Jag vill inte jobba

Socialbidrag? du menar existensminimum som ligger på typ 5k i månaden?

Det är ingen påhittad idé alls. Folk som inte har något för sig klassas som lata och oattraktiva. Hela delen du skrev om det är enbart projektion.

Ja, det är rätt. Arbetsmarknaden är weaponized och bara att söka jobb är som en krigszon. Det är en onödig kamp för anständig lön, för att skaffa jobb, för att utbilda sig.

Det är som man vill att människor ska befinna sig i ständig konflikt. Jaga jobb och jaga bostad i närheten av arbete.

Om man i lugn och ro kunde bli bra på det man är bra på och i lugn och ro tjäna pengar på det man är bra på då skulle nog alla vilja jobba.

På 80-talet när brevbärarna var klara med sin cykelrunda då var de färdiga för dagen. Sedan ändrades det så brevbärarna fick fortsätta jobba när de kom tillbaka.

Människor jagas av appar inom vissa yrken som håller koll på var de befinner sig, hur lång tid (sekunder) något tar och så vidare. Stressigt.

Nej, jag har sällat mig till de arbetslösas klubb (förtidspensionär) och har aldrig mått bättre.

Jag tänker idiot, varje gång jag ser en knegare på väg till jobbet.

Alla har väl alltid något för sig?
Oavsett om man ligger på soffan så har man ju något för sig, eller?
Föreställ dig en person som går på socialbidrag och är på gymmet 6 dagar i veckan. Promenerar i skogen, äter god mat, spelar datorspel och leker med livet. Är det inte mer värt än att jobba på något bygge och stiga upp klockan 04.30 för att vara på jobbet 06.30, slita arslet av sig, pimpla kaffe varje rast för att orka hålla sig vaken, sitta med trötta bygg-gubbar med vedervärdig världsuppfattning och diskutera den senaste nyhetsartikeln.

Vet inte vilken värld du lever i men dem som får bidrag får 3600 kr per månad min kusin har det ocg hans hyra ligger på 5500 han går netto minus varje månad. Silverskedd svenne skärp dig

Fast varför måste alla vara attraktiva hela tiden? Och för vem? Och vad ska det leda till? Mer fitta? I mitt eget fall har jag sedan många år tillbaka en särbo, så fitta får jag. Vad resten av kvinnligheten tycker gör detsamma. Vi lär hålla ihop under överskådlig framtid och ifall det skulle skita sig framöver är man ändå så gammal altt impotensen sätter stopp för vidare kvinnojakt och vad spelar det då för roll att man har hög status och att de frånskilda grannkärringarna på villagatan kastar lystna blickar över berberishäcken?

Det där psykologitjafset med försvarsmekanismer ger jag inte mycket för. En försvarsmekanism är enbart applicerbar ifall individen känner att denne måste försvara sig. Ett behov av att försvara sig uppstår endast om man tycker att det man gör är fel. Vi är flera i tråden som inte tycker att vi gör fel. Tvärtom. Och då är försvarsmekanismer inte aktuella. Det finns inget rätt och fel i livet.

Det finns olika sorters människor som befinner sig i olika stadier av både livet och sin personliga utveckling. Människor med olika ambitioner. Fru och barn och radhus och all-inclusive i Thailand en gång om året är inte intressant för alla. Det bara är så.

Blir lite nyfiken på hur du hanterar andras åsikter och det sociala trycket i praktiken.

Sitter du inne och ugglar tills klockan är 17.00 eller har du inga sociala kontakter med dom som jobbar in pengarna till din försörjning?

Väldigt få vill jobba.
Eller kanske mer korrekt att säga tt väldigt få vill stiga upp kl 7 och sluta kl 16, varje jävla dag.

Jag hatar mitt jobb och varje dag känns som 100 år av lidande.
Men på helgen kan jag reparera sommarstugan precis hela dagen och tycka det är skitkul.

Har man ett jobb man verkligen gillar så tror jag att man faktiskt villl jobba.
Men inte heller det är väl vanligt.
Känns som många bara tar ett jobb dom är okej med eller ett kassajobb på ica för dom itne orkar med nåt annat.

Jag önskar att jag hade ett intresse att jobba med.
Tänk att vara så intresserad av medecin och människor att man studerar hela sitt liv till läkare,politiker,eller nåt annat som ofta kräver att man gillar sitt jobb, sån motivation hade jag velat ha.

Många har ju intressen, men inte säkert man vill jobba med det.
Jag är intresserad av mototrer, att fjällvandra och fotografera, men skulle aldrig vilja jobba med något av det.

Nej, jag har inte jättemycket kontakt med arbetarna. Vi har liksom inget gemensamt så det sociala trycket är obefintligt. Jag arbetar inte, jag har ingen fru och jag tycker inte om rock från sjuttio- och åttiotalet så vad ska vi prata om? Jag umgås med några enstaka personer, sådana som man känner sedan gammalt. Det är allt. Men så är det nog för de flesta som befinner sig i åldersspannet mellan 40 och 50.

Jag sitter absolut inte inne och håller koll på klockan så att jag inte visar mig ute innan klockan fem. Varför skulle jag göra det?

Se om du kan jobba 75 eller 50 %?

Äsch.
Jag dömer inte ut dig som person för att du inte vill arbeta, inte har ett arbete, därför att jag tror att du endast inte har funnit 'din grej' att göra + kunna tjäna pengar/leva av det intresset.

Det finns nog många, med sina jobb, som upplever livet o världen som du beskrev om Matrix o/eller (i många fall upplever felaktiga) antaganden om att de flesta andra medmänniskor fäster någon särskild vikt vid dessa människors yrkesmässiga situation.

Personligen tycker jag om mitt jobb, samtidigt som jag förstår att andra inte tycker om sina eller varken vill, varken vågar, testa sig fram tills något helt okej 'betalt tidsfördriv' hittas.

Jämför inte dig själv med hur du, tror, att andra eventuellt, kan tro, om dig.
Att göra din motsats dvs att hela tiden hitta tex ursäkter till att kunna spendera mer tid på arbetet än nyttigt för exvis familjelyckan, är för många minst lika märkligt.
Om, det ens får anses vara märkligt.
Vad tycker du?
Varför ska man jobba jämt o ständigt?
Varför ska andras, eventuella tyckanden, vara viktigare än dina egna?

Det är vad det är.

jag personligen förespråkar ett lågskattesamhälle, men jag är i minoritet, Svenskarna som land/stat, vill ha det såhär, Och det är ett självspelande piano, så det lär ju fortsätta.

så arg är jag inte, jag på min halva försöker ju däremot aktivt minimera mina skatteinbetalningar, största problemet för mig är väl momsen, som man inte kommer undan, men det spelar heller ingen roll egentligen, då banksystemet som kreditbaserad ekonomi kopplad till precis noll fysiska värden är rena kalle-anka- ekonomin.

så tja, jag är inte ens arg på er, grattis till god ledighet, må bäste man vinna.