Citat:
Ursprungligen postat av
Huhhhhh
Inleder med en textrad ”det finns aldrig några krav, vi ska bara leva klart”
Personer runt mig. I min evinnerliga cirkulation, tycks kvarstå med förhoppningar och drömmar från andra dimensioner, ändå ageras det som att det som syns är det som finns. Jag begriper till viss del det prekära i livssituationen men kan ändå inte sluta undra.
Ska jag vara ärlig så har jag faktiskt inte en jävla aning just nu.
Brukar drömma mig bort i hur det är att just drömma även om det oftast är jävligt diffust.
Har alltid en återkommande dröm att jag och en hel del kollegor från förr i tiden från olika arbetsplatser är på väg någonstans. Eller ifrån.
Tror man kan likna känslan som att du har checkat in på en flygplats irl och du vet att du är på g.
Många tåg har gått i mitt liv kan man nog säga.
Antingen så missade jag dem, sket i, glömde. Kanske tog en båt istället liksom, vet fan knappt vart jag varit och vart jag är på väg. Rätt svårt att säga idag ändå.
Om man fått gjort om saker och ting så hade det inte varit någon tvekan om det.
Fiifan.