Spara pengar för att leva länge eller spendera tidigare medan man ännu har hälsan?

Jämnt går man och grunnar över sin ekonomi och framtiden. Annars hade man ju knappast gått till jobbet och knegat.

Men faktum kvarstår, alla ska vi dö en dag. Och jag har inte stött på många jättepigga 70-åringar. Om inte cancer, demens eller annat tagit kål på en vid det laget så har man knappast samma utsvävningar (utgifter) eller livskvalite (sargad kropp, krämpor börjar komma om de inte kommit tidigare) som 30-40 åringar.

Vad jag vill ha sagt är att man kanske kan räkna med att vara i någorlunda vettigt skick fram tills 70 (om man har tur) sen får man nog räkna med att vad som helst kan hända. Det är sanningen (kolla Salming) och inget jag skriver bara för att vara rolig.

Så frågan är hur man bäst bör tänka och lägga upp det. Fyra av runt 55 och sen leva som att man kommer dö vid 70-75, sen får man förlita sig på arv, staten (hemska tanke!) eller att det ska flyga in stekta sparvar genom skorstenen. Eller finns det andra sätt?

Jag undrar just hur Lyxfällan Patrik tänkt om han visste att han skulle "cashat ut livet" vid de 50. Hade han varit lika hård med sin egen ekonomin? Haft ett annorlunda resonemang kring ekonomin med deltagarna (förutsatt att han inte var 100% styrd av produktionsbolaget)??

Det kan ju faktiskt hända vem som helst. Att man dör i förtid alltså. Man får inte vara naiv.

Jag räknar personligen inte med att något arv ska rulla in när jag är i sjuttioårsåldern. Men visst ligger det något i detta att förstå att man inte är odödlig. Finns inga garantier att ens man lever den dag det är dags för pension.

Jag anser att man ska investera för att trygga familjens ekonomi för generationer framåt. Denna konsumtionshets är bara till för att hålla folk i löneslaveri.

Har du ingen som kan komma att ärva dig då?

Annars förstår jag hur du resonerar, men det är som sagt väldigt svårt att tajma sånt här, speciellt om man skulle dö i förtid.

Har man barn/make/Maka som man vill ska ärva för att få lite lättare I livet när man inte längre finns så är det ju bra om något är kvar den dagen.
Vill man inte det....Å andra sidan. Det kan ju vara väldigt skönt kunna bo hemma i och betala privat för de tjänster man behöver som gammal istf förlita sig pa kommunal Hemtjänst/Åldringsvård.
Klart trevligare bo på tex Erstahemmet än kommunens långvård. Men utan eget kapital blir det ju svårt.
Samma om någon nära drabbas av tex demens. Skall denne vårdas av dig I hemmet 24/7 eller känns ett boende bättre?
Vilken kvalitet vill du ge din närstående?

Mycket av detta verkar folk I dessa trådar helt glömma bort.
Det är ju sällan man har turen vara frisk tills dagen man dör av hjärtsvikt.
Folk lever I allmänhet till över 80.

Instämmer. resurser skapar resurser och dessa bör föras vidare till kommande generationer. Föräldrar ska ge sin avkomma fyra saker för att lyckas i sin roll. Resurser, kunskap, kontakter och kärlek,

Jag tänker gå ut på noll, eftersom jag inte har några barn. Kanske är jag pessimist, men jag bereder mig på att det inte blir mycket till pension när det är min tur, så att planen är att gå i pension i normal tid och leva på besparingar och ta lån på bostaden om det går och om det behövs. Blir det lite smulor över till syskonbarnen så blir det, annars inte.

Skulle inte bli förvånad om det blir behovsprövad pension eller bara rakt av enhetspension på socialbidragsnivå när det blir min tur.
Det kan säkert bli en massa villkor för att få hemtjänst eller full pension, tex att man inte har mer än en viss boyta, inte fritidshus, inte förmögenhet över ett fåtal basbelopp osv.

Vuxna barns chanser att få arv kommer säkert att bli mindre i framtiden när gamlingar kommer att behöva leva på sparpengar, inte pension.

Rubrik ändrad från: Die with Zero / Moderator

Att lämna ett arv är ju en bra anledning till att ha en bra ekonomi även på ålderns höst.

Men om man inte har några arvingar förstår jag ditt resonemang. Dock skulle jag ändå säga att det är av vikt att ha en ekonomisk buffert så man klarar tillvaron och är oförutsägbara utgifter även som 70 åring. Vi lever ju dessutom längre och blir mer hälsosamma, så det är inte helt omöjligt att du fortfarande kommer kunna vara någorlunda aktiv och vilja sätta sprätt på pengar när du börjar komma upp i åldern.

Du kommer inte tänka på pengar när du är döende.
Du kommer tänka på hur du har spenderat din tid.
Jobbade för mycket? Lycklig? Olycklig? Människor du saknar, saker du ångrar.
Om du lever och är frisk och har förmågan lev för i helvete!
Jag har förlorat en del människor i min närhet, aldrig har jag hört någon nämna pengar.

Självklart är det säkert uppskattat och skönt att känna att man kan lämna en slant till sina anhöriga.
Men fortfarande, dina anhöriga skiter I pengarna.
De vill ha tillbaka sin pappa/mamma/bror/syster..

kände en riktig friskus som cyklade året runt till jobbet 1 mil, renlevnads människa han blev 51 dog i mars i hjärtattack

jag har väl 11 år kvar till pensionen vid 68 ock skulle klara mig fint på lilla sparkapitalet funderar på att hoppa av, fan man vet ju inte ens om man lever om 5 år , när man är 68 vet man inte om man kan ha nån nytta av massa pengar , har inga barn heller vem van skulle vilja födas i dagens sverige
har man mera än 100tusen när man går i pension får man inget hyresbidrag ock får betala fullt vad det kostar om man hamnar på nått mera vårdkrävande ställe kan bli väldigt dyrt om man har pengar

så lev nu när du kan sen kan det vara för sent

Du lägger in dina pengar i fonder sen tar du ut vinsten som brukar vara ca 5-10% varje år som du kan njuta av utöver din pension. Fördelen med detta är att dina pengar aldrig kommer ta slut och dina barns framtid kommer bli betydligt ljusare när du går bort.