Social fobi/Social ångest

har alltid haft en överhängande känsla att jag inte passar in eller hör hemma någonstans, försökte i åratal med att passa in, vara som alla andra eller anpassa mig ch vara till lags men jag insåg att det gjorde mig mer skada än nytta och jag kände mig falsk och och fick mer och mer skuldkänslor.

Jag blev ofrivilligt ensam i några år där jag rannsakade mig själv, lärde mig att jag klarar mig själv och inte behövde bekräftelse eller uppmärksamhet av andra eller att vara andra till lags för att vara omtyckt, det viktigaste är att jag tycker om mig själv i den jag är och att jag klarar mig väldigt på egen hand, därefter märkte jag att att säga nej, att inte anpassa mig eller vara alla till lags är något man ska varken sträva efter eller ens försöka uppnå..

jag är hellre ensam än att stå ut med idioter.

de få vänner jag har nu är värda mer än 100 "randoms" de älskar mig för den jag är och det är ovärderligt

Stort tack för ditt svar, väldigt intressant. Gjorde denna förändring av din inställning att du blev mindre "lättkränkt" och känslig för folks "energier" gentemot dig och eventuella kommentarer som skulle kunna uppfattas som krassa eller okänsliga?

Lättkränkt och känslig för andras energier är jag fortfarande och försöker undvika dessa situationer och jag har samtidigt i baktanke att det är tillfälligt och inte värt att lägga energi eller tid på, mitt mående och min sinnesro är värt mycket mer än vad andra människor tycker täcker och tror om mig i stunden.

Jag kan vara rätt krass och okänslig själv i mina kommentarer så det är lite av ett "you get what you give" men.. hakuna matata.