SvT, I am disappoint.
Serien är övervägande intressant endast sedd som
public service-produktion, d.v.s. som resultat av sin idérumtid Sverige 2023. Jag har nu sett samtliga avsnitt, både vuxen- & barnversionen (…
med Farah) för sinsemellan jämförelse, eftersnacken samt ämneskvistarna (musik, konst, litteratur), och finner satsningen på det stora hela som väntat gälla inte historia men proäktiv sociologi med penisavund – varför
Frejs stående attribut i vikingaavsnittet (bortklippt i barnversionen medan Freja fick ligga skrevande kvar) måste konfrontas med
Düringers vackra vagina i dess eftersnack. Av de alltför lösbläddrade kvistarna är särskilt den om litteratur bedrövligen bortfjantad, och ett flertal skillnader mellan barn- & vuxenversion (ett par nämnda tidigare i tråden; utöver det bl.a. originalbilderna från Wasas bärgning) rättav oförlåtliga. Serien är starkast som sitt eget tidsdokument, vars genomförande väsentligen speglar nidbilden av göticismen, vilken man så föraktat & fruktat att man gjort precis likadant men med ett ‘inte’ framför – en numer historiskt gammal fallgrop man borde lärt sig undvika. Men ‘man’ (produktionen) har inte sett bakåt (‘historia’) utan framåt, härmed lagt en bakgrund för hur Sverige bör fortskrida. Tyngsta dödlinjen verkar ha gällt att hinna med Gustav Vasa innan utgången av 500-årsjubileet och därav har mycket fått bero. Det förbryllande påståendet i 1:a avsnittets eftersnack, att de då inte har några inskickade tittarfrågor fast sådana senare endast kommit från sådana kändisar/experter som redan då satt förberedda i studion, förklaras väl av att man velat ha kontroll över kontroversen om den pigmentering som orsakar eftersnackens enda allvarston. (Huvudseriens enda gäller slaveriet.) Valet av komiker tillika återkommande sådana i eftersnacken – varför man nu ansett sig behöva infållade kändisar eller eftersnack över huvud – visar att fokus legat på trivsamt pladder & underhållning. Greppet att illustrativt följa en individ genom flera mer generella skeenden är svårt att misslyckas med, går riktigt fint där det sker men ger ändå en känsla av oplanerad fläckvishet.
Ett tips till historieintresserade, med vink om hur det kunde rotts:
Vetenskapen bakom Historien om Sverige (2024) lades upp först igår 11/2, och rekommenderas allom särskilt för jämförelse med övriga produktionen. Givetvis står detta program inte uppepå skylthyllan intill resten (och har ännu inte hunnit “sjunka” i något flöde, utan placerats i skymundan), men hittas lätt med litet sökning i utbudet eller på exakt titel, och att omslagsbilden är huvudseriens Gustav Vasa i profil – ett nöje i sig att finna. Länk för lata:
> Utgår från samma produktion
> Ingen inklippt skådisberättare
> Experter som inte auktoritetsrepriserar någon skådisberättares manus, men i stället visar hur slutsatser nåtts så att tittare själva kan förstå
> Tar im- & explicit upp ett antal skillnader mellan forskning och SvT-serie. Ett kul exempel är “det äldsta svenska ansiktet” = Bredgårdsmannen, vars rekonstruktion borgar för annat val av skådisar i en kommande storproduktion,
eller hur?
Skämt åsido, jag följer MSM numer sedan decennier mest som man tar tempen på en sjukling, och till förströelse i argumentationsanalys (brukar med Hustrun lösa dessa som korsord, det är roligare). Men verkligen, för alla med ett uns intresse av historia (&/eller topik): Detta program kan ses i stället för hela serien, men ger desto mer i jämförelse.
Till produktionen: En sådan här till varje avsnitt, tack, om jag nu måste betala för fyrverkeriet. Det går bra ock i efterhand.