Vuxna som brutit kontakten med närmaste familjen

Sverige har aldrig varit en akademisk framgångssaga. Vi har haft en del framstående vetenskapsmän, men framförallt har vi varit praktiska. Vi har genetiskt sett en hög intelligens här uppe i Norden, som förmodligen beror på förhållandena vi har levt under i hundratals år. Du kan inte ta en IQ-fiskmås från Sydsudan och få denne att överleva i Norrlands inland.

Tittar vi på Sveriges framgångar, så har de bestått i uppfinningar. Man har haft ett problem i arbetet eller vardagen, någon smart jävel har filat på det, och kommit upp med en lösning. Under 1800-talet hade vi några framgångsrika kemister, som Berzelius och Scheele (varav Scheele var utbildad i Tyskland, som jag minns det), och jag tror även Berzelius var det. Hans böcker utkom först på Tyska i alla fall.

I övrigt har det varit kullager, skiftnycklar, kylskåp, dragkedjor, osv osv. Det har inte varit akademiska bedrifter, utan praktiska, mekaniska prylar som har löst problem i vardagen.

Det skojas ofta om att Sveriges största bidrag till matematiken var att vi hade ihjäl Descartes på 1600-talet.

Om man tar en stor grupp människor med högt IQ och sätter dem samman, så kommer det komma ett bra resultat, lite oavsett vad man gör. Sätt samma människor i en total kaosmiljö och det kommer gå dåligt. Vilket det gör nu.

Nja.
Jag har inte varit den som bröt kontakten utan det var mig hon bröt med. Sedan såg hon till att fimpa resten av min familj med.
Så här efteråt inser jag själv att detta var det bästa som kunde hända mig.
Grejen är den att du väljer att vinkla det som att man inte älskar. Trust me, jag älskar henne men jag hatar saker hon gör.
Självklart skulle jag kunna återuppta kontakten men det som skett går aldrig att förlåta. Det fina är att man inte behöver förlåta utan att i stället jobba för att få en fungerande relation i framtiden än att älta det som hände förr.

Tack för bra sammanställning. Intressant och lärorikt med en påminnelse vad man läst om en gång i tiden. ,😀⭐🙏

Har full förståelse för det du beskriver och jag är själv inställd på att inte få någon ursäkt men jag tolkar din text som så att din far kanske har börjat agera annorlunda aka bättre och på så vis går det att fortsätta umgänget då det man får ut idag är positiva utbyten.

För min del handlar det inte om en hämnd och det är inte utifrån att han har varit ett svin gentemot mig genom åren, det har jag släppt. Problemet är att han fortsatt kan vara ett svin och nu inte enbart mot mig utan för första gången även mina barn. Resterande personer i släkten har han alltid varit på neutral/god fot med men det har funnits och finns ett stort agg gentemot mig då jag är den som har ifrågasatt honom när det har behövts, vilket jag började med i tidig ålder. De andra kunde han prata omkull men det har aldrig gått mot mig varpå det blev full tystnad istället eller våld. Han hade oturen att jag ärvde hans fantastiska munläder i kombination med morsans intelligens.

Det skulle bli fel för mig att sätta mina barn i en sådan situation där risken finns att han agerar på liknande sätt igen vilket han visat på att han kan göra t.o.m. med mig närvarande vilket helt ärligt är förbluffande fräckt. Han fula beteenden har tidigare varit väldigt begränsade till att vara bakom stängda dörrar och enbart riktat mot mig, 99% av fallen enbart vi två närvarande. På så vis har det också varit rätt så få som faktiskt visste om vad som försiggick även om många nog haft sina misstankar ibland men aldrig riktigt fått det bekräftat förrän jag kom upp i vuxen ålder.

Så även om det var många år sedan han faktiskt var fysiskt våldsam så vet man att han har det i sig, även om vi har haft många bra stunder senaste 10-15 åren också. Han slutade när jag till slut också fick överhanden fysiskt och det har jag haft sen dess och kommer alltid att ha. Han trodde bara aldrig att jag skulle använda det vilket jag inte heller trodde förrän han riktade sitt psykiska våld gentemot mina barn.

Jag har god kontakt med resterande i släkten och familjen. Jag är hans enda barn men jag har även min mor och mina syskon på den sidan så för mig blir förlusten inte särskilt stor. Känner ingen sorg över att förlora något som sällan bidrar med något gott även om det har funnits guldkorn. De guldkornen har jag med mig i minnet och de går inte förlorade. I de stunderna har han varit en far, en vän och ledsagare och jag älskar den personen men jag har verkligen inget övers till resten av vad han är och gör. Se det som en oxfilé som är till 95% täckt av bajs. Det spelar ingen roll hur fantastiskt god den där lilla biten kan vara, man vill inte ha helheten serverat framför sig ändå.

Det kan ta väldigt lång tid att inse att den närmsta i familjen har utnyttjat dig. Förälder som manipulerar sina egna barn kan ge stor skada. Det är svårt att alls veta att man blir utsatt. Det kan ta mer än halva livet att upptäcka.

Den dagen du inser att din egen förälder har manipulerat dig enbart för att tillfredsställa sitt eget ego, då är det dags att välja-acceptera eller lämna för gott.

Kan man utstå med övergreppet och inte ta stryk, så kan det må hända vara värt att bevara relationen. Men jag ser ingen anledning att acceptera/utstå övergrepp, oavsett vem det kommer ifrån.

Grundproblemet är att du viker ner dig och tar skit du mår bättre om du säger ifrån ordentligt om du så ska be dom dra åt helvete.
Jag sa upp kontakten med min bror för att jag till slut tröttnade på hans beteende. Alltid började med hans sambo som förändrat honom till det sämre, till slut så såg man knappt röken av honom, han slutade helt hänga med på aktiviteter så ingen större förlust att inte ha någon kontakt längre, ingen större skillnad.
Människor vänjer sig vid att man tar skit och använder en som spottkopp.
Man kommer må dåligt och göra våld på sig själv om man accepterar det. Det gäller att markera och stå upp för sig själv.

Bor du i Kanada och har märkt detta då?

Fast dåliga och respektlösa relationer är inte värdefulla oavsett vilka det gäller. Man skaderisk bara sig själv när man hänger kvar i sådana relationer.
Att hota och idiotförklara syskon och nära släkt över ett dödsbo är oacceptabelt.
Det ska man aldrig acceptera.
Jag vet inte varför du lägger skuld och letar fel hos den som blivit illa behandlad.

Vad bra skrivet.
Blood ain’t thicker than peace of mind.
Trevlig helg!

Läs noggrant vad jag skriver så ser du att jag inte skuldbelägger. Du ser även att jag ser allt i gråskalor, och inte svart och vitt som TS. Jag har inte hört den andra sidan. Och jag är inte någons terapeut och läsaren får själv ta ansvar om denne blir "kränkt" av en rak diskussion och direkta frågor. Inte mitt problem. Skaffa lite tjockare hud eller fortsätt vara kränkt när andra försöker hjälpa. Trevlig helg.

Det skrivs, forskas och videostreamas ganska mycket om detta i både Kanada och USA. Där vågar man debattera detta och relaterade ämnen. Tyvärr inte så mycket här i Sverige. Tvärtom. Ju mer frågor och ifrågasättande, desto värre för den diskriminerade parten.

Det roliga här är att du själv upplever fel med dina föräldrar. Jo, jag har läst mer än det jag citerar.
Jag ogillar ditt, HEN eftersom vissa saker är lite könsspecifikt.
Oavsett så skulle du nog bli en riktigt bra förälder eftersom du knappast skulle bli som dina föräldrar.