2023-04-11, 09:31
  #13
Moderator
pbos avatar
Ta ett steg tillbaka och fundera på varför du valt att leva och skaffa barn med honom trots att du beskriver honom som en högst olämplig person att bilda familj med? Antingen fanns det ett gott skäl som du har tappat bort i vardagspusslet eller så har du av fri vilja valt att leva med en latoxe och mansgris.
Citera
2023-04-11, 09:32
  #14
Medlem
Avsluta realtionen.
Tyvärr blir du ju aldrig av med honom eftersom ni har barn ihop
Men du slipper honom och hans jävla unge
Citera
2023-04-11, 09:33
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Meloneraprio
Jag är 33 år och har 2 barn sedan en tidigare relation. Barnen är 10 och 12 år.

Min sambo har en son som är 14 år

Och tillsammans har vi en 2åring.

Han har sin 14åring på heltid och jag har mina två barn varannanvecka.

Hans 14åring rä väldigt krävande på många olika sätt, vägrar gå till skolan exempelvis och skapar bråk om det mesta vägrar göra saker som han normalt borde klara av för sin ålder och vi kan inte vara iväg från hemmet mycket längre än 2 timmar mitt på dagen utan att bli nerringd fullkomligt. Då ringer han till farmor o farfar osv och drar in dom med, han måste vara med oss överallt.

När mina barn kommer varannanvecka då vill sambon ha " kvalitetstid " utan mina barn och då ska vi gå undan o dom får klara sig själva på sina rum.

Jag förklarar för honom att jag får ju stå ut med alla grejer du har med din son och jag skulle uppskatta om du bjuder till lite och sitter med o pysslar osv ibland.

Sitter han med vid bordet då pratar han inte svarar inte tilltal går iväg sätter sig o tittar på tv istället.

Jag känner att detta börjar bli så påtaglig4 att jag inte orkar leva i detta. För att det får mig att tänka mer o mer varför jag ska umgås med honom barn men inte med mina egna som jag alltid gjort väldigt mycket. Lekt osv.
Det stjälper mitt fokus från att vara glad med mina barn när han hela tiden skapar denna stämning att visa sitt missnöje.

Nu var tanken att jag skulle göra en rolig lek till allas barn inför påsk.

Men som jag känner nu är jag så trött på att ge o ge ge får ingen tacksamhet tillbaka.

Han vill ju inte ens engagera sig i att köpa påskägg eller leken i sig. Nä han har inte ens tänkt tanken att köpa ett ägg till sitt eget barn som jag förstår det.

Jag börjar ledsna och känner att jag vill inte vara lika dålig och bete mig som honom mot hans barn utan känner mer o mer att ett särboliv är bättre.

Dom vill han ju inte detta säger han men jag känner att det blir ju aldrig ek förändring i hans betende.

Är det någon som levt i liknande former och kan berätta lite hur ni gjorde eller vad ni har för tips kring något ?

GJORDE SLUT
DU KOMMER MÅ SÅ MYCKET BÄTTRE
Citera
2023-04-11, 09:44
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av anayla
Stackars barn! 😞
Ge fan i att splittra era barn i era sjuka "blandfamiljer" och tvinga dem att leva i er fantasi!!! 😡
Sluta att tvinga andra människor - Era BARN - att uppfylla ERA Egoistiska drömmar!!!!! 🤬
Hälsningar från en som var barn i den Mardrömmen och lider av det för alltid!
Känner fler vars föräldrar är separerade än som inte är, mina inkluderade. Du tycker inte du är lite väl känslig nu eller? Sök hjälp och gå vidare förfan.
Citera
2023-04-11, 09:48
  #17
Medlem
Schicklgrubblares avatar
Såhär går det när man knullar runt och ynglar av sig med hundra olika pers. Kan ju inte komma som någon chock direkt. pyttipannafamilj.
Citera
2023-04-11, 10:00
  #18
Medlem
LKKINGENs avatar
Spontant lämna men du kanske skulle vara tacksam någon vill ha en ensamstående mamma över huvud taget.
Inte många män som är intresserade av andras valpar.
Citera
2023-04-11, 10:05
  #19
Medlem
goofers avatar
Ja den lilla tvååringen komplicerar det hela, men jag antar att ni redan har varit ihop ett antal år och hur betedde han sig innan?
Har det skett en förändring eller var han likadan när barnen var mindre, var 14åringen lika jobbig som mindre?

