2006-07-22, 13:51
#1
I ett program om fuskare i Las Vegas på TV4 Fakta, så beskrivs hur några studenter för 30 år sen utvecklade elektronik för att dolt mäta roulettekulans fart och utifrån det beräkna en prognos på vilken del av rouletteskivan som kulan kommer att landa på.
Jag skulle genomföra det så här:
Man klickar på en knapp varje gång roulettekulan passerar nollan. Nollan är ju lätt att se och det är ju kulans läge relativt hjulet som är intressant. Datorn mäter tiden mellan klicken vilket ger kulans hastighet relativt hjulet. Kulans position vid nollan är ju samtidigt given.
Datorn använder hastigheten och historiska data för att göra en simpel korrelation som anger det mest sannolika numret, och kommunicerar på något dolt sätt detta resultat till spelaren som satsar på det numret.
När kulan landat på ett nummer, så matar spelaren på något dolt sätt in detta nummer på datorn. Det är dessa utfall som datorn korrelerar hastigheterna emot för att göra sina prognoser.
Systemet fungerar i den mån som kulans hastighet och läge har betydelse för var den slutligen landar. Om casinot betalar 36 gånger pengarna så räcker det med att prognosen är korrekt minst 1/36 = 2.8% av gångerna. Det fina med roulette är ju att banken bara har ett litet övertag, så det räcker med att man skaffar sig en liten fördel.
Beräkningarna kan ju göras godtyckligt avancerade och datorn kan ju t.ex. ange hur säker prognosen är, så att man kan variera hur mycket man satsar. Märk väl att man inte alls använder sig av några fysikaliska formler, utan bara av black-box-statistik: Mätdata in, mest sannolika resultat ut.
Ett problem är väl att kulans avstånd från hjulet är lika viktig som dess hastighet. Helst skulle man ju vilja observera var kulan träffar hjulet och börjar studsa, men vid det laget så får man ju inte längre satsa. Det är väl först när kulan bromsats till en viss fart som den börjar falla ned mot hjulet, så den faktorn fångas kanske delvis av hastighetsmätningarna. Ett annat problem kan vara hastighetsmätningarnas precision. Men den mänskliga raktionsförmågan bör vara ett systematiskt fel (klickar man alltid 0.1 sekunder för sent så spelar det ingen roll för mätningarna).
Det är ju nuförtiden tekniskt möjligt att ha en dold kamera och en dator som i realtid analyserar den grafiska informationen för att identifiera kulans position och hastighet vilket dels skulle generera data med mycket mindre mätfel, dels generera en oerhört mycket rikare datamängd, såsom kulans avstånd från hjulet.
Vad tror ni? Är det genomförbart?
Jag skulle genomföra det så här:
Man klickar på en knapp varje gång roulettekulan passerar nollan. Nollan är ju lätt att se och det är ju kulans läge relativt hjulet som är intressant. Datorn mäter tiden mellan klicken vilket ger kulans hastighet relativt hjulet. Kulans position vid nollan är ju samtidigt given.
Datorn använder hastigheten och historiska data för att göra en simpel korrelation som anger det mest sannolika numret, och kommunicerar på något dolt sätt detta resultat till spelaren som satsar på det numret.
När kulan landat på ett nummer, så matar spelaren på något dolt sätt in detta nummer på datorn. Det är dessa utfall som datorn korrelerar hastigheterna emot för att göra sina prognoser.
Systemet fungerar i den mån som kulans hastighet och läge har betydelse för var den slutligen landar. Om casinot betalar 36 gånger pengarna så räcker det med att prognosen är korrekt minst 1/36 = 2.8% av gångerna. Det fina med roulette är ju att banken bara har ett litet övertag, så det räcker med att man skaffar sig en liten fördel.
Beräkningarna kan ju göras godtyckligt avancerade och datorn kan ju t.ex. ange hur säker prognosen är, så att man kan variera hur mycket man satsar. Märk väl att man inte alls använder sig av några fysikaliska formler, utan bara av black-box-statistik: Mätdata in, mest sannolika resultat ut.
Ett problem är väl att kulans avstånd från hjulet är lika viktig som dess hastighet. Helst skulle man ju vilja observera var kulan träffar hjulet och börjar studsa, men vid det laget så får man ju inte längre satsa. Det är väl först när kulan bromsats till en viss fart som den börjar falla ned mot hjulet, så den faktorn fångas kanske delvis av hastighetsmätningarna. Ett annat problem kan vara hastighetsmätningarnas precision. Men den mänskliga raktionsförmågan bör vara ett systematiskt fel (klickar man alltid 0.1 sekunder för sent så spelar det ingen roll för mätningarna).
Det är ju nuförtiden tekniskt möjligt att ha en dold kamera och en dator som i realtid analyserar den grafiska informationen för att identifiera kulans position och hastighet vilket dels skulle generera data med mycket mindre mätfel, dels generera en oerhört mycket rikare datamängd, såsom kulans avstånd från hjulet.
Vad tror ni? Är det genomförbart?
