En ungkarls dilemma, tankar kring sparande, rikedom och döden

Men en riktig mening med livet ur ett filosofiskt perspektiv finns inte...

En riktig mening med livet finns inte, men det betyder inte att livet saknar meningen. Tvärtom, mening finns överallt.

Men det är bara min åsikt

En noggrann balans måste uppnås där du har de fantastiska upplevelserna när du är ung men inte heller är begränsad i vad du kan göra när du är gammal.

Jag har en något speciell finansiell situation som jag skulle behöva få lite synpunkter och råd kring.

Bakgrund: Jag är mellan 30 - 35 år och bor i ett annat europeiskt land. Jag var klar med min universitetsutbildning runt 25 och de första 4-5 åren spenderade jag varenda krona av lönen på nöjen, resor, ny bil mm men även en del dyra utbildningar/upplevelser som jag drömt om hela livet. Men sammantaget blev det exakt 0 kr i sparande, dock inga större skulder förutom CSN. Pga diverse händelser i livet behövde jag en nystart och tackade därför ja till en bra tjänst utomlands

Nuvarande finansiella situation
Jag tjänar motsvarande mellan 55 och 70 k efter skatt varje månad. Jag har på lite drygt 3 år lyckats bygga upp ett litet nästägg som är fördelat på:
- 500k på investeringskonto som är fördelat ca 50/50 på aktier och fonder. Tänk robusta aktier som investor, globala indexfonder m.m.
- 35k som är bundet som depositum i min lägenhet
- 25 k som er bundet till konto för framtida fastighetsköp.
- 20 k buffertkonto
Jag skulle säga att det är småpengar men ser man till gemene man så är det nog en god start.

Mitt månatliga sparande ligger på runt 20 k til investeringskonto, 2k till "fastighetskontot" och runt 5 k till buffertkontot.

Utgifter:
- Hyra 12k
- Ström 1k (svindyrt nu)
- Csn 2k
- MC 2k ( finansierad till 50% för att slippa sälja av aktier)
- kreditkort 10-20k (reser mycket, äter ute ofta mm)
- Diverse räkningar 4 k (telefon, fack, försäkringar
, medlemskap)
Så sammantaget runt 40k i fasta kostnader.

Nu till mitt dilemma:
Fortsätter jag så här och om man kör några kalkyler så är mitt investeringskonto värt runt 30-35 miljoner lagom till pensionen. Inte illa alltså men frågan jag ställer mig är det värt det?

Jag har undvikit att köpa lägenhet då jag skulle behöva lägga runt 700k i egenkapital, dvs hela min portfölj skulle behöva säljas. I tillägg ökar månadskostnaden för boende till minst 20k med ränta,amortering och avgifter.
Jag har även avstått från att dra på mig en dyr bil då kostnader för avbetalning, försäkringar mm lätt blir 7-8k i månaden.
Allt för att inte hamna i den klassiska lyxfällan där varenda krona på lönen går åt att betala räkningar.

Men är jag för snål? Vilken glädje kommer jag att ha av massa pengar när jag är nästan 70 år? Jag har ingen flickvän och ingen familj som kan ha glädje av ett stort arv.
För att komplicera det hela mer så är jag djupt trasig invändigt med ett stort hål i mig som har gjort att jag har valt ett relativt ensamt liv och har inga planer på att skaffa en partner eller familj och varje julafton (som spenderas själv) tar jag beslutet om jag ska ge livet ytterligare 1 år.
Jag har således ingen större horisont och det känns som att jag sparar till en framtid om jag knappt tror på själv.

Hur hade du gjort i min situation?

Jag hade till att börja med köpt en lägenhet. Du är inte "sparsam" som hyr, du är dum.
Amortering är inte en kostnad utan ett sparande.

Sedan är det en berättigad fråga: Varför snåla nu för att ha massor av pengar sen, när du inte behöver dem så mycket? Gör upp en budget som innebär att du har en viss årlig lyxkonsumtion på något som ger dig extremt mycket och en del sparande.

Jag lider med dig att du har ett så torftigt liv att du måste bestämma år för år att du vill leva vidare. Låter inget bra alls. Kan du inte satsa på att lära känna goda vänner istället, om du inte vill ha en familj?

Hur kom du fram till 35 mille vid pension?

Räknar man ränta på ränta effekten av ett sparande på runt 20k i månaden över 31 år med gjennomsnittlig avkastning på 7% med startkapital på 500k så blir det stora pengar när maskineriet börjar få moment efter ca 10milj. Det här är ju före skatter och sådant men netto är det oavsett över 20 miljoner.

Jag har en något speciell finansiell situation som jag skulle behöva få lite synpunkter och råd kring.

Bakgrund: Jag är mellan 30 - 35 år och bor i ett annat europeiskt land. Jag var klar med min universitetsutbildning runt 25 och de första 4-5 åren spenderade jag varenda krona av lönen på nöjen, resor, ny bil mm men även en del dyra utbildningar/upplevelser som jag drömt om hela livet. Men sammantaget blev det exakt 0 kr i sparande, dock inga större skulder förutom CSN. Pga diverse händelser i livet behövde jag en nystart och tackade därför ja till en bra tjänst utomlands

Nuvarande finansiella situation
Jag tjänar motsvarande mellan 55 och 70 k efter skatt varje månad. Jag har på lite drygt 3 år lyckats bygga upp ett litet nästägg som är fördelat på:
- 500k på investeringskonto som är fördelat ca 50/50 på aktier och fonder. Tänk robusta aktier som investor, globala indexfonder m.m.
- 35k som är bundet som depositum i min lägenhet
- 25 k som er bundet till konto för framtida fastighetsköp.
- 20 k buffertkonto
Jag skulle säga att det är småpengar men ser man till gemene man så är det nog en god start.

