Varför har svenskar så dåligt bordsskick?

Något som slagit mig ju äldre jag blivit och lärt mig mer om omvärlden är hur dåligt bordsskick normalsvensken har. Några exempel på misstag de flesta svenskarna gör:

*Väntar inte på att alla blir serverade innan vi börjar äta.
*Saltar innan vi smakat.
*Slickar på kniven.
*Skär spaghettin som ett barn.
*Sträcker sig över bordet istället för att be om exempelvis saltet.
*Armbågar på bordet.
*Pratar med mat i munnen.
*Kollar mobilen och låter den ligga på matbordet.

Vad är anledningen till denna totala brist på kontinentalt bordsskick? Är det en allmän brist på respekt eller handlar det om att de flesta av svenskarna härstammar från landsbygden? Kanske något helt annat?

Handlar nog mycket om vilken familj du kommer från, vad dina föräldrar lärde dig som barn. Landsbygden? Ja, kanske..?

Svenskar i gemen har inte fått en borgerlig uppfostran hemma.

Bordsskick, lär en vid middagsbordet hemma.

Alla de exempel som TS listar sker dagligen i såväl företagsmatsalar som i representationssammanhang där det är bordsservering och vita dukar på borden.

Vi har på företagsbjudningar av premiumkaraktär bevittnat CEO/VD för börsbolag salta på maten innan avsmakat den, när servisen ännu vid bordet.

Att inte ha bordsskick, är bristande respekt emot värden och emot köket / Le Chef men många svenskar ser det inte så. De tycker en ann' är lika god som en ann' och att borgarglin skall hålla käft.

Det komiska är utomlands, när en del svenskar sätter sig till bords. Stor humor.

Svenskar är födda fria så vi tar oss friheten att äta hur vi vill.

Haha fy fan, folk som skär upp sin spaghetti bör fråntas myndighet. Handlat om klasstillhörighet, en majoritet av svenskar var länge bönder. I vissa kretsar på Östermalm som jag tyvärr behövt finna mig i, är bordsskicket av yttersta vikt. Där får man skit för hur man håller gaffeln till och med.

Väldigt mycket inom vett och etikett saknar ju bra anledning. Att salta innan man smakat exempelvis. Finns ju ingen anledning att se det som dåligt beteende. Det är en sådan där sak som "bara är sådan". Och att sträcka sig över bordet kan ju ses som ett uttryck för att man inte vill besvära andra i onödan.

Finns många exempel där ett beteende är helt rätt i ett land men helt fel i ett annat.

Armbågar på bordet är en typisk sådan där sak som folk med en pinne i röven stör sig på. Det har sin poäng på stora middagar där det ofta är trångt vid borden. Men det finns gott om plats är det en helt annan sak.

Känner inte att något stämmer in på mig. Och de flesta svenskar jag känner har någorlunda bra bordsskick. "Skär spaghettin", ja vi är ju inga italienare. Samma sak som när förståsigpåare ska påpeka det galna i att vi äter vår spaghetti och pasta här med ketchup. Hade du serverat en italienare med potatismos, lingon och köttbullar skulle han eller hon antagligen saltat maten och lagt på olivolja eller något.

Förövrigt kan det knappast anses vara ett dåligt bordsskick.

Lite lustigt, mycket av det du skriver är något jag sett invandrare göra. Många invandrare ska vi inte prata om. Tvättar sällan händer innan bordsservering och har allmänt dålig handhygien. Äter sällan upp sina måltider och lämnar kvar maten på bordet osv. Varför tror du coronan sades drabba just utsatta områden så hårt?

Eller hur! Många av vår tids normer kring bordskick härstammar från medeltiden, där det ofta fanns rimliga anledningar till varför man gjorde som man gjorde (ex. skaka hand med höger för att man torkade sig i rumpan med vänster). I ett parallellt universum hade armbågarna på bordet lika gärna kunnat anses vara det mest naturliga och självklara, för att man på så sätt visade på att man inte hade ett vasst tillhygge under bordet - alla kunde äta i lugn och ro.

Vem bryr sig om någon skär spaghetti eller sträcker sig efter saltet... Att det skulle vara ouppfostrat eller ohövligt är bara något som människan hittat på.

Värst är alla pojkar och män som äter med mössa eller keps på sig.

Det handlar i alla fall inte om lantlig eller enkel bakgrund eftersom det för 50 eller 40 år sedan i princip var okänt med män med mössa inomhus.
Det du beskriver är bara symtom på den allmänna bristen på respekt för andra och sig själv i kombination med en generell infantilisering av svenska män.

Det är av samma orsak du ser barnmän i mjukiskläder eller shorts på offentlig plats eller sk vuxna män med man buns eller andra typer av tofsar och flätor i hår eller skägg.
Sorgligt är bara förnamnet och inte konstigt att araber och afrikaner tar över landet!

Här är ett exempel på en typisk kulturkrock. När jag ser andra sitta och njuta av sin måltid vill jag sällan besvära dessa. Då sträcker jag mig själv efter det jag vill ha på bordet och ber om ursäkt ifall jag sträcker mig över någon. Det är en svensk grej.

Fick lära mig allt detta som barn och använder det i olika utsträckning efter eget huvud.

Rapar ibland högt vid bordet, men mest för att det kan vara ganska häftigt om det bara är jag och grabbarna.

Det där med saltet känns välbekant men jag tror att det är dina nära. Inget fel med det. De beter så för att de tycker att det är naturligt. Men några av punkterna du nämnde tycker jag är motbjudande.