Sambo som beter sig omoget

Jag är 33 år och har 2 barn sedan en tidigare relation. Barnen är 10 och 12 år.

Min sambo har en son som är 14 år

Och tillsammans har vi en 2åring.

Han har sin 14åring på heltid och jag har mina två barn varannanvecka.

Hans 14åring rä väldigt krävande på många olika sätt, vägrar gå till skolan exempelvis och skapar bråk om det mesta vägrar göra saker som han normalt borde klara av för sin ålder och vi kan inte vara iväg från hemmet mycket längre än 2 timmar mitt på dagen utan att bli nerringd fullkomligt. Då ringer han till farmor o farfar osv och drar in dom med, han måste vara med oss överallt.

När mina barn kommer varannanvecka då vill sambon ha " kvalitetstid " utan mina barn och då ska vi gå undan o dom får klara sig själva på sina rum.

Jag förklarar för honom att jag får ju stå ut med alla grejer du har med din son och jag skulle uppskatta om du bjuder till lite och sitter med o pysslar osv ibland.

Sitter han med vid bordet då pratar han inte svarar inte tilltal går iväg sätter sig o tittar på tv istället.

Jag känner att detta börjar bli så påtaglig4 att jag inte orkar leva i detta. För att det får mig att tänka mer o mer varför jag ska umgås med honom barn men inte med mina egna som jag alltid gjort väldigt mycket. Lekt osv.
Det stjälper mitt fokus från att vara glad med mina barn när han hela tiden skapar denna stämning att visa sitt missnöje.

Nu var tanken att jag skulle göra en rolig lek till allas barn inför påsk.

Men som jag känner nu är jag så trött på att ge o ge ge får ingen tacksamhet tillbaka.

Han vill ju inte ens engagera sig i att köpa påskägg eller leken i sig. Nä han har inte ens tänkt tanken att köpa ett ägg till sitt eget barn som jag förstår det.

Jag börjar ledsna och känner att jag vill inte vara lika dålig och bete mig som honom mot hans barn utan känner mer o mer att ett särboliv är bättre.

Dom vill han ju inte detta säger han men jag känner att det blir ju aldrig ek förändring i hans betende.

Är det någon som levt i liknande former och kan berätta lite hur ni gjorde eller vad ni har för tips kring något ?

Grejen är ju att han inte gör dig glad. Varför ägna tid och energi på en sådan relation?

Snubben vill ha en fitta att somna bredvid på kvällen. That's it. Han är inte intresserad av familjegrejer. Han har sin son. Han vill definitivt inte ha någon annan mans ungar springandes som tar både din och hans tid. Väldigt enkelt.

Låter som att ni behöver ta ett ordentligt samtal om hur ni vill ha det i relationen och med barnen. Kan ju tycka att han borde förstå att det är bättre att ha er kvaliteétstid de veckorna när du inte har barnen? Blir uppenbart att han försöker undvika dem, vilket ju inte kommer fungera såklart.

Detta låter som min kompis situation till 100%, men det enda som skiljer är att du är kvinna.
Läskigt likt.

Men!
Mitt råd till dig som till honom. Överväg tanken av att bli särbo eller helt enkelt splitta på er.
De känslorna du har kommer bara gro mer och mer och rätt va det är så är hela skiten för sent och fördärvat och ni kommer hata varandra samt varandras ungar.
Eran egna unge kommer slitas mellan två läger och det är inte okej.
Sätt er ner, prata. Familjerådgivning?!

Låt inte bara 2åringen bli drabbad för att ni inte kommer överens..

Önskar dig lycka till.

Han är 14 år, och börjar frigöra sig. Tro fan att han inte vill leka med påskägg.

Stackars barn! 😞
Ge fan i att splittra era barn i era sjuka "blandfamiljer" och tvinga dem att leva i er fantasi!!! 😡
Sluta att tvinga andra människor - Era BARN - att uppfylla ERA Egoistiska drömmar!!!!! 🤬
Hälsningar från en som var barn i den Mardrömmen och lider av det för alltid!

släpp till lite så kanske det blir bättre

Jag tror tyvärr inte att det går att göra något åt det där, din sambo är som han är. Jag tror att det är bättre att ni flyttar till två mindre lägenheter nära varandra, lever era liv i huvudsakligen med era egna barn och med tvååringen varannan vecka (förutsatt att du litar på att din sambo klarar av detta såklart), eventuellt är det bättre att din sambo bara har tvååringen varannan helg i början, tills han eller hon blir lite större. Och så träffas ni bara ensamma, du och exsambon, när ni har tillfälle till det.

14-åringen är ändå 14, så problemen med honom är ändliga. Om ett par år kommer han med stor sannolikhet inte att vilja vara med er hela tiden längre. Eftersom din sambo har honom ensam, så gissar jag att det hände något allvarligt med hans mamma, och att det är därför han har separationsångest och vill vara med er hela tiden, för att han är rädd att förlora er också? Men någonstans i mittersta eller övre tonåren brukar längtan att skaffa sig en tjej ta över, och det blir drivkraften att sluta hänga efter föräldrarna överallt. Men detta löser inte problemet med att din sambo inte är intresserad av dina barn sedan förr, tyvärr... Det går ut över dina barn, och det är inte rätt mot dem. Så jag säger ändå inte att du ska vänta och stå ut.

(Angående påskägg och påsklekar, så är både 12- och 14-åringen för stora för det. Hur tänkte du där..?)

Enkel sanning.

Vettiga män utsätter inte sina partners för sån här skit. Kändes väldigt white trash dessutom att mannen låter sonen hållas sådär.

Varför är skilsmässobarn alltid så konstiga? Vänligen kom över nåt som hände för 30 år sedan och som inte är en sån stor grej.

Fy fan vad miserabelt det låter att ha barn. Förstår din sambo fullständigt. Gör er båda en tjänst och separera.