Jag var 19 år då och bodde i en medelstor stad.
-Första bilen. Mycket tid gick att köra runt i den. En del kompisar från grundskolan hamnade i ett intresse för bilar och teknik och sånt, några andra gjorde inget nyttigt, och somliga, som jag själv, var mer konstnärligt intresserade. Tror det är samma nu.
-Man cyklade till folkets park. Där kunde det vara en konsert med t ex Tomas Ledin eller bara disco med hundratals människor. Man dansade lite, pratade med nån tjej, kanske fick en puss. Det dracks något som kallades österrikiskt och italienskt lantvin. Systembolagets reklamförbud hade precis hävts. Konserter var det mycket av. Större privatfester även så, utan mycket fylla. Kanske på någons lantställe.
-Man såg hyrvideofilm vilket var helt nytt. Någon mikrovågsugn hade vi inte sett även om vi visste att sådana fanns i USA. Kassettdäck var nödvändigt i stereon, helst dubbelkassettdäck. Hade man bra musik (skivor) och ett bra kassettdäck brukade man spela in sina bästa låtar och ge bort i present till någon man tyckte om. Vissa människor la alla sina pengar på Lp-skivor. Coola killar körde (naturligtvis flera år begagnad) BMW 323 eller SAAB 900 Turbo. Ford Escort och VW Golf var ganska inne också.
-Man spelade lite tennis, lyssnade mycket på musik, gick på evenemang, promenerade med sin walkman, lyssnade på "Owner of o lonely heart". Man läste böcker, gick på stan, köpte kläder, fick bankomatkort, började testa restaurangbesök och lärde känna fler folk. Man läste i veckorevyn och tittade på TV1 och TV2 men gick på bio flera gånger per år istället. Så annorlunda var det inte. Folk var folk. Tjejer blev förtjusta i killar, och tvärtom, det pussades, ringdes, gräts, förlovades och separerades. Folk ringde till den kommunala bostadsförmedlingen när man behövde en lägenhet efter separationen så var den saken fixad.
-Första jobbet, eller sommarjobbet. Tvåveckorslön. Chefens fru gick runt i fabriken varannan vecka och delade ut kuvert med lönebesked samt kontanter i. Låg i lumpen under den här tiden. Den diffusa dagdrömmen var att dra till Västindien, bo på stranden och hyra ut windsurfingbrädor. Den realistiska planen var att skaffa en universitetsutbildning (vilket sedermera skedde).
-Folk reste gärna och la mycket pengar på det. Resebranschen var tidiga med kredit och avbetalning på resor. Det fanns visst nåt som hette Club 33, som var ett resebolag för folk upp till 33 år.
-Man spenderade tid i naturen, fiskade, var i sommarstugan, umgicks i familjen. Jag umgicks mycket med min bror. Vi var och såg Iron Maiden 1983 t ex. Kan inte nog understryka hur viktigt det var med musik då.
Världen kändes bra 1983 och framtiden ljus. En tjej kunde promenera hem efter diskoteket, i kjol och högklackat. Taxi var mest för att man var trött, inte i första hand för att det var farligt att gå hem ensam. Taxichaffisen var svensk och bodde i stan. Misshandel och slagsmål hände dock och man var tvungen att vara lite varse på bråkstakar, men det gick att undvika. Vissa hade faktiskt kniv med sig på stan om kvällarna. Rån hörde jag sällan talas om, aldrig gäng med knivar. Våldtäkter, hörde jag aldrig talas om. Gängvåldtäkter var totalt otänkbart ens i tanken. Några gängkrig förekom inte. Konstigt, ty ändå knarkades det en hel del i de lägre samhällsklasserna.
Numera känns tid innan mobilen och internet som svårförklarlig - vad fasen gjorde man om dagarna - men folk är ensamvargar och avvikande nu också. Det var bara det att 1983 märkte man det mer. Man var inte bara tvungen att träffas fysiskt om man ville socialisera - man fick även lära sig att umgås socialt, även om jag fortfarande inte är jättebra på det. Mao var det enklare att hänga med kompisar i grannkvarteret än dem på andra sidan stan, inledningsvis. Det fikades därför en del på stan. Men jättestor skillnad var det inte. Folk är folk. Telefonen i hemmet var viktig. Vi var fyra i familjen. Man kunde inte prata helt privat. En fjärdedel av samtalen var ju inte till mig så att säga. Man visste inte vem det var, när det ringde. Man svarade inte med sitt förnamn, utan efternamn. Kompisar som ringde (om mamma svarade t ex) bedömdes efter hur väl de presenterade sig. Även hur folk svarade ifall man själv ringde. Det var en stor social markör.
Jag tror att många av er härinne har en mamma eller pappa i min ålder. Ni borde ta ett Hej-mamma-hur-var-det-på-din-tid-samtal. Jag hade en mormor och en morfar som växt upp med fotogenlampor. Ingen elektricitet, ingen bil. Deras dotter var er mormor. Er mormor växte upp i en mycket modern tid, för sin tid, med elektricitet och varmvatten och allt. Tiden går fort. Ta hand om er och njut av livet!
