Hur formar ni era politiska åsikter?

Har man en åsikt finns det en grund för den. Det gäller lika mycket politiskt som det gäller allt annat. Frågan i den här tråden är - vad är det som påverkar vad ni tycker politiskt? Är det erfarenheter i livet? Inspireras ni av ert umgänge? Är det påverkan av forskning? En religiös eller filosofisk övertygelse som formar ens åsikter? Val av åsikter utifrån vad som är bäst för en själv som individ? Kan ens personlighet påverka? Bottnar det politiska valet i vilka som representerar åsikten - som att vara lojal till en viss politisk ledare? Är det egenskaper som empati och annat?

Jag känner att frågan för mig är både lätt och svårt att svara på. Det som är lätt att hänvisa till är kunskap. Mer kunskap förbättrar kanske främst ens förmåga att nå korrekt analys medan åsikter är av mer subjektiv natur - men även en åsikt bör väl grundas på information. Om ett grannland till Sverige leddes av en ledare som rustar upp sin militär och uttrycker imperialistiska intentioner och förespråkar en ideologi som är fientlig mot oss är det viktig information och utifrån den hade jag förespråkat att vi också måste stärka vår militär.

När det kommer till vilken information har jag en allmän tillit till forskning - som vetenskapliga studier (även om jag accepterar en del argument för att de är mer pålitliga inom naturvetenskap än inom samhällsvetenskap). Det finns utmärkta forsknings-metoder för att få korrekt information och om all insamlad information är splittrad eller motsägelsefull finns det bland forskare (och ibland i andra sammanhang) en diskussion att ta del av. Även om det inte fungerar perfekt är det intellektuellt begränsande att förkasta allt. Däremot kan man vara medveten om bristerna - partiska forskare eller begränsningar av debatten och så vidare. Sedan stämmer det såklart att kunskap kan komma även från andra källor. Det bästa är kanske en aktiv mental process som tar in allt man upplever och noterar och lär sig - att ta in allt som finns. Men ska man rangordna källor till kunskap i deras politiska relevans väljer jag vetenskapen.

Kunskap möter förstås den subjektiva mångfalden i värderingar och ideal och åsikter där vägen till något slags "helt korrekt" är svårare och ibland omöjlig. Det är inte lätt att kortfattat beskriva denna mer filosofiska och i djupast möjlig mening både mer individuellt mänskliga men också det i människan som leder till kollektiv. Men jag är inte nihilist utan tror på gott och ont och menar att det politiska måste grundas i moral. Sedan finns det ibland en tragedi i att en värdefull värdering kan vara i strid med en annan men att samhället måste välja. Att det finns gott och ont betyder inte heller att alla konflikter står mellan godhet och ondska. Men en del saker är mer moraliskt än annat. Det är moraliskt att rädda någons liv - därför bör vi politiskt ordna att sjukvården gör det även om patienten är fattig. Den goda visionen möter dock verkligheten. Tänk om det är möjligt att bota alla sjukdomar överallt men det kräver att befolkningen i de rikaste länderna måste betala 90 % i skatt. Ska vi bota alla sjukdomar innebär det då att miljontals människor förlorar mycket av möjlighet att styra sitt liv (individuell frihet är en moralisk-politisk värdering). Det innebär att människor som arbetar hårt inte belönas för det (att belöna människor som bygger upp vårt samhälle är en annan värdering).

Att rädda liv och skydda frihet och belöna de som gör en insats för samhället är goda värderingar. Om exempelvis människans frihet är moraliskt värdefullt bör politiken stödja det. Med kunskap kan vi sedan veta hur friheten ska skyddas. Kanske en forskningsrapport visar att många människor anslutna till kyrkor tycker deras frihet begränsas av kyrkan men att de inte klarar sig ekonomiskt om de lämnar. Utifrån det moraliska i frihet och resultatet från forsknings-resultatet kan man då rekommendera mer ekonomiskt stöd till varje medborgare. Om det funkar med verkligheten och inte bryter mot många andra och kanske viktigare värderingar. Det är processen.

Sorry för massan av text. Fokus för tråden är vad som skapar ens åsikter. Det blev ett långt inlägg från min sida för jag tycker det är intressant men ämnet kan väl diskuteras på en massa olika sätt.

Kunskap och åsikter är för det första två helt olika saker. Vidare formas åsikter av åsikter, om åsikten sen kommer från erfarenhet eller annat är oväsentligt då det är en åsikt och inte kunskap.

