En ungkarls dilemma, tankar kring sparande, rikedom och döden

Jag har en något speciell finansiell situation som jag skulle behöva få lite synpunkter och råd kring.

Bakgrund: Jag är mellan 30 - 35 år och bor i ett annat europeiskt land. Jag var klar med min universitetsutbildning runt 25 och de första 4-5 åren spenderade jag varenda krona av lönen på nöjen, resor, ny bil mm men även en del dyra utbildningar/upplevelser som jag drömt om hela livet. Men sammantaget blev det exakt 0 kr i sparande, dock inga större skulder förutom CSN. Pga diverse händelser i livet behövde jag en nystart och tackade därför ja till en bra tjänst utomlands

Nuvarande finansiella situation
Jag tjänar motsvarande mellan 55 och 70 k efter skatt varje månad. Jag har på lite drygt 3 år lyckats bygga upp ett litet nästägg som är fördelat på:
- 500k på investeringskonto som är fördelat ca 50/50 på aktier och fonder. Tänk robusta aktier som investor, globala indexfonder m.m.
- 35k som är bundet som depositum i min lägenhet
- 25 k som er bundet till konto för framtida fastighetsköp.
- 20 k buffertkonto
Jag skulle säga att det är småpengar men ser man till gemene man så är det nog en god start.

Mitt månatliga sparande ligger på runt 20 k til investeringskonto, 2k till "fastighetskontot" och runt 5 k till buffertkontot.

Utgifter:
- Hyra 12k
- Ström 1k (svindyrt nu)
- Csn 2k
- MC 2k ( finansierad till 50% för att slippa sälja av aktier)
- kreditkort 10-20k (reser mycket, äter ute ofta mm)
- Diverse räkningar 4 k (telefon, fack, försäkringar
, medlemskap)
Så sammantaget runt 40k i fasta kostnader.

Nu till mitt dilemma:
Fortsätter jag så här och om man kör några kalkyler så är mitt investeringskonto värt runt 30-35 miljoner lagom till pensionen. Inte illa alltså men frågan jag ställer mig är det värt det?

Jag har undvikit att köpa lägenhet då jag skulle behöva lägga runt 700k i egenkapital, dvs hela min portfölj skulle behöva säljas. I tillägg ökar månadskostnaden för boende till minst 20k med ränta,amortering och avgifter.
Jag har även avstått från att dra på mig en dyr bil då kostnader för avbetalning, försäkringar mm lätt blir 7-8k i månaden.
Allt för att inte hamna i den klassiska lyxfällan där varenda krona på lönen går åt att betala räkningar.

Men är jag för snål? Vilken glädje kommer jag att ha av massa pengar när jag är nästan 70 år? Jag har ingen flickvän och ingen familj som kan ha glädje av ett stort arv.
För att komplicera det hela mer så är jag djupt trasig invändigt med ett stort hål i mig som har gjort att jag har valt ett relativt ensamt liv och har inga planer på att skaffa en partner eller familj och varje julafton (som spenderas själv) tar jag beslutet om jag ska ge livet ytterligare 1 år.
Jag har således ingen större horisont och det känns som att jag sparar till en framtid om jag knappt tror på själv.

Hur hade du gjort i min situation?

Jag är över 40 och min situation är ganska lik. Bor utomlands men tjänar inte alls lika mycket. Jag arbetade 15 år i Sverige där jag sparade ihop en massa pengar. Det jag gör är att resa mycket och stanna flera veckor i olika delar av världen. Jag ser till att jobba som timanställd där jag själv kan styra och ställa hur jag jobbar. Jag har 20 år kvar till pension men planerar att inte bli speciellt gammal, antingen super jag ihjäl mig eller skjuter skallen av mig.

Hitta något som du verkligen gillar och lägg pe har på det. Kanske starta ett företag?

och du tar med dig exakt 0kr till graven..

