror att det är svårt för folk överlag att sätta sig in i forskning och att det därför blir väldigt enkelt när folk på ett enkelt sätt med en myndig stämma förklarar att så fungerar X även om förklaringen är helt i motsats kring vad forskning visar.

(5) Tack för dina tankar. Håller med om din förklaring. Men det är knappast en ursäkt. Journalister är vanligen inte rädda att sätta ställa makten och pengarna under lupp, speciellt när det talas med myndig stämma.
Forskare om några har per definition argument på sin sida, och ska kunna ge svar om än ofullständiga på en oinsatt journalists frågor. Av med silkes-handskarna! Rimligen saknar de även egenintresse. Vilket dock görs svårt av nuvarnade publiceringssystem.

Istället hamnar vetenskap och vetenskaps-nyheter i någonslags glättig kategori mellan nytta och nöje.
"Ännu en kvark!" "Orm-olja gör dig smal!" "En planet med samma storlek som jorden har hittats!".

Det som torde vara trist och komplicerat vänds ut-och-in och blir extremt tillgängligt och glättigt*. Vetenskapens väld har alltid haft en barnslig ton. Det förstår jag, men gör då också ett program riktat till folk över 17!

Om forskare inte har tid, bör kanske statligt avlönade "think-tanks" sättas up på Universitet, PR-ytor som utgörs av faktiska experter.



(6.) Smutsig blodsugande affärsverksamhet?

Det är så märkligt att det inte pratas mer om det här. Det är som sagt skattepengar som slussas ur landet. Kanske ser allmänheten forskare och universitet rosenrött? Kanske att i motsats till inom forskning, så ses det inte med blida ögon att som icke-forskare ifrågasätta vetenskapsfolk.

Forskare själva för stressade och blinda i sin kamp för. De kan knappast förändra sin egen värld, tydligt när man tittar på den associerade fackrörelsens inkompetens.

I historiskt perspektiv är Robert Maxwell nästan enahanda, grunden för vårt nuvarande publiceringssytem. Däremot var han knappast den enda som saboterat den vetenskapliga processen.
Jag anser i motsatts till killen i filmen, att det finns ett annat grundproblem.

Patent och s.k. 'intellectual' 'property' (Mig vetterligen kräver patent en uppfinnning tex en stol, medans IP även täcker ideer och koncept, tex rundnings vinkeln på iphånes hörn).
Även om jag ogillar det starkt, är jag inte direkt upprörd över att folk tjänar pengar. Det får Greta och (Marxisterna fixa). P/IP blir dock speciellt dysfunktionellt när kunskapsöverföring likriktas**. Företag får ta del av offentligt finansierad forskning men delar inte med sig av sin egen interna forskning.
Forskare "ges" verktyg som de inte vet hur de fungerar. I grunden en separation av kunskap mellan privat och allmänheten (universitet). Vidrigt och troligen farligt***.

Robert Maxwell var som sagt knappast först dock. Thomas Edison och hans livsverk är också ypperligt intressant i frågan.

Som sagt förvånad att tråden inte genererar mer intresse, fel forum månne? Men vilket är då rätt?



Med lugna men desperata hälsningar, R



* Brasklapp: Bäst i test är ändå SRs. Radio verkar hålla betydligt mycket högre nivå än TV och tidningar även SVT/BBC osv.

** Ett tydligt exempel på det jag kallar likriktning av kunskap ges (så klart) av Sabine: https://www.youtube.com/watch?v=oDne7CBXRn0

*** Det jag förespråkar här är en diskussion och en uppdatering, inte att man slopar alla nuvarande system utan ersättning. Att forskares och offentliga resursers intressen överhuvudtaget tas i beaktning i "förhandlingarna" med företag.