När man hälsar på bekanta blir det ju ofta att man sjunker ned i vardagsrumssoffan med en kopp kaffe eller te, och lite fikabröd.
En sak jag erfarit är att flera personer jag känner har väldigt sterila och tomma vardagsrum. Detta går även igen i resten av deras bostäder, men jag tycker att det är i vardagstummet det märks allra mest.
Vardagsrummet kan bestå av en väldigt intetsägande vit bänk med en platt-TV, ett lika intetsägande vitt bord och en intetsägande grå eller svart IKEA-soffa. Och gardiner som liknar vita sänglakan.
Ofta inte ens några tavlor på väggarna.
När jag kliver in där får jag känslan av att hemmet är ofärdigt. Som att man nyss flyttat in och inte hunnit packa upp alla grejor.
Alternativt att man klivit in på en läkarstation eller klinik av något slag.
Själv har jag inrett med gedigna gamla trämöbler som går åt det gustavianska hållet; mysiga oljemålningar på väggarna; en pösig skinnsoffa i oxblod med tillhörande fåtöljer och så framför allt den tredelade bokhyllan, med böcker i mittendelen och vitrinskåp i sidodelarna.
Just den stora bokhyllan har jag alltid sett som hemmets kronjuvel, det är i den man har de bästa bokvolymerna, och i vintrindelarna har man sina finaste prydnader, familjefoton och bröllopsfoton m.m.
Det intressanta är att många berömmer mitt hem och säger att det är så vackert, men ändå fortsätter de själv att ha den kala och tomma stilen år efter år.
Jag förstår att många inte har råd att köpa en massa möbler och attiraljer på en gång, men man kan ju införskaffa lite i sänder.
Jag har inte velat frågat personerna rakt ut. Man känner sig ju lite taskig då, om de berömmer mitt hem och jag kritiserar deras.
Skall nämnas att det handlar om personer mellan 20 och 35 år, de få äldre jag känner har lite mysigare bostäder.
De här personerna är av olika bakgrund, vissa även av annan nationalitet. Men gemensamt är den sterila heminrendingen.
Sedan så är jag osäker på vilka som har böcker och prydnader undanstoppade i lådor i någon garderob, och vilka som inte har något sådant alls. Känns lite udda att knappt äga någonting. (Jag har som sagt inte velat fråga folk rakt ut.)
Vad tycker ni som läser detta om dessa olika stilar?
Hur är era vardagsrum (och resten av hemmen) inredda?
Är det ovanligt bland folk i 20- och 30-årsåldern att ha stora bokhyllor, murriga trämöbler, vackra tavlor, bokvolymer, familjefoton, prydnadstalrikar, porslinskatter, speglar med förgyllda ramar m.m.?
En sak jag erfarit är att flera personer jag känner har väldigt sterila och tomma vardagsrum. Detta går även igen i resten av deras bostäder, men jag tycker att det är i vardagstummet det märks allra mest.
Vardagsrummet kan bestå av en väldigt intetsägande vit bänk med en platt-TV, ett lika intetsägande vitt bord och en intetsägande grå eller svart IKEA-soffa. Och gardiner som liknar vita sänglakan.
Ofta inte ens några tavlor på väggarna.
När jag kliver in där får jag känslan av att hemmet är ofärdigt. Som att man nyss flyttat in och inte hunnit packa upp alla grejor.
Alternativt att man klivit in på en läkarstation eller klinik av något slag.
Själv har jag inrett med gedigna gamla trämöbler som går åt det gustavianska hållet; mysiga oljemålningar på väggarna; en pösig skinnsoffa i oxblod med tillhörande fåtöljer och så framför allt den tredelade bokhyllan, med böcker i mittendelen och vitrinskåp i sidodelarna.
Just den stora bokhyllan har jag alltid sett som hemmets kronjuvel, det är i den man har de bästa bokvolymerna, och i vintrindelarna har man sina finaste prydnader, familjefoton och bröllopsfoton m.m.
Det intressanta är att många berömmer mitt hem och säger att det är så vackert, men ändå fortsätter de själv att ha den kala och tomma stilen år efter år.
Jag förstår att många inte har råd att köpa en massa möbler och attiraljer på en gång, men man kan ju införskaffa lite i sänder.
Jag har inte velat frågat personerna rakt ut. Man känner sig ju lite taskig då, om de berömmer mitt hem och jag kritiserar deras.
Skall nämnas att det handlar om personer mellan 20 och 35 år, de få äldre jag känner har lite mysigare bostäder.
De här personerna är av olika bakgrund, vissa även av annan nationalitet. Men gemensamt är den sterila heminrendingen.
Sedan så är jag osäker på vilka som har böcker och prydnader undanstoppade i lådor i någon garderob, och vilka som inte har något sådant alls. Känns lite udda att knappt äga någonting. (Jag har som sagt inte velat fråga folk rakt ut.)
Vad tycker ni som läser detta om dessa olika stilar?
Hur är era vardagsrum (och resten av hemmen) inredda?
Är det ovanligt bland folk i 20- och 30-årsåldern att ha stora bokhyllor, murriga trämöbler, vackra tavlor, bokvolymer, familjefoton, prydnadstalrikar, porslinskatter, speglar med förgyllda ramar m.m.?
