Varför intellektuellt bidra till mänskligheten?

Erwin Schrodinger fick elchockar mot depression i slutet av sitt liv.

Det finns inget sätt att fylla tomrummet.

De har fullkomlig apati för kampsport också, så det är dubbel förlust. Jag älskar kukmätning, kvinnor skyr det.

Jag gillar när de är "ormiga", lömska.... Det livar upp den trista vardagen. I övrigt har jag inte mycket utbyte av dem mentalt.

Det är ju också förbannat svårt att veta vilka bidrag som så småningom kan utnyttjas av mänskligheten i kommersiellt syfte! Alfred Wegeners teori om kontinentaldriften visade sig med tiden, långt efter hans död vara riktig, och har utan tvivel lett till upptäckten av ett antal nya kol- och oljefyndigheter!

Många grekiska filosofer var också krigare.

Så bra formulerat. Kan bara svara med ett vet ej.
Varför skriver man på ett forum när det är meningslöst?
Antar man är mer komplex en man vill vara.

Eller så kan det vara så att vederbörande har fel, att det faktiskt finns mening i saker, till exempel att dela sina åsikter och passionerat engagera sig i debatter kring meningslösheten utav alla tänkbara ting. Men givetvis är det svårt att acceptera det med en nihilistisk värdegrund, det är ju en ganska uppenbar motsägelse.

Ja det vet vi inte.
Själv tror jag på någon slags mening.
Men varför vi ska tillföra något är kanske bättre?

För att det hade varit fruktansvärt tråkigt annars.

Nej, även jag befarar att det lär bli en vansklig uppgift. Många har försökt men det finns just inte så många trovärdiga historier om folk som lyckats. Men den där buddhistmunken som satt där helt oberörd när han brann till döds var ju onekligen ball. Så viss potential till själslig och intellektuell ballhet finns trots allt, om man nu kan känna att den sortens ballhet är sin egen belöning.


Kvinnor är i stor utsträckning måttligt kapabla till intensitet och allvar vad gäller det känslomässiga och intellektuella. De är känsligare i bemärkelsen att fler saker aktiverar deras känslostormar men nån påstod en gång att deras känslor är lite som regnskurar i Floridatrakten, väldigt frekventa men i regel ganska ytliga. Att känna så intensivt och allvarligt för nåt att det blir en källa till livslång stimulans är till största delen ett manligt fenomen. En man som är kapabel till den sortens intresse för nåt får helt enkelt finna sig i att det blir en viss distans mellan honom kvinnor, då de tycker det hela är lite besynnerligt. Och det tycker jag han ska göra, att ändra på den saken för kvinnors skull vore en tragedi.

Angående social interaktion med en kvinna är det även trevligt att man kan känna sig relativt säker på att hon inte kommer driva en till vansinne med idiotiskt vrålnysande.

Jo det hade ju vart den bästa. Håller med 🤣

Jaha, detta insåg du inte under tiden du höll på med din s.k. tankeexhibitionism? Var det under viss tid du trodde motsatsen, eller inte hade några tankar ö.h.t. därom?

Jag tror att någorlunda många filosofer håller för sant att de och hela mänskligheten förr eller senare kommer att (kroppsligt) dö, samt även att deras handlingar inte resulterar i någon ultimat skillnad i universum. Jag antar också att de "intellektuella bidragen", vad det nu än mer exakt är, inte av alla ges blott i hopp om att komma till himmelriket eller att maximera antalet gånger man deltar i sexuella praktiker tillsammans med kvinnor.

Jag undrar också vad du menar när du talar om att "bidra till mänskligheten". (Jag har hört vissa människor något dunkelt tala om att "bidra till samhället", men anser även det vara i behov av precisering.) Vissa tolkningar därav lär för den delen inte vara förenliga med värdenihilism. Vad för sorts intellektuellt bidrag är det fråga om, om det nu är något som är till mänskligheten? Eftersom du fokuserar på filosofer antar jag att deras uttryckta filosofier kan räknas som (försök till) det. Oavsett vilket tycks det missvisande att kalla det för "bidrag till mänskligheten".

Kanske att vissa människor helt enkelt är nyfikna, och vill få svar på hur det förhåller sig med en del frågor? Måhända att somliga gillar att framstå som djupsinniga, kanske i syfte att få andras beundran? Eventuellt att vissa anser att kunskap är intrinsikalt värdefullt, och vill göra både sig själva och andra kunnigare? Mängdvis av möjligheter lär finnas gällande vad som motiverar en, och lär främst handla om psykologi.

Ditt fokus på sexuella begär och deras motiverande kraft påminner mig om vad en del har trott om emotivismens konsekvenser. Alfred Ayer har själv beskrivit hur en av hans kritiker påstod att emotivismen, om den blev allmänt accepterad, skulle leda till att deltagande i babylonska orgier blev vanligt. Ayer ansåg det vara absurt, och höll fast vid att emotivismen inte har några uppseendeväckande följder för socialt uppförande. Om något lär snarare sådant som vissa sorters religiösa övertygelser ha större påverkan på socialt uppförande, men inte ens det är ett måste.

Bland moderna filosofer som tror att moral är objektivt råder något olika uppfattningar gällande huruvida moraliska övertygelser kan ha en motiverande kraft eller ej. Somliga förnekar det, medan andra anser att moraliska övertygelser åtminstone har en viss motiverande kraft, fastän den kan övertrumfas av annat, t.ex. vissa begär (i kombination med icke-moraliska övertygelser).
Sokrates sägs t.o.m. ha ansett att felaktigt uppförande beror på moralisk okunnighet snarare än viljesvaghet.

Jag tror inte vidare många filosofer anser att varje människa, oberoende av sin situation, är skyldig att intellektuellt bidra till mänskligheten. Att kunskap är intrinsikalt värdefullt är emellertid en uppfattning som tidvis förekommer. Vissa religiösa filosofer värdesätter nog kunskap mycket just för att Gud, en perfekt varelse, är bl.a. allvetande.

Människan är en uppklädd primat. Vi existerar för att fortplanta oss. En frisk man vill ha sex och prioriterar sex över allt annat. En äldre man har en avtagande, nedbrytande process och har således inte sex lika högt prioriterat.