Citat:
Ursprungligen postat av
KaptenBeirut
Det har hänt några gånger under min livstid att personer bett att få låna pengar. I de flesta fall har det rört sig om några hundralappar, enstaka gång ett par tusen.
De som lånat 1-2 tusen spänn har varit väldigt nära vänner eller släkt som frågat enstaka gång och det har alltid löst sig.
De som lånat 100-500kr har varit blandat. 3-4 gånger har jag blivit blåst och aldrig fått tillbaka pengarna. Typiskt nog har det rört sig om 500kr varje gång jag blivit blåst. Straffet har givetvis inte uteblivit. De har aldrig fått låna ett öre till och de har aldrig blivit bjudna på en enda öl till.
En del som frågat har jag helt enkelt inte lånat till. Men jag har alltid haft en aning svårt att säga nej rakt av. Har kört med "jag har inga pengar på mig", eller annat mildare ljug. När det enda jag hade behövt säga på frågan var ett rakt "nej".
Helt skadat egentligen att det skall ta emot säga nej. Det är ju fan mina pengar och vill jag inte så vill jag inte. Börjar dock bli bättre på "nej"
Tidigare har det hänt jag sagt "har inga pengar på mig", så sitter man på pub betalar cash så dyker denna löjd upp i samma pub precis när man betalar med cash.
Nu med den här skiten swish kan man inte ens köra den. Har man inga pengar kommer uppföljaren "men du kan swisha", så nu har jag kört dubbelt jävla nekande. Först "jag har inga pengar på mig", sen "jag har inte swish". Därav att det börjar bli enklare säga rakt "nej".
Senaste tiden har folk jag endast känner via social media börjat höra av sig om jag kan låna *. En snubbe som jag träffat en enda gång, han hörde av sig strax innan Jul och undrade om jag kunde låna honom 500kr. Vi har en gemensam fotbollsklubb vi följer och hängt på samma sida flera år så det var väl därför han tyckte det var en naturlig idé att fråga just mig.
Är det ett fenomen ni upplevt, att personer ni egentligen endast känner via social media vill låna pengar?
Och hur bemöter ni folk ni inte alls vill låna till? Bara en stint blick med ett "nej", eller krumbuktar ni onödigt er ur det?
* var det inte någon här som bara för några dagar sen gick ut fråga om man kunde låna personen 1500kr?
Jag kör det enkla och raka svaret:
Sorry, jag lånar inte ut pengar längre, inte till någon.
Om personen envisas så så kan jag tillägga: Nej, jag har blivit av med så mycket småsummor under åren att jag slutat låna ut över huvud taget.
Faktiskt så har ingen tagit illa upp utan alla verkar acceptera det svaret. Antagligen för att det är rakt och stämmer med verkligheten.
Handlar det om en mindre summa typ en hundring och det är en person jag uppskattar så ger jag hellre bort pengarna och sen är det ur världen.