Mitt månatliga sparande ligger på runt 20 k til investeringskonto, 2k till "fastighetskontot" och runt 5 k till buffertkontot.

Utgifter:
- Hyra 12k
- Ström 1k (svindyrt nu)
- Csn 2k
- MC 2k ( finansierad till 50% för att slippa sälja av aktier)
- kreditkort 10-20k (reser mycket, äter ute ofta mm)
- Diverse räkningar 4 k (telefon, fack, försäkringar
, medlemskap)
Så sammantaget runt 40k i fasta kostnader.

Nu till mitt dilemma:
Fortsätter jag så här och om man kör några kalkyler så är mitt investeringskonto värt runt 30-35 miljoner lagom till pensionen. Inte illa alltså men frågan jag ställer mig är det värt det?

Jag har undvikit att köpa lägenhet då jag skulle behöva lägga runt 700k i egenkapital, dvs hela min portfölj skulle behöva säljas. I tillägg ökar månadskostnaden för boende till minst 20k med ränta,amortering och avgifter.
Jag har även avstått från att dra på mig en dyr bil då kostnader för avbetalning, försäkringar mm lätt blir 7-8k i månaden.
Allt för att inte hamna i den klassiska lyxfällan där varenda krona på lönen går åt att betala räkningar.

Men är jag för snål? Vilken glädje kommer jag att ha av massa pengar när jag är nästan 70 år? Jag har ingen flickvän och ingen familj som kan ha glädje av ett stort arv.
För att komplicera det hela mer så är jag djupt trasig invändigt med ett stort hål i mig som har gjort att jag har valt ett relativt ensamt liv och har inga planer på att skaffa en partner eller familj och varje julafton (som spenderas själv) tar jag beslutet om jag ska ge livet ytterligare 1 år.
Jag har således ingen större horisont och det känns som att jag sparar till en framtid om jag knappt tror på själv.

Hur hade du gjort i min situation?

Jag har en något speciell finansiell situation som jag skulle behöva få lite synpunkter och råd kring.

Bakgrund: Jag är mellan 30 - 35 år och bor i ett annat europeiskt land. Jag var klar med min universitetsutbildning runt 25 och de första 4-5 åren spenderade jag varenda krona av lönen på nöjen, resor, ny bil mm men även en del dyra utbildningar/upplevelser som jag drömt om hela livet. Men sammantaget blev det exakt 0 kr i sparande, dock inga större skulder förutom CSN. Pga diverse händelser i livet behövde jag en nystart och tackade därför ja till en bra tjänst utomlands

Nuvarande finansiella situation
Jag tjänar motsvarande mellan 55 och 70 k efter skatt varje månad. Jag har på lite drygt 3 år lyckats bygga upp ett litet nästägg som är fördelat på:
- 500k på investeringskonto som är fördelat ca 50/50 på aktier och fonder. Tänk robusta aktier som investor, globala indexfonder m.m.
- 35k som är bundet som depositum i min lägenhet
- 25 k som er bundet till konto för framtida fastighetsköp.
- 20 k buffertkonto
Jag skulle säga att det är småpengar men ser man till gemene man så är det nog en god start.

Mitt månatliga sparande ligger på runt 20 k til investeringskonto, 2k till "fastighetskontot" och runt 5 k till buffertkontot.

Utgifter:
- Hyra 12k
- Ström 1k (svindyrt nu)
- Csn 2k
- MC 2k ( finansierad till 50% för att slippa sälja av aktier)
- kreditkort 10-20k (reser mycket, äter ute ofta mm)
- Diverse räkningar 4 k (telefon, fack, försäkringar
, medlemskap)
Så sammantaget runt 40k i fasta kostnader.

Nu till mitt dilemma:
Fortsätter jag så här och om man kör några kalkyler så är mitt investeringskonto värt runt 30-35 miljoner lagom till pensionen. Inte illa alltså men frågan jag ställer mig är det värt det?

Jag har undvikit att köpa lägenhet då jag skulle behöva lägga runt 700k i egenkapital, dvs hela min portfölj skulle behöva säljas. I tillägg ökar månadskostnaden för boende till minst 20k med ränta,amortering och avgifter.
Jag har även avstått från att dra på mig en dyr bil då kostnader för avbetalning, försäkringar mm lätt blir 7-8k i månaden.
Allt för att inte hamna i den klassiska lyxfällan där varenda krona på lönen går åt att betala räkningar.

Men är jag för snål? Vilken glädje kommer jag att ha av massa pengar när jag är nästan 70 år? Jag har ingen flickvän och ingen familj som kan ha glädje av ett stort arv.
För att komplicera det hela mer så är jag djupt trasig invändigt med ett stort hål i mig som har gjort att jag har valt ett relativt ensamt liv och har inga planer på att skaffa en partner eller familj och varje julafton (som spenderas själv) tar jag beslutet om jag ska ge livet ytterligare 1 år.
Jag har således ingen större horisont och det känns som att jag sparar till en framtid om jag knappt tror på själv.

Hur hade du gjort i min situation?