Låter ju spontant som att han inte är nöjd över sin situation.

Du har lite att fundera över, utan det gemensamma barnet hade det ju varit lätt att lämna men nu har ni ju förmodligen haft det väldigt bra innan eller hur, för annars sätter man väl inte nya barn till världen?

Det första du måste göra är också att rannsaka dig själv, är det du som skapat situationen eller beror det helt på din sambo?
Citera
2023-04-11, 10:07
  #20
Medlem
Allt kanske inte är hans fel. Du verkar störa dig mycket på hans 14-åriga son vilket han kanske märker av. Om han märker att du är negativt inställd mot hans son kanske han inte vill vara positivt inställd till dina barn, på samma vis som du nu inte vill göra någonting extra bara för att han inte gör det.
__________________
Senast redigerad av Snibbis 2023-04-11 kl. 10:07. Anledning: skrev fel
Citera
2023-04-11, 10:09
  #21
Medlem
Som andra redan sagt, detta är tudelat. Nog bra ni går och pratar med en KBT.
Citera
2023-04-11, 10:10
  #22
Medlem
hakro807s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av benflis
Känner fler vars föräldrar är separerade än som inte är, mina inkluderade. Du tycker inte du är lite väl känslig nu eller? Sök hjälp och gå vidare förfan.
Fast det finns en jätteskillnad mellan en skilsmässa och att tvingas in i en utökad familj. Så istället för att gå från mamma-pappa-barn till mamma-barn och pappa-barn har vi fått mamma-plastpappa-plastsyskon-halvsyskon.

I det första fallet har vi ändå de tydliga biologiska banden. Vad finns i det andra fallet?
Citera
2023-04-11, 10:14
  #23
Medlem
hakro807s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Meloneraprio
Han har sin 14åring på heltid och jag har mina två barn varannanvecka.

Hans 14åring rä väldigt krävande på många olika sätt,
Varför har han som man ensam vårdnad? Är mamman mentalt sjuk, pundare eller liknande? Kan ju förklara varför sonen är som han är. Så mycket finns i våra gener.
Citera
2023-04-11, 10:16
  #24
Medlem
Merwinnas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av goofer
Ja den lilla tvååringen komplicerar det hela, men jag antar att ni redan har varit ihop ett antal år och hur betedde han sig innan?
Har det skett en förändring eller var han likadan när barnen var mindre, var 14åringen lika jobbig som mindre?

Låter ju spontant som att han inte är nöjd över sin situation.

Du har lite att fundera över, utan det gemensamma barnet hade det ju varit lätt att lämna men nu har ni ju förmodligen haft det väldigt bra innan eller hur, för annars sätter man väl inte nya barn till världen?

Det första du måste göra är också att rannsaka dig själv, är det du som skapat situationen eller beror det helt på din sambo?

Anar jag lite ironi här..?

Jag vet förstås inte hur det var för TS, men det är tyvärr jättevanligt att särskilt kvinnor i styvfamiljer tror, att ett nytt, gemensamt barn ska "knyta ihop familjen" och få familjen att kännas som en kärnfamilj, där alla bryr sig om varandra. Det går inte. Ofta blir det bara värre, när allt - sovtider, aktiviteter på kvällar, helger, semestrar o.s.v. - måste anpassas efter det minsta barnets behov, samt att det blir mindre tid till de större, som inte ens har landat i att de har fått en styvmamma eller styvpappa, ännu. En ovanligt dum idé, med andra ord. Plus som sagt, att det blir svårare att lämna.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in