Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2023-03-25, 01:19
  #13
Medlem
Kan du inte byta ut "döden" mot någonting annat? Istället för att fly livet... fly staden, fly samhället, fly verkligheten! Det är miljoner situationen som aldrig uppstår i ditt liv, eftersom du är isolerad från dessa och befinner dig på fel plats. Du behöver komma ut och träffa människor som du gillar och du behöver hitta på saker som du tycker om att göra. Även om du inte träffar människor, så kan du ändå göra sånt du tycker är kul. Själv har jag börjat spela Oblivion igen till xbox 360, vilket jag finner mycket nöje och glädje i. Hitta någonting du tycker är roligt och sysselsätt dig med.
Citera
2023-03-25, 01:30
  #14
Medlem
IQ63s avatar
Jag vet inte vilken diagnos du talar om men psykosamtal och KBT är en sekt för KBT-troende psykologer.
Citat:
CBT draws attention to – bias, false beliefs, poor inferences – are all relatively common, even in mentally healthy people. As a great deal of psychological research has shown, we are all prone to poor reasoning.

After 5 to 20 sessions: https://static.cambridge.org/binary/...05292_fig4.png

'CBT is a scam and a waste of money': Popular talking therapy is not a long-term solution, says leading psychologist. Research shows it does not have a lasting benefit, No different to those who had no treatment
Psykiatrin är en sekt betald av ett korrupt system.
Citera
2023-03-25, 01:33
  #15
Avstängd
styckets avatar
i och med feminismen kan kvinnor inte hitta riktiga män då de lärt sig avsky dessa.

En människa bör vara i harmoni med det motsatta könet, nu kan inte svenska tjejer vara det ofta pga feminismens hjärntvätt.

I längden leder detta till grövre och grövre depression och psykisk ohälsa.
Citera
2023-03-25, 01:37
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av lilljqnne
Jag är en ung kvinna som i många år har kämpat mig igenom djupa tankar och konstruktiva beteenden. Vissa dagar känner jag mig helt avtrappad/distanserad och andra dagar har jag en extrem längtan efter döden. Jag uppskattar mycket här i livet och kan se mig själv ha en fin framtid. Jag har vänner och familj. Mitt jobb är helt underbart och mina kollegor ännu bättre. Ändock känner jag längtan att dö.

Som jag ser på saken nu har jag inte kommit till den punkten där jag faktiskt skulle agera på min tankar. Det skulle inte vara rättvist mot nära och kära att lämna dem då jag vet hur mycket jag betyder för dem. Jag är bara så trött att jag inte vet hur mycket längre jag kan hålla på såhär. De stunder jag känner mig som bäst förgiftar mig och jag vill inte sätta mig i en ännu värre position än vad jag är i. När jag tänker på döden känner jag mig lugn. Det är att dö jag behöver för att få känna befrielsen jag så länge suktat efter.

Tankarna på döden har hängt med mig sedan innan jag kom in i tonåren. När jag var 13 skrev jag mina första hejdå- brev. Jag har haft många planer i åtanke men har slagit fast i en plan som jag vet att jag med störst sannolikhet kommer att lyckas med. Jag är övertygad om att döden är mitt enda alternativ för frid och jag har accepterat det för länge sen. Mitt enda hinder är dock rädslan att min familj ska splittras och komma till samma stadie som jag är i just nu och det gör mig rädd.

Det känns som att jag är undantaget till orden “Det kommer bli bättre” för jag är övertygad om att den möjligheten finns. Dock har jag varken modet eller viljan att stanna kvar och ta reda på det. För hur stor möjlighet det än finns så kommer det inte med några garantier. Och för att vara helt ärligt så känner jag att jag likaväl hade kunnat vara utan en fin framtiden, det lockar liksom inte.

Jag har nu gått KBT behandling och gjort mitt yttersta för att få en bättre självinsikt. Tyvärr fann jag inte modet att vara ärlig med mina tankar och planer. Jag vet inte om jag gjorde det medvetet eller omedvetet. En del av mig vill ha den professionella hjälpen för då kanske det blir lättare för mig att förstå vad det är som “brister” inom mig. En annan del av mig ser det som meningslöst att söka hjälp då dem säkerligen kommer vilja ge mig nå mediciner, vilket jag helst undviker.

Har du testat för add?

Annars är samtal det bästa. Håll fast vid de du tycker om. Men ibland är livet skit, så är det bara, jag har levt 30+ år och det har än så länge bara varit glimtar. Det blir kanske inte bättre, men det blir lättare. Det finns t ex människor som tycker om dig. Det är ditt ansvar att fortsätta leva oavsett vad du tycker om saken, samma med mig. Jag har ingen rätt att förstöra mina näras liv och inte du heller. Så ta en dag i taget, lättare. Ha strategier, ägna dig åt sånt som du mår bra av, och framförallt, du är bra och du förtjänar att må bra. Så är det, det gäller alla.
Citera
2023-03-25, 11:40
  #17
Medlem
nonameds avatar
Går humöret upp och ned. Dag för dag eller under dagen?
Citera
2023-03-25, 12:13
  #18
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nonamed
Går humöret upp och ned. Dag för dag eller under dagen?

