Citat:
Ursprungligen postat av
skumpaegott
Är intresserad av att höra lite olika vinklar från er som säkert är mer ekonomisk sinnade än vad en annan är.
Jag har skulder som uppgår till närmare 1.3 miljoner. Alla dessa skulder är nu på väg till kronofogden, vilket är skönt, för allt hamnar under ett och samma tak.
Min inkomst är bra. Har två jobb. Heltidsjobbet brukar dra in cirka 35k brutto och extrajobbet mellan 10-15k brutto i månaden. (Det finns många att försörja i Sverige

)
Har ansökt om skuldsanering. Dock blivit nekad eftersom att en skuld ligger i närtid. Den uppkom i September. Dock är ett godkännande i framtiden god, förutsatt att nya skulder inte uppkommer, enligt en handläggare.
Nu har jag tröttnat oerhört på att jobba och vill börja studera. Kan gärna studera och jobba extra. Så kan kronofogden mäta ut något varje månad. Problemet blir att jag blir tvungen att ta studielån och därav lär skulden öka ännu mer. Eftersom att skulder ökar lär en skuldsanering knappast bli aktuell dom närmaste åren.
Det andra alternativet är att fortsätta som jag gör nu. Då kan kronofogden garanterat mäta ut mellan 15-25 k varje månad. Det är ju bra, men att jobba närmare 300 timmar varje månad är inte hållbart. Lär säkert gå in i väggen till slut och då är risken att jag blir sjukskriven istället.
Om jag inte fortsätter jobba, tills skuldsaneringen blir godkänd för att då börja studera. Vet inte hur KFM ställer sig till sånt. Kanske dras skuldsaneringen tillbaka med hänsyn till att jag kan arbeta.
Vad hade ni gjort i denna situation?
Jag sitter i en liknande sits. Det jag håller på med nu funkar, dock leder det ingenstans själsligt eller intellektuellt. Därför har jag sökt mig emot studier genom att göra upp en plan där jag betat av skuld efter skuld. Vid årsskiftet har jag halverat min skuld och kommer återgå till skolbänken (Har redan 3,5 år Högskola/universitet) samtidigt som jag jobbar nog för att ha råd med hyra och mindre avbetalningar på mina kvarvarande skulder.
Helt klart värt att plugga enligt mig, speciellt om det leder till något som gör dig lycklig.
Livet är för kort för att slösas på ett otillräckligt liv. Det fattade jag först efter 30.