Tycker jag ganska tydligt skiljer på just kunskap och åsikter. Jag menar att kunskap kan vara en grund till ens åsikter.

Vad menar du med "vidare formas åsikter av åsikter"? Den tanken väcker visserligen tankar hos mig - som att en exempelvis liberal åsikt leder till en annan i och med att om man accepterat argumentet och tanken bakom en liberal idé blir det naturligt att man även i nästa fråga tänker liberalt och köper liberala argument. Men vad menar du med det hela? Det är en intressant formulering - en intressant tanke.

Varför är det oväsentligt om en åsikt härstammar från erfarenhet eller annat? Om inte annat är det väl väsentligt för att grunden för ens åsikt ofta blir grunden för ett argument. Ungefär som skillnaden mellan någon som vill höja skatten för pengarna behövs till äldreomsorgen och någon som vill höja skatten för att hen är avundsjuk på de rika. Det ena är en mer politiskt legitim anledning än det andra och innebär kanske också ett argument som övertygar mer människor.

PK-hjon brukarvara ganska bra indikator på vad man INTE ska tycka.

Slår nästan aldrig fel!

Man LYSSNAR på alla parter och värderar

Känslor och min analytiska förmåga i kombination med antingen negativa erfarenheter eller min empatiska förmåga (emotionsbaserade dvs).

Att vara politisk inkorrekt handlar om att jag vågar säga exakt vad som helst av de sanningar jag upplever. Att vara politisk korrekt handlar om de värdegrunder som kommer av min förmåga att förstå rättviseperspektiv och ha medkännande till andras situationer. Givetvis spelar min moral in i mycket. Mina politisk inkorrekta åsikter kan likaväl vara födda ur medkännande i somliga situationer där andra inte har detsamma.

Jag är nock dock väldigt ensam om att inse min känslomässiga anknytning till mina åsikter och gissar därmed att jag analyserar helheter mer frekvent än andra också.

Igenom intryck och lärdom.

Vore schyst om våra politiker jobbade så.

Infon som finns till hands i kombination med tidigare mönster av erfarenheter och känslor. Och konsensus.

Det är långt ifrån ett perfekt sätt. Men rationellt beslutsfattande funkar bara när man har gott om tid/ energi och sällsynt bra informationssunderlag.

Att åsikterna inte blir perfekta är något man får acceptera, tyvärr.

Rädsla. Vi är genetiskt programmerade att undvika vad vi fruktar.

Den som säger sig stå över sin egen genetik har hybris eller narcissism.

Edit:Betona risken att krossas och överges av en empatilös statlig byråkrati eller av gigantiska empatilösa företag så kan du växla mellan höger- och vänsteråsikter.

Vi väger själva in åsikterna hos framlidne politikern herr Djingis Khan, de politiska fundamenten hos den amerikanska konstitutionens grunn'lagsfäder, vad Pappsen å Mamsen sade oss vid Lärostunderna om Livet i vårt hemmabibliotek och när vi numer som vuXXna i rummet är hemma här i vårt fädernesland Sverige, den rådande enda ideologin som Staten och Svenska Kyrkan förpackat som allenarådande Värdegrund. Nåde den svensk som tycker annat.

Av alla dessa ingräddienser formar vi vår övertygelse för degen, um, dagen, fluffig & söt som en premiumsemla.

Det är vår övertygelse. Om ni inte gillar den så har vi andra. Mr. Groucho M, har alltid varit förebild.

I mitt fall tog jag politisk ställning genom att skaffa samtliga partiers fullständiga program och lusläsa dem. Då markerade jag vad jag inte kunde hålla med om - alla partier förordar solsken, medvind och nedförsbacke med vackra ord som inte betyder någonting. Det är bara att ignorera.

Det hjälpte givetvis att jag såsom ingenjör var van vid att läsa specifikationer och i dem leta efter motsägelser och sådant som inte togs upp i dem, det var något jag kunde tillämpa här. Inte bara vilka mål som eftersträvades utan också hur man tänkte sig att uppnå dem. Resultatet var klart och tydligt och metoden kan rekommenderas, inte minst som allmänbildning.

Mycket bra trådstart, ovanligt bra till och med. Åtminstone för politikforumet. Förhoppningsvis återkommer jag när jag funderat på saken någon dag eller så.

Tills vidare vill jag lyfta på hatten och säga tack.