Apotekare eller tandläkare - hjälp

Hej fb.

Jag är en lat människa som föredrar ett arbete där jag slipper sitta i ett kontor med 40+ andra människor så nu har jag kommit fram till en slutsats att jag antingen vill bli tandläkare eller apotekare.

Dilemmat är att jag föredrar lågstimulerande arbeten där jag slipper göra så mycket att när jag avslutar arbetspasset så finns energin fortfarande kvar. I dagsläget arbetar jag som taxiförare för mitt eget företag så jag kör bara runt och njuter av livet m.a.o.

Är apotekare lågstimulerande? Dvs. tråkigt och att man bara gör en och samma sak hela tiden jämfört med t.ex tandläkare där du hela tiden kanske måste fokusera på saker och ting? T.ex om du gör operation i mun osv.

Samtidigt så tänker jag att det vore ballt med Doktor. i början av ens namn, en titel som man får bära som tandläkare också, jämfört med apotekare som känns lite som kassabiträde?

Hjälp!

Tror inte att du behöver oroa dig för att välja. Du kommer inte att bli något av det.

Baserat på dina egna ord, lat jävel, så kommer det att bli taxichaffis för dig i all framtid.

Tror inte dina veckor blir så lugna varken som doktor, tandläkare eller apotekare. Det är ju skitballt att ha en sådan titel, eller? Doktor blir man inte efter några år, det är ett livslångt lärande med stort ansvar.

Tror du har hittat ditt syfte - taxichaufför, dessutom om du njuter av den livsstilen varför byta?

Baserat på vad jag hört och sett så verkar din uppfattning av både apotek och tandläkeri vara ganska realistiska.

Dock är studierna rätt jobbiga, så om du är "en lat jävel" så kan det nog bli jobbigt att ta sig igenom programmen. Till skillnad från vissa humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar så går det inte att "resonera sig fram" eller använda "sunt förnuft" för att klara såna utbildningar, utan man måste plugga en hel del.

Jag har varit borta från skolbänken i mer än tio år. Kommer inte lata mig igenom plugget, med lathet syftade jag såklart på jobbet i sig. Är en ”chill” människa som inte låter jobbet styra mitt liv liksom

Dåså, då är det bara att köra. Att jobba på apotek låter som det skulle passa den sorts livs/yrkesstil du vill leva.

EDIT: Dock bättre att satsa på receptarieprogrammet. Det är 3 år jämte 5 år på apotekarprogrammet, och ger också behörighet till att jobba som farmaceut. Apotekarprogrammet är mer för de som vill forska efteråt.

Hmm låter inte dåligt men hade redan lagt det i tanke att om jag börjar studera då kommer jag ge allt så det kvittar om det är 5 år, men helvete vad lång tid 5 år ändå är..

Jag har jobbat på apotek (dock inte som apotekare uppenbarligen, men jag ser ju vad de gör) och det är ett väldigt lugnt jobb. Halva min släkt är tandläkare. Rätt lugnt jobb det med, men man får ryggproblem och så är det lite äckligt att gräva i andras munnar. Tandläkare är ju lite mer statusfyllt än apotekare, i alla fall bland yngre, men du kan även jobba i labb eller på läkemedelsbolag som apotekare.

Att plugga till apotekare och tandläkare kräver rätt mycket studiedisciplin. Tandläkarutbildningen är inte svår (en gång råkade de anta personer med 0.1 på högskoleprovet och de klarade utbildningen lika bra) men det kräver att du nöter fakta. Apotekarprogrammet kräver också att du pluggar, men det är lite mer förståelsebaserat. Poängen är att du inte kommer att kunna lata dig i skolbänken och att hårt arbete är viktigare än intelligens.

Det behöver absolut inte vara några som helst problem, så länge man pluggar klarar man sig nog fint, men det lugna och trevliga livet kommer först när man tagit examen.

Umeå har dessutom en master i farmakologi - det går att ta ut en apotekarexamen efteråt. På så vis kan man först bli receptarie och sedan apotekare... om man vill öka lönen.

Såg att du också skrev detta.

Har familjemedlemmar som är tandläkare (min farbror t.ex.) och de nämner helt klart att det krävs mer studier men mindre tankemöda. Min pappa pluggade ett samhällsvetenskapligt/humanistiskt ämne där han nämnde att man absolut behövde plugga, men att det logiska tänkandet sannolikt var viktigast för studieframgång.

Försent att börja som 32 åring?

Nejdå