Axiom var det här!

Vad är det för fel på er människor?

Vad ska det krävas för att bevisa för er att existensen är evig?

Själva existensen kan inte vara annat än evig.
Det är totalt ologiskt att allting skulle ha skapats ur ingenting.
Ni som tänker er ett sådant scenario är uppenbarligen inte kapabla till att förstå det idiotiska i det.

Så, varför räknas inte faktumet om evigheten som ett axiom?
Det är enkelt.

Du är för naiv. Allt ryms inte i din vardagliga upplevelse. Hela tiden finner fysiken nya fenomen som strider mot "sunt förnuft" och redan nu liknar våra mest avancerade fysikaliska teorier ingenting som egentligen går att förstå: hur kan rymden själv expandera, hur kan tiden gå olika snabbt i olika referenssystem, hur kan partiklar vara på två ställen samtidigt?

Läs lite av Max Tegmark - vetenskapliga ledaren för FQXi (och professor vid MIT): http://www.fqxi.org/index.html och http://space.mit.edu/home/tegmark/index.html.

Hans artiklar om parallela universum och hur allting började tar upp dylika frågor

http://arxiv.org/abs/astro-ph/0302131
http://www.arxiv.org/abs/astro-ph/0508429

Nej, det är ni som är isolerade till fenomenet "universum" - "tid" och "rymd".
Existensen är existensen och ska inte förväxlas med något annat.

Jag förstår vad du menar, även om det inte berör mig.

Vissa saker är enkla.

Jag är snäll om jag ens låter dig använda själva existensen som ett axiom.

Det beror väl på vad man tillskriver ordet för betydelse. Och det är inte nödvändigt eller ens möjligt(?) att det kan representera ett så avancerat(?) tillstånd. Varför skulle allt inte kunnat skapas ur ingenting? Ingenting har ju inga regler för icke-skapande. Lite som antika myters urkaos ur vilket ordning uppstod pga att det var just kaos.

Fast egentligen... kanske...

Existensen - rymden, energin och det oändliga potentialet.
Allting.

Det är förmodligen en spontan fluga skapad ur ingentingets inverterade och mycket avancerade icke-trender.

mm... jag... vi är alla eviga.


det gör den inte, det är bara avståndet mellan saker som växer.


de gör den inte för tiden finns bara i tankarna/medvetandet.

problemet med att förstå hur universum uppstår är att folk behandlar minnen som något verkligt och söker orsaker i det förflutna. alla orsaker finns i nuet där ingenting finns, för nuet har ingen varaktighet.

orsaken till att de här orden står här är alltså inte att jag skrev dom i det förflutna, orsaken till att dom stannar där finns i nuet.


de är de inte, det bara verkar så när vi observerar dom för observeraren och det observerade smälter samman när man försöker observera små saker för man går bort från den synliga världen och kommer till tomheten där allt synligt ständigt skapas.


kaos hade en helt annan betydelse i gamla myter. det var inte alls motsatsen till ordning,

"The word χάος did not mean "disorder" in classical-period ancient Greece. It meant "the primal emptiness, space."

http://en.wikipedia.org/wiki/Chaos

Borde kollat upp först kanske. Men nu stämmer ju min tes ännu bättre

Forsaken slår till igen!


Innan vi föddes och efter vi dör så är vi inte alls.


Hårklyverier, rummet i sig expanderar likväl.


Tiden finns där oavsett, kan jag lova.


Så att du en gång skrev orden har ingen som helst betydelse för dess existens menar du?


Här inleder du för en gångs skull med en poäng men svävar som vanligt ut i obegripligheter under andra halvan av stycket. Helt sant att det vi observerar inte alls behöver motsvara det som faktiskt sker.


Där fick man lära sig nåt nytt, men nu är vi inne på ren lingvistik vilket alltså är rätt ointressant för diskussionen.

Ja, men bara för att kroppen dör betyder inte att jag dör. Jag minns inte min födelse och jag kommer inte att se min död, för jag finns i nuet, i evigheten. Kroppar och personer är verktyg som jag använder, och jag skapade dom till min avbild. Vi är alla samma existens (allt-inget) i olika kroppar.


Oändlighet kan inte expandera.


Nej, jag menar att utan den eviga orsaken som finns i nuet så skulle orden och allt annat försvinna direkt. Allt sker bara i nuet. Universum skapas i nuet, varje stund lite annorlunda. De här orden kommer från framtiden, från ditt mål.

Jo, bara för att kroppen dör så dör du, ty du är kroppen och kroppen är du i den meningen att ditt jag sitter i hjärnan och när hjärnan upphör att fungera så finns inget säte för ditt medvetande längre - du dör. Om jag skulle ha fel på denna punkt så lovar jag att göra allt som står i min makt för att kontakta dig på något sätt.


Nej, men vem har pratat om oändlighet? Rymden är inte oändlig. Rymd=rummet är per definition ändligt. Det som det expanderar i kan förstås mycket väl vara oändligt.


Allt sker i nuet ja, men det finns en hel hoper med saker som har skett i dåtiden. Du kan ju inte komma och påstå att saker och händelser inte har någon som helst orsak som ligger i det förflutna!

Förresten kan jag passa på att kommentera ursprungsinlägget i tråden.

Axiom är av ondo anser jag, för börjar man ta saker för givet så är man lurad. Det är förstås praktiskt att för diskussionens skull slå fast ett och annat för stunden men i det stora hela så får man inte låta sig förblindas av någon "absolut sanning", ty någon sådan finns inte, åtminstonde inte nåbar för oss människor.

Vad gäller evighet så har vi svårt att ta till oss ett sådant begrepp i praktiken men att använda det som ett abstrakt uttryck går förstås bra. Att det finns saker som är eviga är fullt möjligt men då vi har så svårt att föreställa oss det som ett faktiskt ting så är det lika bra att vi håller diskussionen på en abstrakt nivå tycker jag.