Den ENDA tråden om nationalistisk musik!

Det låter bra. Då ska jag nog ta och lyssna på skivan i natt. Jag har hört singeln "Spent the Day in Bed" och gillade den väldigt mycket, men jag hörde någon som sade att många av texterna till låtarna på resten av skivan är så fruktansvärt pro-israeliska. Då vill man hellre att Morrissey ska vara som förut och skriva texter som handlar om homosexuella frisörer!

Nu litar jag på dig. Klockan 00:00 ska jag börja lyssna.

Morrissey - Spent the Day in Bed

Ja det är en av de bättre låtarna, #1, #2, #6 är också bra låtar vars budskap jag tror inte går emot dina känslor. #3 och #4 är mer typiska Morrissey-låtar, #3 kan kanske påminna om en Hairdresser on Fire eller Vicar in a Tutu medan #4 påminner om ballader från 2000-talet som Come back to Camden och vad de heter.

Jag uppfattar nog de låtarna på andra delen av albumet som mer anti-etablissemangets bild av konflikten än att vara anti en äkta nationalists bild av den. Men jag har inte itts lyssna igenom de där låtarna så många gånger då de inte fastnat musikaliskt heller, så jag ska inte svära på det.
Är We'll let you know en av dina favoriter av Morrissey?

We'll Let You Know, precis som National Front Disco på samma album, har ju en väldigt intressant text. Ingen av dessa låtar tillhör nog ändå några av mina absoluta Morrissey-favoriter. Om jag måste välja vilken hans bästa låt från hans solo-kärriär är så får det kanske bli Trouble Loves Me. Vilken är din favorit?

Det kommer inte att bli något lyssnande på den senaste skivan ikväll, utan jag får vänta med det tills i morgon. Folk ringer hit och bråkar och lever hela tiden så att jag blir galen!

" I don't like people, to be honest."
- Morrissey

Trouble Loves Me

Ber om ursäkt för att jag är lite snurrig. Vill egentligen inte vara det när jag snackar om viktiga saker som Morrissey.

Jag gillar tyska industrial Metal / hårdrock s.k. Rammstein med hans hårda sånger helt jävla underbart!

Hell Seger era bögar! https://www.youtube.com/watch?v=htaALDjMkh4

Jag skulle räkna de två låtarna bland mina favoriter, allra bäst är de nog live, bra versioner finns på "Beethoven Was Deaf" t.ex.
Det finns så klart annars många Morrissey-favoriter, den du nämner är en, men många blir off-topic här. Speedway tycker jag är en underskattad låt, samma med Late night Maudlin st. Bengali in platforms har väl kritiserats av en del hysteriska, den är ganska kul och tragisk. Dial-a-cliché tycker jag också om.

För ett tag sedan snubblade jag in på en cover av Pluton Svea - Hail the swasika på youtube. Denna verkar ha blivit borttagen och jag kan inte för mitt liv komma ihåg vilken grupp det var. Den var snabbare och hårdare i jämfört med PS's version.

Någon ide?

Morrisey har fått viss uppmärksamhet efter att han "endorsat" "For Britain", som är nån sorts nytt brittiskt parti som brutit sig ur UKIP. Här är en färsk intervju:

https://www.morrisseycentral.com/mes...be-switched-on

Han låter ungefär som Ingrid Carlqvist gjorde, innan hon började fatta judefrågan. Så vill man ha ett alternativ som är counterjihadistiskt utan judetourettes söker man sig till Morrisey snarare än Ingrid (som är för radikal). Här är texten till hans "Israel":
Människor som invänder mot judarnas ideologi är avundsjuka. De är bittra och vill bara att judarna ska ha det lika dåligt som de själva. Han låter som en jude. Förmodligen för att han är bög. Många bögar har på nån sorts "naturligt" sätt samma syn på världen som judar. Det finns bara "nu". Människor som kan planera är "tråkiga" och kan inte "uppskatta detta livets skatt". Sen läser man att de fått grids vid 40 och dör vid 50. Men det är ju kul att knulla andra mäns håriga röv! Det är ju det som livet går ut på! Hur tråkiga och gråa är inte vi andra som inte fattar det?

Morrissey kan bara existera i en kultur som byggts av gråtrista konservativa britter under tusentals år. Men vad fattar han om det? Han hyllar förstörarna istället för skaparna.

The Smiths kraft och geni kan aldrig förnekas. Men Morrissey bör nog inte hyllas så mycket som han gör från vissa håll just nu.

Ett bortglömt brittiskt band, som kan rekommenderas till Offervilja, nu när vi försöker komma över Morrisseys dumheter, är Strangelove. De släppte ett par alldeles fantastiska skivor på 90-talet, men slog aldrig igenom som Blur, Pulp, Oasis, Suede osv. Men fan vet om de inte egentligen var bättre än alla de här. Ett par favoriter:

https://www.youtube.com/watch?v=yt5g_EEunYI

https://www.youtube.com/watch?v=nM3yMBHmCx4

https://www.youtube.com/watch?v=HGz3_g0o56c (lyssna på denna vackra sång!)

https://www.youtube.com/watch?v=cuCdEmX63RY

Sångaren Patrik Duff är en ganska intressant individ. Han gick ner sig totalt i droger och alkohol, flyttade ut till en helt öde stuga på landet där han bodde i ett år för att komma tillbaka till livet efter att Strangelove gått under. Här en intervju efter att han frisknat till (hyggligt) igen:

https://www.youtube.com/watch?v=eLg2qcGZJ5w

16 Horsepower - Black Bush:

https://www.youtube.com/watch?v=eL6A-j0iKPo

En random vit låt som slår all "vit makt"-musik tillsammans.

Varför finns "vit makt"-musik, när allt jag hört av vit makt-musik visar vit svaghet?

Förklara på vilket sätt de här inläggen har med nationalistisk musik att göra, tack.

De har med nationalistisk musik att göra eftersom de inte har ett dugg med efterblivna, dyngfulla, ansiktstatuerade, Sverigehatande kräk som dig själv och andra "vit makt"-supportrar att göra. Nationalistiskt musik strävar efter att nå essensen av nationen, dvs folket. Nationalistisk musik strävar efter att nå det vackraste, det bästa, det största, det finaste vi kan skapa. Nationalistisk musik strävar efter nya territorier. Ansiktstatuerade flashbacksfreak strävar som bäst efter att nå nån sorts gemenskap i den lägsta dyngan.

Dra åt helvete.