Pappaledighet, den värsta tiden i mitt liv..

Du är offer för patriarkatet

Oftast är dagisbarn lite lite äldre och kan ändå gå/äta ordentligt vilket underlättar en del
Men jo det är ett mardrömsjobb för mig, hade hellre kört uppe en kaktus i skithålet än att jobba där.

Nej ditt Zirzaki pucko, kvinnor gillar inte att vara hemma med barnen helt naturligt. Många kvinnor tycker det är minst lika tråkigt som pappan här beskriver.

Kvinnor i alla tider har sagt att de saknar vuxna att samtala med. Att de saknat jobbet och att känna sig delaktiga i samhället.

Trådstartaren är inget offer. Han är en nutidens man som självklart delar familjeansvaret med mamman till barnet.

Men jag har väll all rätt att tycka att det är skittråkigt?

Det beror ju naturligtvis på vilken kvinna. En psykopatiskt lagd feminist är naturligtvis inte bra med barn.

En normal kvinna är biologiskt betingad till det. De älskar småbarn och tycker det är jättegulligt med deras små kläder leksaker och så vidare.

En normalt fungerande kvinna alltså, inte en totalförstörd av feminism.

Nej han blandar bara in lite humor till sin beskrivning över en helt ny vardag som just nu frustrerar honom. Det är du som är tråkig och inte kan se det. Honom går det ingen nöd på när han börjar få kläm på sin nya tillvaro.

Magiskt nog så verkar många barn dock bete sig mycket bättre på dagis än hemma.

Så kan det vara. Vad ska jag föra? Låta pappa dagarna gå förlorade till Staten? 90 dagar måste plockas ut av han med en kuk mellan benen. Vi är rövknullade ja!
Gav bort allt jag kunde till frugan och hon hade gärna varit hemma tills inskolning
Äh ny dag nya möjligheter och bajsblöjor att byta imorgon, godnatt!

Så är det att vara förälder, för alla. Man är både understimulerad och överstimulerad samtidigt. Jag tyckte det var skönt och härligt en gång men skulle aldrig i livet gå igenom det med ett barn mer.

Men om barnet sover 2 timmar under dagen hinner du ju massor. Träna, läs, eller vad du nu gillar att göra.

Känner igen mig.
tack för en fin berättelse.
det blev lite lättare när jag:
- träffade andra föräldrar med barn i samma ålder
- försökte lära barnen grejer - t ex att läsa vid ett års ålder, det var kul, ta emot och kasta en liten boll på olika sätt, etc
- försökte njuta av att se hur barnet betedde sig
- försökte att inte hela tiden leka maximalt för då blev jag så jädrans trött. mer studera hur de lekte
- läsa bilderböcker
- sjunga och spela instrument
- prata mycket och "diskutera"
Då gick tiden lite snabbare.
men det var inte lätt och jag var aldrig ensam mer än några dagar i sträck då vi delade på tiden.
Men jag är inte helt nöjd med mig själv i detta skede som pappa, men det var vad jag klarade av i alla fall

Självklart har du det, precis som de mammor som tycker det är skit tråkigt har rätt att tycka det.

Det betyder självklart inte att ni inte älskar er barn och är bra föräldrar. Mitt råd för att få tiden uthärdlig är att försöka ha minst en dag i veckan som hon mer får hänga på dig. Åk till jobbet och hälsa på, gå till gymet, häng med någon polare eller vad fasiken nu som ger dig energi. Dessa dagar får hon sova i vagnen eller bilen. Äta en burk barnmat där ni är osv.