Paniksyndrom, omöjligt att bli frisk?

Jag är en ung man som lider utav panikattacker sedan 3 år tillbaka. Hela livet har jag varit en orolig individ men det har varit hanterbart fram tills 3 år sedan, helt plötsligt så började benen kännas svaga, händerna domnande bort, jag fick tunnelseende och allt kändes overkligt.

Vad jag har försökt själv göra själv: Simning, gym, dagliga promenader i naturen, slutat dricka alkohol (1 år), tar inga andra droger. Tvinga mig igenom smärtan/acceptans. Går även på ssri nu sen 3 månader tillbaka vilket jag inte ville egentligen men efter 2 år att säga nej till dom så bestämde jag mig tillslut för att ge det ett försök. Har kontakt med psykatrin.

Alla dessa ovanstående lösningar hjälper mot grund och allmän ångest men inte mot dessa jävla panikattacker, jag orkar inte längre.

Jag bor i en liten stuga på landet och tillbringar nästan all min tid där, har vänner som jag pratar med ganska ofta men träffar väldigt sällan då det känns aldelles för jobbigt.

Numera har jag minst 3-4 attacker i veckan (fler beroende på vad jag gör) som vara ungefär 10-20 minuter. Det där olika i perioder, när det var som värst hade jag 3-4 attacker om dagen...
Jag är så otroligt trött på den här skiten jag kan inte leva ett värdigt liv.
Vad har ni för tips? Någon har som haft svårt paniksyndrom och blivit frisk?

Hej,

Mitt tips är lite ovanligt och du får säkert många andra bra tips i tråden också.

Mitt råd är att skaffa dig social kontakt dygnet runt.

Skaffa dig en sysselsättning du kan utföra 2 timmar per dag och gärna med en lärare.

Vandra i naturen varje dag.

Stäng av alla skärmar permanent.

Och prova att hjälpa en ny människa varje dag med något litet och enkelt.



Sista tipset är lite intressant för tänk om alla på jorden skulle göra så.

Undra vad som skulle hända då

Tack för svar, vandra i naturen gör jag redan varje dag. Det andra är värt att prova, tack!

Kul att höra.

Lycka till

Det enda du kan göra som är hållbart i längden är att på naturlig väg dämpa nervsystemet och hjärnan genom att förtrycka NMDA, homocystein, glutamat, adrenalin och alla andra signalsubstanser/ämnen som ökar stressen och hjärnaktiviteten och samtidigt öka alla andra ämnen som har antagonistisk effekt.
Du kommer maximalt bara upp till en nivå där du som individ är tänkt att ligga. Allt över den nivån på medicinisk väg kommer bara leda till tolerans.

Har haft tre panikattacker i mitt liv, alla på offentliga platser. Känns inte kul, och enbart varit en gång då person frågat hur jag mår.
Mina symptom är nog ganska snarlika, känner mig rädd för nästa konstant

Hej på dig!

Kunde vart jag som skrev den här tråden för 5 år sedan. Hade dagligen panikångest, konstant. Var livrädd och trodde jag skulle dö på fullaste allvar när som helst. Att min kropp inte skulle orka med tillslut. Pulsen, hjärtat i halsgropen, det skulle explodera.

Eftersom jag var så RÄDD att få en panikångestattack kom de hela tiden. Vi är grottmänniskor, det är antingen kamp eller flykt. Du gör antagligen en utav dessa eller bägge delarna. Och det sjukaste av allt, är att du inte behöver göra NÅGOT alls. Acceptera, och tillåt panikångesten, och fokusera sedan på det du gör, eller gör något annat. Bryt mönstret, borsta tänderna, gör en kopp kaffe, ta en promenad. Så fort du börjar känna att den är påväg, tillåt den. Och det roliga är, att då förlorar den makten över dig. Och nästa panikattack, gör likadant, du kommer märka att den inte är lika intensiv eftersom du fixade förra gången så bra, och så kommer det fortsätta tills du inser, fan, har inte haft en panikattack på över en vecka?

Du dör inte, det är inget farligt alls. Det är bara en panikångestattack och inget farligt kan hända även om det är obehagligt. Det är bara kropp & knopp som spelar dig ett spratt. Så låt panikattacken komma, och se den försvinna och tillslut inte komma alls istället.

(Och nej, jag har inte haft en enda panikångestattack sedan dess)
Du fixar det!

Tack för ett sånt detaljerad svar!

Jo jag minns en panikattack jag fick för 1 år sedan, jag var så otroligt trött på allt vid den punkten och orkade verkligen inte kämpa eller fly utan lät bara attacken finnas där och det hjälpte faktiskt. Jag började använda denna taktik mot attackerna och det blev absolut bättre, dom kvarstod dock.

Detta höll ett tag sen så började dom bli allt för jobbiga igen. Problemet är väll att det aldrig riktigt blir helt bra vilket gör att jag tappar orken(börjar fly/kämpa).

Jag känner mig även personlighetsförändrad under attacker eller att jag inte kan tänka klart... Attackerna tar över mig så pass grovt att det går verkligen inte att tänka klart eller att försöka andas korrekt. Detta är så otroligt frustrerande, just nu när ångestnivån är låg så kan jag läsa era tips, ta åt mig och förstå men sen när dom där attackerna väl kommer blir det som en blackout.

Finnd det nån händelse i ditt förflutna som kan ha triggat oro, nån traumatisk händelse? Har du nån gång använt droger? Sjukdomar?

Jag klarade inte ut dem på egen hand. Sedan gav de mig en antipsykotika för depressionen och den skapade ännu mer panik som inte slutade. Inte ens när jag slutade med medicinen.

Det slutade tyvärr med att jag var tvungen att medicinera med benso, men från panikattacker ofta och mellan dem en stark äckelkänsla försvann nästan paniken helt. Kanske haft 20 början till panikattack på 22 år. Mot att ibland ha panik nonstop en gång i 8 dagar.

Panikångest är den värsta känslan jag vet. Och då har jag haft djup depression, svår OCD och lider av svår smärta. Men inget slår panikångesten. Den tar bort allt som gör att man kan leva ett normalt liv.

Många ångestsjukdomar kan man träna bort, men inte denna.

Finns väll en del väldigt jobbiga händelser, vet inte när man ska klassa som trauma. Jag har provat droger ett fåtal gånger på fest, 3+ år sedan sist och inte druckit alkohol på ett år. Sjukdomar, inte vad jag vet men självklart oroar mig för att jag har en hjärntumör och att det är den som skapar ångest...
Tråkigt att höra, jag håller med dig om att panikångesten är den värsta känslan som finns jag tar hellre smärtan av ett brutet ben än att leva med den här skiten.

Jag har det bra nu vad gäller panikångesten.

Hoppas du också kan hitta en lösning. Ingen ska behöva ha den känslan. Hoppas något funkar.