Varför ska vi vara rädda för döden? Det saknar logik

Det här med att döden är slutet på allt, det kanske inte är så enkelt? Döden är väl ett koncept som vi människor skapat på nåt sätt? javisst, allt och alla dör förr eller senare, det vet vi..slutar att "leva".. och vissa lever inte medan dem lever heller. men det måste finnas en mening med allt.
Är du rädd för döden? har du ångest över att du en dag kommer dö? för det kommer hända.. det går inte att komma ifrån. så varför ska man vara rädd? visst, man kan vara rädd för på vilket sätt man dör, man vill ju inte plågas, men det är ju en annan sak, det är ju inte själva döden, för när man plågas så lever man fortfarande.
Vi skippar pratet om vad som händer efter att man har dött, om vi hamnar i himlen eller om vi helt enkelt bara upphör att existera och så enkelt är det. det hör inte hit.
Syftet med tråden är att jag har funderat länge på varför man skulle vara rädd för något som döden innebär, för alla människor som någonsin levt, åtminstone 95% av dem, är alla döda. och inget kunde kan ändra på det. att förmodligen över 100 miljarder människor som någonsin levt inte lever längre. Det är faktiskt fler människor som är döda än som lever. Så det borde vara konstigare att vara vid liv, det är livet vi borde vara rädda för, inte döden.
Tänk på all tid som Universum existerat, 13+miljarder år. Och du har under alla dessa miljarder år aldrig existerat utom just nu i dessa 20-30+år(eller hur gammal du nu är) som du finns vid liv.
Så du har varit död(eller vad man än vill kalla det) så sjukt mycket längre än vad du varit vid liv. Alltså är döden ingenting att vara rädd för och är man rädd för vad döden innebär, så är det bara ologiskt att vara det.
Eller?

Hela 7 % av alla som levt lever fortfarande. Smaka på den.

Eftersom människan inte är logiskt driven och inte kan sätta sig in i att döden per definition är att vara helt likgiltig inför allting men fram tills dess är hon brydd.

Att vara död är att inte kunna uppfatta verkligheten längre. Före man var född kunde man inte det, medan man lever kan man det och när man närmar sig döden vill man inte sluta med att kunna det.

Det har även med överlevnad att göra. Var vi inte det skulle vi förmodligen inte finnas till, utan riskerat våra liv hela tiden med tidig död som resultat. Varför vara rädd för ett stup, döden är ändå inget farligt.

Ja om stupet kan göra så jag slår mig riktigt illa, varför skulle jag hoppa och riskera massa smärta?

Man kan snubbla för att man går för nära och inte är rädd för döden.

Folk som inte bryr sig om om de dör blir nog inte så gamla och får kanske inga egna barn. Rädslan nedärvs.

Vetenskapen säger Gen Z (du som har 1997 - 2005 lr senare som tillkomstår) kan förväntas få en sanno lik livs längd av 150 pinnar plus lr kanske komma leva för alltid.

Att kola vippen av ålderdoms vaghet kommer va' historia, re'n snart.

Ungjävellyllosarna, kan fortsatt råka ut för släckas i elbilsohlyckor, fimpas i ont syfte lr skälv välja bli självspillare.

Vi skådar just nu på våra gator blivande odödliga, som vandrar sida vid sida med de sista döingarna.

Sug på den.

märkligt att vi pratar så sällan eller nästan aldrig om döden, jag vet faktiskt inte varför det är så.

Helt till freds med att vi har ett utgångsdatum.
Skulle inte vilja leva över 100, speciellt då man sannolikt blir dement långt tidigare…
Så döden känns helt naturligt, inget att vara rädd och noja över.
Finns andra saker att noja över, som du kommer att uppleva. Tänk på det istället.

Vet inte om jag fruktar döden i sig men jag kan med jämna mellanrum känna mig rejält tung till sinnet när jag inser att jag inte kommer att få veta hur det går med människans utveckling. Koloniseringen av stjärnorna och kanske lösningen på livets och existensens gåta.

Att inte vilja dö hänger väl ihop med att leva länge.

Och att leva länge hänger väl ihop med att få så många avkommor som möjligt.

Varför vi, och alla organiser, eftersträvar förökning har jag inte en susning om.