Intressant, jag tror vi är många som är i liknande sits. Jag har gått i tankarna på att starta egen firma och skyffla pengarna uppåt i ett holdingbolag som investerar allt överskott. Men problemet är att jag trivs för bra med min nuvarande tjänst och arbetsplats och om drygt två år når jag en sån position att jag kan dra ned lite på arbetstiden i tillägg som lönen ökar.

Man får se till att maximera sitt liv , it's better to burn out than to fade away var det någon klok som sa.

Lev förhelvete. Du kan få cancer imorgon och vara död inom ett år.

Jag har så många döda i min omgivning som inte ens blev fyrtio. Det är bara ett litet fjuttigt eko kvar av deras existens.

Det var mitt motto som jag levde efter under några års tid men det var en stress kopplat till att leva ur hand i mun.
Jag lever inte med några begränsningar nu. Har en god inkomst som ger mig möjligheten att leva det liv som jag vill. Som ex: jag åker på flera semestrar per år där jag seglar, åker skidor, eller bara ligger på en resort, weekend turer osv. Spenderar mycket pengar och tid på alla mina hobbies i övrigt.

Frågan är nu, ska jag spara nästan 50% av min inkomst till en ålderdom jag varken vill ha eller tror på. Eller växla upp mitt spenderande och köpa en flådig bostad, köra en 911a på avbetalning och tänka YOLO?

En noggrann balans måste uppnås där du har de fantastiska upplevelserna när du är ung men inte heller är begränsad i vad du kan göra när du är gammal.

Har du några förslag på en välbalanserad ekonomi?
Jag har funderat på hjälp från proffsen men jag är inte förmögen nog för private banking och de rådgivare som finns här hjälper antingen personer som har hamnat i trångmål eller är försäljare av olika pensions eller sparpaket.

Nu är jag lite yngre. Men tror inte att materialistisk lycka är vägen att gå. Det är kortsiktig glädje tyvärr.

Fattar hur klyschigt det låter, men du har ingen mening med livet som det är nu. Ingen egentlig utmaning, inget syfte. Ingen långsiktig glädje.

Varför ska du då lösa din depression?

Kommer vara kul att köra Porsche i tio år kanske. Sen kör du samma runda gång på gång. Slutar fortfarande med att du är ensam hemma sen. Eller med nåt luder.

Tror att det hade varit bra att våga ta itu med vad än det där hålet är för nåt. Känns som det är det som stoppar dig från att bara koppla av och inse att du har det jäkligt bra.

Antingen: Bosätt dig på nåt tempel i ett par månader utan telefon eller annat att göra. Nollställ hjärnan. Fundera på vad fan du vill göra innerst inne, no bullshit.

Eller: Gå i terapi. Se till att skaffa riktiga vänner. Rutiner. Starta ett företag. Skaffa personliga mål. Eventuellt kanske du hittar nån tjej och skaffar barn. Man ska inte underskatta det normala livet. Dag för dag och man mår ärligt talat bättre istället för att drifta runt. Det är en bra mall för att få hjärnan på rätt tankar igen.

Man vänder inte en depression på en dag. Det är en lång process. Ett litet steg i taget, och till slut så kommer färre negativa tankar om ensamma julaftnar dyka upp.

Det var fredagens 02:24 svammel. Lycka till.

Sök det rätta värdet i livet som inte är pengar utan just den flickvän du saknar. Om du är så smart som du utger dig för borde du fatta själv vad som krävs kanske?

Svammel och svammel, mycket kloka ord skulle nog jag säga.
Jag skulle nog inte säga att jag är överdrivet materialistisk sett till konsumtion, trots att det kanske ser ut så om man läser mitt inlägg. Jag har inget behov av att flasha för andra människor, snarare mer inför mig själv.
Terapi är nog ingen dum idé, har gått i de tankarna flertal gånger.

Du är för ego helt enkelt. Släpp loss lite och bjud på en bira i baren men utan baktankar. Hur skulle det fungera för dig?