Dag för dag. Kan skifta under dagen också
Citera
2023-03-25, 12:19
  #19
Medlem
nonameds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av lilljqnne
Dag för dag. Kan skifta under dagen också
Jag är bara lekman. Men låter som manisk depression och är väldigt jobbigt.
Citera
2023-03-25, 12:21
  #20
Medlem
Jag har inte blivit utredd för något. När jag gick i grundskolan flaggade mina lärare till mina föräldrar om mina problem. Mina föräldrar lever lite i förnekelse och valde att inte gå vidare med utredning för i deras ögon är jag "normal fungerande". Skolan gick inte heller vidare. Tanken har slagit mig att det finns något underliggande till mina "problem" och att det jag känner/ upplever idag är summan av kardemumman av allas svårigheter jag behövt lösa på egen hand. Dock känns det som folk försöker normalisera bland annat adhd och göra det till en "trend" så trycket på psykiatri vård är enormt. Är rädd att inte bli tagen seriöst om jag skulle söka om utredning.
Citat:
Ursprungligen postat av aktamig
Har du testat för add?

Annars är samtal det bästa. Håll fast vid de du tycker om. Men ibland är livet skit, så är det bara, jag har levt 30+ år och det har än så länge bara varit glimtar. Det blir kanske inte bättre, men det blir lättare. Det finns t ex människor som tycker om dig. Det är ditt ansvar att fortsätta leva oavsett vad du tycker om saken, samma med mig. Jag har ingen rätt att förstöra mina näras liv och inte du heller. Så ta en dag i taget, lättare. Ha strategier, ägna dig åt sånt som du mår bra av, och framförallt, du är bra och du förtjänar att må bra. Så är det, det gäller alla.
Citera
2023-03-25, 12:30
  #21
Medlem
Jag har inte berättat för någon.
Citat:
Ursprungligen postat av kometkatt
Vet din familj eller någon annan om dina tankar?
Citera
2023-03-25, 12:38
  #22
Medlem
Min psykiatriker har ställt mig frågan en gång vilket var på första mötet. Var väldigt obekväm då och kände mig inte trygg. Jag svarade att tankarna inte fanns vilket jag ångrar nu. Ingen screening är gjord men det kan mycket väl vara för att jag just inte varit ärligt. Det har jag mig själv att beskylla på. Båda bipolär sjukdom och adhd går i släkten så det är ingen omöjlighet.
Citat:
Ursprungligen postat av ljudkellgren
Vad svarar du när din psykiater frågar dig om suicidplaner?
Har du fått göra någon screening för tex
bi-polär sjukdom eller ADHD?
Utifrån vad du berättar här gör du verkligen allt rätt för att må så bra du kan! Men att det inte är tillräckligt för dig ändå för att bli kvitt dina ganska långt gångna planer på självmord. Att du verkar kämpa för att slippa de tankarna och vill ha viljan att leva. Då tänker jag också att det inte är ett nederlag att ta hjälp av läkemedel.
Vården behöver också alltid sjuksköterskor med en bakgrund av psykisk ohälsa, det är en jättebra erfarenhet. Jag tänker att du har en chans att klara det men att det kan gå lättare om du får hjälp. Känner många med koncentrationssvårigheter som lyckats kämpa sig igenom den utbildningen.
Citera
2023-03-25, 12:49
  #23
Medlem
Tack för dagens tankeställare. Det tar jag med mig.
Citat:
Ursprungligen postat av Karlssonss374
Kan du inte byta ut "döden" mot någonting annat? Istället för att fly livet... fly staden, fly samhället, fly verkligheten! Det är miljoner situationen som aldrig uppstår i ditt liv, eftersom du är isolerad från dessa och befinner dig på fel plats. Du behöver komma ut och träffa människor som du gillar och du behöver hitta på saker som du tycker om att göra. Även om du inte träffar människor, så kan du ändå göra sånt du tycker är kul. Själv har jag börjat spela Oblivion igen till xbox 360, vilket jag finner mycket nöje och glädje i. Hitta någonting du tycker är roligt och sysselsätt dig med.
Citera
2023-03-25, 13:50
  #24
Medlem
Kleops avatar
Jag skulle rekommendera att vara helt ärlig med en psykolog. De är där för att hjälpa dig och om du är helt öppen blir det mycket enklare för dem. De kanske skriver ut nån medicin men om du verkligen inte vill ta den kan du låta bli. De är professionella och har troligen träffat personer med liknande problem som dig så de vet vad de håller på med. Lycka till!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback