Detta må vara ännu en tråd angående depression och psykisk ohälsa men av stort personligt egenvärde. Jag ser stort värde i att vända mig till läsare med erfarenhet och konkreta tips då köerna till vården är väldigt långa. Jag har en tidigare skriven tråd där svaren guidade mig till att min bristande självkänsla kan vara det som är grunden till mitt mående och det verkar vara korrekt.
Jag har under en längre tid kämpat med min psykiska hälsa som under det gångna året har varit oerhört påfrestande och tung att bära. Jag har successivt tappat intresset för livet och därtill framtidstron om ett drägligt liv. Jag gråter ofta och känner att jag saknar mening och värde. Jag vill så gärna vara omtyckt och älskad av någon. Det har blivit tydligt för mig att mitt egenvärde baserar jag starkt i prestationer på arbetet och vad andra tycker/tänker om mig. Jag har ett fåtal vänner som jag träffar någon gång i månaden och dessutom mina föräldrar som jag träffar lite oftare. Jag önskar ibland att jag kunde stoppa tiden så att jag fick tid till att gråta i dagar, hinna andas och få känna närhet till någon form av trygghet och åtminstone lite glädje.
Jag är man, cirka 30 år och nyexaminerad efter fem års studier. Jag har en bostad i en större stad och materiellt skräp som har införskaffats under åren för distraktion och någon form av stimuli.
Jag är så trött på att må såhär och allt jag vill i skrivandet stund är att göra mig av med allt, köpa en husvagn och fly ut i en skog där ingen skulle hitta mig och leva på mina sparade pengar. När pengarna väl är slut så skulle även min tid på jorden vara det.
Jag förstår att det inte är friskt att må såhär men jag har ingen att prata med, inte heller vet någon att min psykiska hälsa är så pass illa. Tvärtom brukar jag få frågan om hur jag alltid kan vara på så gott humör och snäll. I verkligheten kan jag minuter innan ha genomgått en krasch på toaletten och planerar att ännu en natt ta på mig ytterkläderna och få runt i hopp om en impuls om att få slut på allt.
Jag ber om ursäkt för lång text men i korthet söker jag efter tips från er med erfarenhet av låg självkänsla och hur ni tog er ut det.
Tack på förhand
Jag har under en längre tid kämpat med min psykiska hälsa som under det gångna året har varit oerhört påfrestande och tung att bära. Jag har successivt tappat intresset för livet och därtill framtidstron om ett drägligt liv. Jag gråter ofta och känner att jag saknar mening och värde. Jag vill så gärna vara omtyckt och älskad av någon. Det har blivit tydligt för mig att mitt egenvärde baserar jag starkt i prestationer på arbetet och vad andra tycker/tänker om mig. Jag har ett fåtal vänner som jag träffar någon gång i månaden och dessutom mina föräldrar som jag träffar lite oftare. Jag önskar ibland att jag kunde stoppa tiden så att jag fick tid till att gråta i dagar, hinna andas och få känna närhet till någon form av trygghet och åtminstone lite glädje.
Jag är man, cirka 30 år och nyexaminerad efter fem års studier. Jag har en bostad i en större stad och materiellt skräp som har införskaffats under åren för distraktion och någon form av stimuli.
Jag är så trött på att må såhär och allt jag vill i skrivandet stund är att göra mig av med allt, köpa en husvagn och fly ut i en skog där ingen skulle hitta mig och leva på mina sparade pengar. När pengarna väl är slut så skulle även min tid på jorden vara det.
Jag förstår att det inte är friskt att må såhär men jag har ingen att prata med, inte heller vet någon att min psykiska hälsa är så pass illa. Tvärtom brukar jag få frågan om hur jag alltid kan vara på så gott humör och snäll. I verkligheten kan jag minuter innan ha genomgått en krasch på toaletten och planerar att ännu en natt ta på mig ytterkläderna och få runt i hopp om en impuls om att få slut på allt.
Jag ber om ursäkt för lång text men i korthet söker jag efter tips från er med erfarenhet av låg självkänsla och hur ni tog er ut det.
Tack på förhand
