Kan USDC orsaka en stor kryptokrasch snart?

Enligt förslaget till förordning har kryptotillgångar, i synnerhet de båda underkategorierna tillgångsanknutna token och e-pengartoken, en tydlig dimension av penningsubstitut, med tanke på pengars tre funktioner som
betalningsmedel, värdebevarare och beräkningsenhet. I definitionen av ”tillgångsanknutna token” hänvisas till
funktionen som värdebevarare (”… som avser att upprätthålla ett stabilt värde …”) (3), medan det i definitionen av[/”e-pengartoken” hänvisas både till funktionen som betalningsmedel och till funktionen som värdebevarare (”… vars
huvudsakliga syfte är att användas som ett bytesmedel och som avser att upprätthålla ett stabilt värde …”) (4). I
förslaget till förordning framhålls att e-pengartoken har en funktion som betalningsmedel, då det konstateras att
sådana token ”främst är avsedda som betalningsmedel och där stabiliseringen av värdet avses att göras genom att
endast hänvisa till en enda fiatvaluta” och att ”i likhet med elektroniska pengar utgör sådana kryptovalutor en
elektronisk ersättning av mynt och sedlar och används för att göra betalningar”. (5) Något som talar för en sådan
tolkning är också att finansiella instrument, såsom dessa definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv
2014/65/EU (nedan kallat MiFID II) (6), har undantagits från tillämpningsområdet för förslaget till förordning. Mot
denna bakgrund tolkar ECB det som att begreppen tillgångsanknutna token och e-pengartoken helt eller delvis
definieras som penningsubstitut i förslaget till förordning