2006-07-26, 06:08
#1
Detta är min första trippraport men jag försöker vell så gott jag kan.
Ålder: 17
Längd: ca 1.90
Vikt: ca 67 kg
Dos: ca 72 mg metylfenidat
Erfarenhet: lite cannabis
Plats: Ett gammalt nedklottrat ruckel bredvid en hockeyplan.
Jag och en polare var ute och tog det lugnt promenerade genom byn. Vi hade gått ganska långt och bestämde oss för att sätta oss ner ett tag. Så vi hamnade i en liten stuga bredvid en hockeyrink. Väl inne i stugan kom vi på att vi dagen innan hade kommit över 5st concerta 36mg, och min polare råkade ha dom i fickan. Så vi försökte vell krossa dom vilket visade sig vara nästintill omöjligt. Vi lade 2 utav dem i ett papper och stoppade hela paketet under en bänk och hoppade på bänken. Tog ut paketet och upptäkte att dom bara hade spruckit lite. Efter 30 min hoppande och stampande så hade vi lyckats någorlunda med att krossa dem så vi tyckte att det fick räcka. Min polare hade ochså läst om nån som snortat dem så vi fick ju lov att prova.
sagt och gjort vi skrapade av det finaste pulvret till ett annat papper och fixade till två skit fina linor var ca 1 tablett var. Och dit med näsan, min polare började genast hosta som en tok och skrika så in i helvete att det sved, och det sved fanimej ochså. Efter ett kort övervägande bestämde vi oss för att vänta ett tag och kolla vad som händer och sen svälja resten. Så vi satt i den där lilla stugan och snackade om allt mellan himmel och jord och efter 30-50 min märkte jag hur djupa våra samtal var och vi bestämde oss för att ta en varsin till, sagt och gjort som tur var hade polaren lite öl med sig att skölja ner med. Sen fortsatte vi med våra djupa samtal som blev djupare och djupare. Och vi hade en sån enorm förståelse för varandra. Jag var på skit bra humör. Jag kände att jag ville hjälpa allt och alla, och jag visste att jag kunde hjälpa alla. Det spelade ingen roll vad det var för problem jag skulle förstå helt och hållet och komma med en lösning. Efter ca en och en halv timme till så svalde vi det sista och jag märkte hur allt i kanten av synfältet blev suddigt våra samtal hoppade hela tiden mellan jätte djupa och om ganska korkade grejer typ om usama bin laden skulle sitta hemma hos min polare och snacka med hans föräldrar och sånna grejer. Jag mådde bara bättre och bättre. Efter cirka 3 timmar var allting som bäst ingenting kunde gå fel jag tror jag aldrig mått så bra i hela mitt liv. Vi snackade så mycket att både jag och min polare vart hela torra i munnen tungan var alldeles snus torr och klibbig, jag kan lova att jag aldrig snackat så mycket i hela mitt liv. Och hela tiden kände jag hur jag ville hjälpa allt å alla. Jag ville flytta ut i skogen och krama om träden och prata med djuren. Total eufori och så fortsatte det ett tag till ända tills vi kollade på klockan och min polare sa att han måste dra hem. Då slogs hela min värld i spillror allting vart meningslöst. Jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna. Det kändes som om allt jag gjort i hela mitt liv var förgäves. Så jag gick hem på en gång jag med. Kom innanför och efter cirka 2 liter vatten gick jag och lade mig. Det kändes som om jag var typ 3 meter lång på ett vidrigt sätt och rummet snurrade. Jag mådde lite illa, men den värsta känslan var att det kändes som om jag var så lång. Jag kan inte beskriva känslan, det kändes som om mina ben var jätte långa och det fick mig att må lite illa. Jag försökte ignorera allt så gott det gick och slöt ögonen. Kunde inte sova på några timmar men sen när allt slutade snurra gick det ganska fort tror jag. Vaknade upp dagen efter och mådde ganska bra förutom att jag var helt slut i kroppen.
Det är något jag garanterat kan göra om. Ska dock prova lite mindre nästa gång. Så kanske jag slipper illamåendet och sömnlösheten efteråt.
Och som sagt min första trippraport gjorde så gott jag kunde. Jävligt svårt att beskriva alla känslor.
Svamp tider på väg förresten, Härligt !
Nån som vet om det kommer nån svamp tidigt som man kan trippa på ?
