Citat:
Skärp dig. Det är självklart att psykisk ohälsa är ett stort och brett begrepp. Psykisk ohälsa är ett brett begrepp som inte vanligtvis medför problem av den natur du beskriver, exempelvis innefattar begreppet apatiska sängliggande deprimerade mödrar, ömsinta och sköra fäder med ångestsyndrom, krigstraumatiserade vårdnadshavare med flyktingbakgrund som investerar hela sina själar i sin familj och barn, med flera. Det vanligaste är inte att föräldrar med psykisk ohälsa har negativa saker att säga om sina barn. Det vanligaste är inte att föräldrar med psykisk ohälsa överreagerar och får utbrott för småsaker. Den typ av psykiska ohälsa du beskriver låter i mina öron inte som den genomsnittlige vårdnadshavaren med psykisk ohälsa.
Så jo, psykisk ohälsa kan ge allvarligt sjuka föräldrar.
https://onelab.se/insikter/hur-diagn...-och-statistik
Huruvida jag använder psykisk ohälsa före att säga psykisk sjukdom beror på att individer likt dig inte förstår skillnader mellan
Frisk -> sjuk
Hälsa -> ohälsa
Etcetera.
Givetvis kan en svårt sjuk människa fungera utan att skada barn. En människa som förövrigt är frisk men är störd i sin personlighet kan skada barn eller andra människor.
Det finns inte en mall där man kan påstå att människor med dessa symptom är farliga för barn pga psykisk ohälsa/sjukdom när det inte rör sig om problem som att de är våldsamma eller liknande mot barn utan har depressioner, trauman, ångest eller även en diagnostiserad svårare sjukdom. Det finns givetvis människor med till och med såpass allvarliga sjukdomar/tillstånd såsom schizofreni eller störningar likt borderline som inte skadar barn. Samtidigt som det finns människor som framstår som fungerande som begår mycket allvarliga övergrepp.
Jag har lidit av grav psykisk ohälsa och jag har även höga betyg i ämnen som berör sådant liksom högre kunskapsnivåer där jag inte betygsatts och är även uppvuxen i familj med psykisk ohälsa. Jag har också anhörig med familj som använts som personligt exempel i tankarna för en person medan den skrev en psykologibok under ett kapitel med några rader där det handlade om just det att kunna fungera som förälder eller överlag i livet trots den egna problematiken. Jag har med egna ögon läst handskrivet meddelande inuti bokpärmen, om vilka sidor i boken där min anhöriga varit den som det främst tänkts på när boken skrevs.
Så du behöver inte komma och undervisa mig i det faktum att jag istället är djupt kunnig i den merbelastning det innebär för barn att ha psykiskt dåliga föräldrar och även att många föräldrar behöver tvångsinsatser.
Jag var själv jourhem när jag förr var i mycket sämre skick jämfört mot idag då jag kan räknas som frisk i jämförelse. Jag skötte mig oklanderligt. Det har såklart med mina förnågor som sträcker sig över det vanliga pga att jag vuxit upp med psykisk ohälsa i mitt hem och som äldst var den som tog över stor del av föräldrarollen och då från att jag var barn tränats i att fungera vid sidan av mig själv.
När det kommer till Amanda och hennes familjeliv ser jag omedelbart att barnen i slutet är lidande och även att hon genomlöpande brister i sin förmåga då hon interagerar med kameran, sällan ser barnen i ögonen och ler mot dem och det är även onaturligt att Noah lärt sig interaktion med en död sak som filmar istället för att kommunicera med sin mamma via ansiktsuttryck, ögonkontakt och överföring av emotioner sinsemellan.
Hade barnen inte utsatts så att de behövt sjukvård är Amanda oavsett vad ett bra exempel på en förälder med psykisk ohälsa som brister i omsorgsförmågan och försummar sina barn. Hennes intresse för mobiltelefonen/kameran istället för de egna barnen och att aktivt möta deras ansikten är vanligt bland avvikande beteenden när det kommer till interaktion mellan föräldrar-barn.
Tommy som exempel skulle kunna lida av en mängd olika saker, vara psykiskt dålig själv osv men han interagerar med barnen av vad man kan se på det plan som är naturligt för människan. Därmed är han även mycket omtyckt. Givetvis kan barn protestera mot gränssättningar och regler och bli mer missnöjda men deras upplevelser av Tommy handlar om att han uppträder på det vis vi inte kan se det här föräldraparet göra. Amanda ler mer men ändå sällan och hon är även vårdslös när hon låter Nelly gå omkring utan uppsyn, påstår att Helia och Gabriel leker för dem själva (jag kan inte veta om barnen till och med skulle kunna vara inlåsta när de långa stunder håller sig borta för att Amanda filmar och redigerar), hon lämnar Nelly i barnstolen utan att vara fastspänd osv. Tecken jag känner igen från mödrar som redan vid förlossningen/första tiden har svårt att knyta an pga sannolikt förlossningsdepressioner.
Så tro inte att jag inte är nyanserad bara för att du själv inte vill erkänna allvaret i psykisk ohälsa och barn kring det. Självklart vill inte föräldrar brista. Jag kan läsa mina egna papper och faktiskt se hur skör min egen mamma varit, hur öppen hon varit kring sitt mående liksom att hon knappast velat vara mindre fungerande utan på sitt vis bett samhället om hjälp samtidigt som hon känt sig angripet av det. Förståelse för att hon aldrig valt att lida under psykisk ohälsa kan däremot inte släta över det faktum att det var något jag och mina syskon betalat priset för och att barn måste avlastas från miljön deras dysfunktionella föräldrar inte kan få att fungera om så med tvångsmedel av boendestödjare mm.
Det här är inte ett ämne jag någonsin kommer vara tyst kring eller något jag skulle sluta tala om hur allvarligt det påverkar barn lika lite som att jag skulle vara tyst kring våld jag upplevt från män eller prata om min egen psykiska ohälsa och resan jag gjorde under den.
Tyvärr. Barn och djur kan inte välja och förståelse för vårdnadshavare, föräldrar, djurägare ska aldrig gå längre än att vi förebygger för att undvika situationer som urartar. Att förstå hur någon mår ska inte överskugga vår förmåga att förstå att vissa kommer agera efter deras mående pga att det begränsar deras funktioner.
