Bör man ta en teori för sanning?

Det blir svårt att leva om man inte tentativt accepterar teorier.

En modell kan fungera för ett visst endamål.

En modell är egentligen bara en maskin.

Vad menar du med att en maskin är sann?

Tänk dig en maskin som tillverkar äppeljuice. Är den sann? Alla delar funkar och går ihop.

Det är sant att maskinen tillverkar äppeljuice. Det kan också liknande vara sant i vetenskapliga modeller, att det är sant att de fungerar och skapar det resultat man vill.

Men exakt vad har det med sanning att göra i dess "egentliga" mening?

Ordet sanning är inte svårt att definiera. Åtminstone inte ur ett logiskt perspektiv.

1 = 1
1 ≠ 2

Att medvetande har sitt ursprung från hjärnan är ett antagande många inom vetenskapen gör t.ex.

Är det sant? Enligt google är det okänt huruvida det är sant eller ej. Finns inga bevis än. Men det finns olika teorier om varför den teorin stämmer. T.ex. påstår vissa att vår hjärna och dess neuroner är ett bra bevis. Visst de har en poäng. Men de har inte riktigt definierat vad medvetande ens är så deras poäng blir aningen uteblivande. Samt långt ifrån bevisad.

Varför, kan du ge lite praktiska exempel?

Om beskrivningen stämmer med verkligheten är det sant ja.


När det gäller medvetandet finns därför ingen tydlig beskrivning, och då får vi överge sanningsanspråken tills vi har en fungerande modell. Att det finns flera teorier säger ju bara att vi tror olika saker.

Min intuitiva uppfattning är att teori och sanning är två helt olika saker. En teori är en förklaringsmodell, någonting som vi använder som ett verktyg, i en instrumentell bemärkelse, för att ex. förutsäga fenomen eller sätta ett ramverk för empirisk undersökning. Sanning, eller sanningsvärde för att vara specifik, utgår från en given sanningsteori, vilket kan skilja sig åt beroende på vem man frågor. Vissa förespråkar en sanningsteori som bygger på korrespondens, medan andra förespråkar koherens. Charles Sanders Peirce menar ju att sanning handlar om varken korrespondens eller koherens, utan om pragmatisk tillämpbarhet. Bokstavligt talat skulle Peirce hävda att P är sant om och endast om P innebär någon form av praktisk användbarhet.

Med det sagt, nej, vi bör inte ta en teori för sanning, eftersom en teori sällan gör sådana anspråk. Däremot bör vi ta påståenden som uttrycker ett sanningsvärde för sanning (eller falskhet) och grundligt redogöra för vilket sanningsvärde den har.

En teori är alltid en förklaring bara till hur verkligheten ser ut. Det kommer nya teorier hela tiden. Nya förklaringar, bättre teorier att försöka förstå verkligheten vi lever i. Man kanske kan ta den för "sanning", till en början, I guess. Guess

Tycker du inte att korrespondens, koherens och pragmatisk tillämpbarhet i slutändan handlar om en enda sak, nämligen att ha en fungerande karta? Kartan är sann i den mån den leder mig ditt jag vill.
Räcker det inte så?

Intressant, nu låter faktiskt du lite som en pragmatiker. Det som avgör sanning är inte huruvida våra propositioner om världen överensstämmer med fakta i världen, utan om dess funktion och hypotetiska imperativ (om P, så bör jag tro Q). Jag är beredd att hålla med dig, men utgångspunkten för de flesta vetenskapsmän är det bör finnas en korrespondens.

Jag ser inte hur det ena skulle utesluta det andra. För mig ser det ut som att fakta och funktionalitet blir samma sak.
Om vi håller det för sant att planetbanor är elliptiska t ex så är det för att det är en fungerande modell. Eller hur?
Sedan kan vi utöka gränsen för vårt vetande efter hand. Vi lär oss att det som uppträdde som ellipser ur vårt tidigare perspektiv kan förklaras med en modell där ellipserna är räta linjer i krökt rumtid. Vi gör oss då en ny karta som visar en större bild. Den gamla kartan är ju inte mindre sann än den var när vi använde den, den visar bara verkligheten ur ett annat perspektiv än den nya kartan.
Och den nya kartan är ingen slutgiltig sanning.


Men?
Fakta, funktionalitet och korrespondens blir väl olika sätt att säga samma sak i slutändan?

En teori som bevisas, ja.

Den som är smart ver att alla smarta känner till att gravitationen inte är förklarad ännu,
Så om du slänger ur dig förklara tyngdkraften så gör du bort dig!!
Comprende?

Jag tror de flesta vetenskapsmän skulle hävda att det är sant eftersom planeternas banor de facto är elliptiska. Sedan kan ju den sanningen vara positiv i den bemärkelsen att vi nu även kan förutsäga planeternas rörelse, men det är blott en positiv bieffekt. Det är inte sant i kraft av denna bieffekt.
Jag förstår din poäng, och du låter väldigt pragmatisk. Dock skulle jag vara försiktig med att påstå att vissa saker kan vara "mindre" sant, eller "mer" sant. Inom kunskapsteori, vetenskapsteori och vetenskapen brukar man se sanningsvärde som binärt, antingen är det sant eller falskt. Det finns inget mindre eller mer sant, utan bara sant eller inte. Men jag förstår din poäng och rent pragmatiskt håller jag med dig.
Kanske. Jag tycker dock att det är två olika saker. Låt oss säga att det finns en korrespondens mellan påståenden "det finns en röd sko på Mars" och att det de facto finns en röd sko på Mars, på vilket sätt är detta gynnsamt för oss? Visst, det är sant, det finns en korrespondens, men hjälper oss inte speciellt mycket. Eller så kanske det är en indikation på att det finns utomjordingar på Mars haha?
Men du förstår min poäng.