Citat:
Nästan hela sista avsnittet handlade om diskriminering av olika grupper. Etniska minoriteter: samer, tornedalingar, judar, romer/resande och kanske någon mer grupp. Personer med intellektuell funktionsnedsättning. Kvinnor. Homosexuella. Allt det ägnades långa inslag. Givetvis är det viktigt men det talar man ju om i samhällsdebatten dagligen så i ett historiskt program kunde man väl tagit upp lite andra saker också som hänt under hela 1900-talet.
Programmets målgrupp är väl i första hand kvinnor, och historieskrivningen anpassad efter förmodade kvinnliga preferenser (på samma sätt som den tidigare "manliga" historieskrivningen gärna fokuserat på hjältar, dåd och framsteg). Dagens medianarrativ kring kvinnor i historien är ju att dessa alltid har varit orättvist behandlade och förtryckta, och detta sentiment projicerar man sedan ut på andra "svaga" och "utsatta" grupper – svarta, HBTQ-grupper, samer, romer osv. När man "knäböjer" inför dessa så knäböjer man i själva verket inför kvinnan, vilket tilltalar henne som målgrupp.
Citat:
Den är ofattbart genant.
Konst- och musikavsnitten är bra men litteraturavsnitten med sin skitnödiga sarkasm verkar gjorda på kulturvetarlinjens baskurs under 1980-talet. Producenter, ni skall älska era förfäder och så långt det är möjligt vörda deras gärning, det är ingenting skamligt med det. 
__________________
Senast redigerad av Pojken med guldbyxorna 2024-02-13 kl. 22:41.
Senast redigerad av Pojken med guldbyxorna 2024-02-13 kl. 22:41.
Citat:
Precis, väsentligen nyg♀ticism per invers. Jag upplever helheten som att man velat skildra det hela som en utveckling från primitivt patriarkat (vari kvinnêras ‘minst lika bra’ (= bättre) färdighet ändå undertryckts av papp råstyrka) till en brytpunkt i&m kvinnlig rösträtt varefter vi i nuet tagit ett styrmoderligt första steg ut i en godare framtid (vars verklighets fullständiga urspårning inte behöver anas), alltsammans heeligare än tu vittnande om att man inte lärt sig ett dyft av just historia. Särskilt sista eftersnackets expert Yvonne Hirdmann, god i sin sak åsido, manspreadade bekvämt som ingen av de 2 männen skulle kunna, och var ett par gånger rätt otrevlig mot “tittargästen” Erik Schüldt: #1 avfärdandet av hans medhavda exemplar Medborgarboken, #2 om det finalt självpåtagna klimaktet “För dina döttrars skull”; n.b. ‘döttrar’, inte ‘barn’. Inget ens liknande har gått i motsatt riktning. Med sådan hämndlystnad får vi koncentrationsläger redan i nästa säsongs avsnitt 1. Programmets målgrupp är väl i första hand kvinnor, och historieskrivningen anpassad efter förmodade kvinnliga preferenser (på samma sätt som den tidigare "manliga" historieskrivningen gärna fokuserat på hjältar, dåd och framsteg). Dagens medianarrativ kring kvinnor i historien är ju att dessa alltid har varit orättvist behandlade och förtryckta, och detta sentiment projicerar man sedan ut på andra "svaga" och "utsatta" grupper – svarta, HBTQ-grupper, samer, romer osv. När man "knäböjer" inför dessa så knäböjer man i själva verket inför kvinnan, vilket tilltalar henne som målgrupp.
Konst- och musikavsnitten är bra men litteraturavsnitten med sin skitnödiga sarkasm verkar gjorda på kulturvetarlinjens baskurs under 1980-talet. Producenter, ni skall älska era förfäder och så långt det är möjligt vörda deras gärning, det är ingenting skamligt med det.
Citat:
Den är ofattbart genant. Konst- och musikavsnitten är bra men litteraturavsnitten med sin skitnödiga sarkasm verkar gjorda på kulturvetarlinjens baskurs under 1980-talet. Producenter, ni skall älska era förfäder och så långt det är möjligt vörda deras gärning, det är ingenting skamligt med det. Musikavsnitten är åkej men endast givet sitt format (några minuter ytskrap med de vanliga falluckorna*) & i jämförelse med resten. Konsten är bäst, men det hänger väl på att man där oftare fokuserat 1 verk/upphovsperson som representant för sin avsnittsera – men då inte så skyltat.
* Ex:vis att i avsnitt 3 den sjungna biten från Rökstenen framställs som bevarad musik men endast gäller att texten kunnat sjungas, och i dess i dag tillräckliga form därför givits pastisch i ton – duh.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera