Problemet är det relativt nya fenomenet ”maxpris”, ”takpris”, ”budgetpris” och allt vad man kallar det för.
Jag tycker att man lämnar en offert på totalen som man står för. Beställaren accepterar(eller ej) och sen är det bra med det. Ev. ÄT

r stäms av under projektets gång. Man vinner ibland och förlorar ibland, men det är rakt och ärligt. Jobbar man hårt ich effektivt har man chans att tjäna pengar. Som det ska vara. Den där skiten är som gjort för strul, missförstånd eller rent svineri från båda sidor.
Eller så får man väl köra på rent timpris. Om någon utförare är intresserad av det. Blir oftast billigast. För självklart tar man lite höjd när man lämnar offert. Dock är nog få intresserade om de inte har dåligt med projekt. Då blir det tjafs om tid istället. ”Grannen såg dig åka kl 15 igår bla bla bla….” Förstår inte att man jobbar fast man inte har hamnaren i handen. Eller har fler projekt igång. Eller åt andra hållet, timtjuvar. Så det bygger ju på tillit.
Detta är ju någon jävla hybrid, där den enda som har chans att ”vinna” är beställaren. Om det går rätt till alltså. Och det är väl där vi har svaret…..
Som svar på topic, så tycker jag att du ska dra nytta av denna hybrid och åtminstone driva det där med materialet. Om det är helt oskäligt. Självklart ska man tjäna på matrl-hanteringen, men det finns ju gränser. Av nyfikenhet. Var du nöjd med ”maxpriset” från början? Hade du skrivit på om det varit en offert?