Hur vänjer man sig vid att vara ensam?

Jag har försökt vänja mig vid det hela mitt liv, men jag har inte lyckats. Ensamheten gör otroligt ont från det att jag vaknar tills jag sover. Jag vill inte lyssna på allt snack om att skaffa en hund och en katt. Älskar djur mycket mer än människor men på grund av min hälsa är husdjur inte ett alternativ.

Varför är du ensam?
Är du sjuk/sjukskriven?

Finns det några grannar där du bor?

Skulle du kunna fika med dem varje dag?

Skulle aldrig klara mig utan djur. Det skulle skapa en annan sorts ensamhet som är outhärdlig. Människor visst, men de finns ju överallt.

Om du inte själv gjort någon något ont, så undvik iaf att lägga skuld på dig själv.

Försök planera en dag framåt, åtminstone, saker du behöver göra, vill göra, måsten, osv. Försök bli medveten om saker som gör dig mer nedstämd och sådant som är gratis och lyfter dig eller håller dig ovanför vattenytan.

Man vänjer sig med tiden.
Eller jag gjorde det.
Men har eremit-tendenser sen liten pga trött på andra människors prat och att de stör tyvärr.
Falskt spel är inget för mig.
Tror att åldern gör att man lessnar på det "sociala spelet" också mer och mer och känner lättnad när man kan vara sig själv, vilket jag tycker är sällan man kan utan att det blir fel.
Människor har skapat så mycket problem och besvikelse för mig att jag är reserverad mot i princip alla numera och föredrar djur framför människor.
Kom ihåg att du är aldrig ensam faktiskt.

Du gillar inte ditt egna sällskap. And that sucks.
Prova på nya hobbys.

Det är ju bara förståndigt att välja bort djur om hälsan sätter emot. Snarare egoistiskt om man skaffar djur som man inte kan ta hand om fullt ut.

Man vänjer sig nog inte tyvärr. Vi är ett flockdjur och den instinkten släpper nog aldrig hir gamla vi än blir. Man får bara försöka komma på ett sätt att göra det så uthärdligt som möjligt.

Ja, jag är helt ensam och skulle verkligen göra vad som helst för ett litet liv att kunna ta hand om men är superallergisk. Kollar jättemycket på videos på katter och hundar som har starka band till sina ägare. Mår superskit men är helt övertygad om att en katt eller hund hade gett mig någon form av livsgnista så löjligt som de kanske låter. Finns inget jag skulle vilja mer

Jag är superglad för att jag inte är allergisk, det skulle verkligen vara jättesvårt. Det låter inte löjligt att må bättre av ett djur, man formar verkligen band från båda håll. I det fallet är det jättesynd att allergi finns.

Ja ibland undrar jag om man ska sluta kolla på dessa videos för det är bara hjärtskärande när man reflekterar