Citat:
Ursprungligen postat av
bagge1
Någonstans finns en gräns där man går från att vara en åskådare till en konflikt till deltagare i en konflikt. Man kan liksom inte ge hur mycket vapen och resurser som helst till Ukraina och låtsas som att man står utanför kriget.
Sant, men man kan inte heller se på när en granne mördar en annan granne och våldtar dennes fru och barn.
Citat:
Eftersom Sverige har gått från neutralitet till att nu vara en deltagare i kriget mot Ryssland så ska vi inte bli förvånade att Ryssland ser oss som ett legitimt mål. Att folk kan tro att vi nu är säkrare övergår mitt förstånd. Vi har alltså allierat oss med ett land på andra sidan jorden mot vår egen granne. Och det skulle vi bli tryggare och säkrare av?
De kan ju se oss hur de vill, det förändrar ingenting mot hur det var innan - Ryssland har alltid haft för avsikt att ge sig på oss om det skulle uppstå en större konflikt i vårt närområde och hur gärna de än vill har de hittills saknat förmågan att sätta sig på oss, alltsedan ett par hundra år tillbaka.
Citat:
Jag kan förstå att det är enkelt att välja mellan NATO och Ryssland. Men vad händer med nästa konflikt som kanske står mellan NATO och Kina? Är det självklart då att vi väljer att ta öppet ställning mot Kina med allt vad det innebär? Antagligen kommer vi att få läsa om "kinezztroll" här på flashback då.
Det är mycket enkelt, man väljer den sida som åtminstone försöker upprätthålla mänskliga rättigheter, frihet och demokrati.
Nu är risken att NATO skulle hamna i konflikt med Kina minimal så just NATO inte har någon som helst närhet till just Kina, men i en konflikt där Kina angriper t.ex. Taiwan eller någon av de andra demokratierna i Asien så är valet självklart även där - man står för vad som är rätt och Kina är och har aldrig rätt då det är en kommunistiska diktatur.