Ålder: 17
Längd: ca 1.90
Vikt: ca 67 kg
Dos: ca 72 mg metylfenidat
Erfarenhet: lite cannabis
Plats: Ett gammalt nedklottrat ruckel bredvid en hockeyplan.
Jag och en polare var ute och tog det lugnt promenerade genom byn. Vi hade gått ganska långt och bestämde oss för att sätta oss ner ett tag. Så vi hamnade i en liten stuga bredvid en hockeyrink. Väl inne i stugan kom vi på att vi dagen innan hade kommit över 5st concerta 36mg, och min polare råkade ha dom i fickan. Så vi försökte vell krossa dom vilket visade sig vara nästintill omöjligt. Vi lade 2 utav dem i ett papper och stoppade hela paketet under en bänk och hoppade på bänken. Tog ut paketet och upptäkte att dom bara hade spruckit lite. Efter 30 min hoppande och stampande så hade vi lyckats någorlunda med att krossa dem så vi tyckte att det fick räcka. Min polare hade ochså läst om nån som snortat dem så vi fick ju lov att prova.
sagt och gjort vi skrapade av det finaste pulvret till ett annat papper och fixade till två skit fina linor var ca 1 tablett var. Och dit med näsan, min polare började genast hosta som en tok och skrika så in i helvete att det sved, och det sved fanimej ochså. Efter ett kort övervägande bestämde vi oss för att vänta ett tag och kolla vad som händer och sen svälja resten. Så vi satt i den där lilla stugan och snackade om allt mellan himmel och jord och efter 30-50 min märkte jag hur djupa våra samtal var och vi bestämde oss för att ta en varsin till, sagt och gjort som tur var hade polaren lite öl med sig att skölja ner med. Sen fortsatte vi med våra djupa samtal som blev djupare och djupare. Och vi hade en sån enorm förståelse för varandra. Jag var på skit bra humör. Jag kände att jag ville hjälpa allt och alla, och jag visste att jag kunde hjälpa alla. Det spelade ingen roll vad det var för problem jag skulle förstå helt och hållet och komma med en lösning. Efter ca en och en halv timme till så svalde vi det sista och jag märkte hur allt i kanten av synfältet blev suddigt våra samtal hoppade hela tiden mellan jätte djupa och om ganska korkade grejer typ om usama bin laden skulle sitta hemma hos min polare och snacka med hans föräldrar och sånna grejer. Jag mådde bara bättre och bättre. Efter cirka 3 timmar var allting som bäst ingenting kunde gå fel jag tror jag aldrig mått så bra i hela mitt liv. Vi snackade så mycket att både jag och min polare vart hela torra i munnen tungan var alldeles snus torr och klibbig, jag kan lova att jag aldrig snackat så mycket i hela mitt liv. Och hela tiden kände jag hur jag ville hjälpa allt å alla. Jag ville flytta ut i skogen och krama om träden och prata med djuren. Total eufori och så fortsatte det ett tag till ända tills vi kollade på klockan och min polare sa att han måste dra hem. Då slogs hela min värld i spillror allting vart meningslöst. Jag var tvungen att hålla tillbaka tårarna. Det kändes som om allt jag gjort i hela mitt liv var förgäves. Så jag gick hem på en gång jag med. Kom innanför och efter cirka 2 liter vatten gick jag och lade mig. Det kändes som om jag var typ 3 meter lång på ett vidrigt sätt och rummet snurrade. Jag mådde lite illa, men den värsta känslan var att det kändes som om jag var så lång. Jag kan inte beskriva känslan, det kändes som om mina ben var jätte långa och det fick mig att må lite illa. Jag försökte ignorera allt så gott det gick och slöt ögonen. Kunde inte sova på några timmar men sen när allt slutade snurra gick det ganska fort tror jag. Vaknade upp dagen efter och mådde ganska bra förutom att jag var helt slut i kroppen.
Det är något jag garanterat kan göra om. Ska dock prova lite mindre nästa gång. Så kanske jag slipper illamåendet och sömnlösheten efteråt.
Och som sagt min första trippraport gjorde så gott jag kunde. Jävligt svårt att beskriva alla känslor.
Svamp tider på väg förresten, Härligt !
Nån som vet om det kommer nån svamp tidigt som man kan trippa på ?