Pappaledighet, den värsta tiden i mitt liv..

Jag tar hand om en 2åring, och gillar inte heller att sitta och leka osv, du kan väll sätta henne på dagis? mitt barn började dagis precis, och det är en OTROLIG lättnad, mitt barn vägrar äta frukost dock, dricker enbart lite mjölk på morgonen innan dagis, på dagis får han lunch och mellis.

Det var jobbigt i början av "ledigheten" sen någonstans i mitten blev det ganska ok och när det helt plötsligt var dags att börja förskolan kändes det nästan lite vemodigt. Håll ut, det går fort och kom ihåg att denna tiden får du aldrig tillbaka så försök att njuta lite

Om du bor i en lite större stad. Gå med vagnen & kolla på fotbollslagets träningar. Där hittar du 25 andra som också är pappalediga som du kan snacka med.

Japp, stämmer bra det men jag sparade istället lite på miljön och drog ner på överbefolkningen vi har här på jorden.
Mina två syskon har sett till att föra vår familjs gener vidare iallafall då de har två barn var så helt utdöda är vi inte även om det inte är mina gener som fortsätter den vägen.

Ja det är en rejäl omställning med att få ungar och för pappan så märks det först fullt ut den dagen man påbörjar föräldraledighet och man tar hand om ungen själv. Då ska man ju ha klart för sig att det är rejält mycket lättare att ta hand om en 1 års unge själv än en 2 månaders unge, eller 6 månaders unge.

För mamman så sker ju omställningen direkt efter förlossningen då de redan från första dagen har en unge som konstant behöver ammas, lyftas, nattas, tröstas, hållas om, osv.

Det bästa du kan göra är att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Annars kommer det bara fortsätta vara en pina.
Låter ju inte som du planerar vara hemma speciellt länge, 4 månader går snabbt.

Själv har jag varit hemma 1.5 år totalt med våra två barn. Ångrar det verkligen inte men visst var det monotont. Första tiden med omställningen var dock jobbigast, samt när ungarna är i perioden att man inte ens kan lämna dom 1 minut utan måsta släpa med dom på dass osv.
Att inte ha någon som helst egentid är jobbigt, men som annat i livet så får man hantera jobbiga saker. Det gör att man växer som människa.

Istället för att du ska gå hela dagarna och fokusera på när du äntligen ska få 10 minuters lugn och ro, så försök istället ändra din mentala inställning och uppskatta det ni har skapat.

Efter några veckor så tyckte iaf jag det var riktigt nice att stå och kallprata om blöjbyten och barnens utveckling med andra föräldrar på vid sandlådan och på öppna förskolan, för att få lite social interaktion med andra vuxna. Bara gilla läget, sånt är också utvecklande. Har aldrig gillat kallprat med främlingar innan, men lärde mig uppskatta andra människor på ett nytt sätt när jag var föräldraledig.

Körde helt utan någon form av "skärmtid" utan vid undantagsfall. Det är uppenbart att för mycket skärmtid är skadligt för barnen.
Vi skaffade ett till barn ganska nära inpå det första. Väldigt lyckat, från att den yngre var ca 1.5 år så började de leka mer och mer tillsammans.

Sen det här tugget om biologi osv. Det är kontraproduktivt. Det ligger säkert något i det på gruppnivå, men det spelar liksom ingen roll. Att haka upp sig på att det är så jobbigt pga biologi och samhället löser inga problem, snarare förvärrar dom eftersom man fokuserar på fel saker.

Det handlar om att ta hand om ett barn, det mest mänsliga av allt. Stora delar av världens befolkning går till monotona arbeten dag ut och dag in, jobbar 12-timmars pass eller mer, sliter som djur varje dag utan några tv-spel eller slöande med mobiler. De hade nog gärna velat byta med dig som förmodligen har ett relativt trevligt boende och mat i kylskåpet och en egen bebis att ta hand om. Så brukar jag tänka när självömkan smyger sig på. Fokusera på att känna tacksamhet istället för att tycka synd om dig själv. Det är en nyttig livserfarenhet som gör att du kommer känna mer glädje i livet.

Och du, vad är det för snack om att "kolla med regeringen"? Ta ansvar, äg situationen. Låt inte din tjej ha någon form av ensamt ägarskap över bebissituationen. Det är precis det felet många pappor gör, låter tjejen ta för mycket ansvar pga lathet, rädsla, eller annat, och därav känner de inte 100% delaktighet eller ägarskap över ungen och projektet att vara förälder från dag 1, vilket gör att de inte känner lika stark glädje.

Men du behöver inte leka med henne. Det viktigaste är att du pratar med henne och bekräftar henne. Ettåringar som går på förskola har ingen "lekfarbror", de beter sig som du beskriver, går runt och drar i saker och plockar en del, men du kan ju ta fasta på det och till exempel rigga en kökslåda hon får stöka runt i.

Kan tänka mig att det blir bättre i sommar när ni kan bada och besöka lekpark med sandlåda och så.


Kan också rekommendera öppna förskolan. Där har de saker att leka med, du får träffa vuxna och input på hur du kan göra er dag roligare.


Bor du I lägenhet? Kan annars rekommendera att ni sedan köper en villa, så hon kan leka fritt ute i er trädgård med sandlåda och gunga när hon blir större.

Fullt naturligt. Det är inget fel på dig, kasta alla sådana tankar i slasken.

Var i samma sits med barn nr 1. Det höll på att knäcka mig. Gjorde inte om samma misstag med barn nr 2.

Du är man och ska inte passa barn, det är ett kvinnogöra, det är så våra gener är programmerade att fungera.
Den anti-vitaman kampanjen som pågått i snart 50 år har lurat många att tro att män och kvinnor är lika. Det är vi inte. Kvinnor är anpassade för att se efter barn och hem, män är det inte.

Du har ett helvete framför dig, och det har inget att göra med att du inte älskar din dotter. Det har att göra med att du som man inte är skapt för detta. Ta ett allvarligt snack med din kvinna, för det här kommer slita ut dig på nolltid och risken för att ert förhållande spricker ökar markant.

Ditt jobb är att försörja och skydda familjen, din kvinnas jobb är att se efter hem och barn. Du som man ska uppfostra dina barn, lära dem rätt och fel, sunt förnuft och logik, inte passa dem, det är din kvinnas jobb.

Det här inlägget kommer förmodligen få de indoktrinerade kvinnomännen och feministfittorna att gå i taket, men det är såhär verkligheten ser ut. Män är män, kvinnor är kvinnor. Inget annat.

Eller regnbågsfamiljer.

Det kan vara rätt tråkigt ibland som du själv konstaterat men nu kommer ju våren och det är rätt givande att vara ute.
Sen tycker jag det hjälper med poddar eller kanske en ljudbok.

Enhörningar?

Hitta andra i samma situation! Gå till öppna förskolan om du inte känner några, lär känna och börja umgås även utanför öppna förskolan.

De flesta pappor känner ungefär som du och kan man sitta i trädgården och snacka skit och t.o.m dricka en Pilsner medan ens ettåringar leker blir det oerhört mycket mer uthärdligt

Du borde åka till Afrika och tala om jordens överbefolkning istället. Bara Nigerias befolkning väntas öka från dagens ca. 200 miljoner till över 700 miljoner år 2100.