Citat:
Ursprungligen postat av
VilleLeva
Okej jag ska försöka skriva detta på ett respektfullt sätt.
Det är inget fel på att vara fattig. Absolut inte. Jag ser inte ner på hårt arbetande människor.
Mina vänner är snälla och trevliga. Men jag dör vad tråkigt liv folk har.
Dom Jobbar 7-16 lägger 40% på räkningar 30% på mat osv sen är pengarna slut vad fan är detta?
Folk i Sverige har ju aldrig råd att göra någonting? Jag känner mig som ett ensamt lejon med massa lamm. Jag känner inte en enda människa som kan hänga med i svängarna.
Jag har en vän som har mycket pengar. Egen företagare men han lägger allt han har kvar på fonder och aktier. För hans mål är att gå i pension vid 40 år. Och jag respekterar det.
Men vart finner man människor som är mer som mig? Finns dom endast i usa och Dubai?
Jag har precis köpt ett hus vid havet i Onsala och kommer lämna min gamla vänskapskrets i stort sätt.
Köpte en ny sea doo rxt 300 Rs som jag kommer få köra själv när alla andra sitter på jobbet för att betala av sina hus skulder.
Vart finner jag folk på en annan nivå? Ska man börja gå på tråkig golf? Och börja umgås med rika 80 åringar? Nej inte aktuellt.
Jag var på Casinot och börja prata med en jämn gammal. Vi klickade bra och har många gemensamma hobbys. Problemet där är att han bor 60 mil bort.
Jag måste inte göra saker hela tiden. Men är trött på att göra allt ensam för man får alltid svaret, har inte råd. Vad fan jobbar du för om du inte ens har råd att åka på en resa? Eller jag kan inte jag har semester vecka 27-29 resten av tiden är jag låst till mitt jobb.
Hmmm, du föraktar inte ” fattiga”( vanliga människor med normala inkomster är uppenbart fattiga i dina ögon)? Så underligt att det trots allt är det intryck man får av dig efter att ha läst din text. Men lycka till med att känna dig förmer och upphöjd. Men litet mognad och ödmjukhet inför att livet ger människor skilda chanser och förmågor vore nog på sin plats.
