Tråden om hårdrocksbandet Velveteen Queen

Nu är det snart dags för IMAGINE HALLANDs 3:e och sista träff innan Regionsfinalen.

Den 3:e mars blir det fokus på Sceniskt uttryck och Artistsamtal med Velveteen Queen.
Plats: Kungsbacka Esteten
Tid: 13.00, 3:e mars.
Workshop 🌟 Sceniskt uttryck

Hur för du dig på scen? Vilken känsla vill du lämna din publik med? På denna workshop kommer vi gå igenom olika exempel på hur man kan uttrycka sig som artist. Hur man kan använda scenen, kläder eller utstrålning för att förmedla något till sin publik.

Workshop 🌟 Artistsamtal med Velveteen Queen

Här får vi chansen att träffa det unga och ’up and coming’ bandet Velveteen Queen från Göteborg. De kommer berätta om deras resa och hur det är att vara ett ungt band inom branschen.
Velveteen Queen (@velveteenqueen_band)

Historien om svenska rockbandet Velveteen Queen börjar 2021 när 4 killar träffas på gymnasiet och bestämmer sig för att starta ett band, snart ansluter även sångaren Samuel Nilsson som direkt flyttar till Göteborg och då går det fort för bandet och mycket är händer på kort tid.

Trots sin ungdom har dessa begåvade individer, alla mellan 20-23 år, åstadkommit mer än de flesta band drömmer om.

Redan i mars 2022 släppte de sin debutsingel "TRAUMA" på Spotify och andra digitala tjänster och med endast fyra släppta singlar har Velveteen Queen redan hunnit med en hel del, som att spela på några av Sveriges största festivaler som Skogsröjet Festival, Kristianstad Rockfest, Malmöfestivalen och turnerade genom Sverige med Nestor och har öppnat för Hardcore Superstar vid flera tillfällen.

Velveteen Queen släppte också sin första egenutgivna vinyl "The Theatre Sessions" i februari i samband med Nestor-turnén.

Velveteen Queen tar publiken med storm med sitt råa sound som går tillbaka till slutet av 80-talet och början av 90-talet med inspiration från legendariska band som Aerosmith, Guns N’ Roses och Velvet Revolver.

Musikbranschen förutspår en ljus framtid för Velveteen Queen och det är bara en tidsfråga innan ett av de stora skivbolagen lägger märke till detta unga svenska bands råa talang och obestridliga energi.

Consequence Of The City kom ut förra året. Känns den fortfarande lite ny för er? Hur känner man sig när det har gått ett tag nu?

Samuel: Jo, på något sätt. Det är bara ungefär ett år sedan vi släppte den. Och visst, vi har varit ute och spelat jättemycket med den plattan, så den känns gammal, men den känns också fortfarande ny. Det är ju den enda plattan vi har gjort hittills, förutom en EP då.

Noah: Det känns väl som att den plattan egentligen har lite mer att ge, typ, på ett sätt, får man väl säga. Man önskar att många fler hade hört den, såklart.

Det är ju jäkligt svårt att bara komma från underground och vara independent och helt plötsligt komma fram. Det är ju i stort sett omöjligt om man inte har någon som hjälper en. Och som relativt nystartat band, hur hårt satsar ni på det här bandet egentligen? Är det bandet som är nummer ett? Jag vet att om man läser om 70- och 80-talet så fanns det ingen plan B, utan det var som ”Vi hade bara en plan. Det var bandet.”. Vågar man göra det nuförtiden?

Noah: Det är vårt nummer ett. Alltså, hundra procent. Vi jobbar som svin, verkligen. Sedan samtidigt så är det ju så att alla av oss har jobb vid sidan av också, för att gå runt ekonomiskt. Men samtidigt, är det någonting som dyker upp så är det ju inte så att någon bara ”Nej, jag måste jobba.”. Det skulle aldrig hända liksom.

Samuel: Det är allt eller inget, för grejen är ju att vi inte vill göra någonting annat. Det här är det bästa som finns. Vi får skapa musik, åka ut och spela det, träffa människor. Ja, vi älskar verkligen det här och det finns inget annat som kommer i vägen.

Noah: Nä, verkligen inte. Alltså, jag har ju hängt på den här festivalen sedan jag var ett litet barn liksom. Min mamma var tillsammans med före detta trummisen i DT (Anders Jivarp), så jag hängde ju mycket med gänget Dark Tranquillity liksom. Och jag hängde mycket backstage, så jag hade ju alltid den drömmen när jag var liten, ”Det är så här jag vill bli när jag blir äldre.”. Och nu när man väl får stå här själv så är det lite surrealistiskt typ.