Är trött på alla fattiga människor

Om du är så jävla rik är det väl inget som hindrar dig att köpa hus på flera ställen? Ett boende där du bor idag nära dina "vänner", ett hus nära din rika vän 60 mil bort och så ett par hus/boenden till på andra ställen i världen som intresserar eller lockar dig. Tex ett längs Côte d'Azur och ett bland gräddhyllorna i Florida. Då ökar du ju markant chanserna att få umgås med människor närmare din "nivå" men har all möjlighet att komma tillbaks till hemstaden i perioder för att bli "grundad" igen om grädden börjar stå dig upp i halsen.

Ett annat förslag är att ta kontakt med människor som åker på mer äventyrliga resor som kostar rätt mycket pengar och planera ett år med resor tillsammans. Antingen genom rena reseföretag (typ No Boundaries) eller egna resor. Det finns gott om grupper för sånt på fejan och i forum osv. Den typen av människor är oftast ekonomiskt täta men vill inte nöja sig med att svälla i sig mjölkskummad sprit på stranden hela dagarna utan vill faktisk ut och hitta på saker.

Målet är inte att aldrig mer jobba utan att kunna jobba när man vill med exakt det man vill utan att oroa sig för att det går åt helvete.

Låter sjukt för vissa kanske men en del av oss har hobbies och intressen vi skulle kunna syssla med dygnet runt i åratal. Livet blir inte meningslöst utan ett jobb. Tror man det har man blivit en slav till systemet för länge sedan..

Nu handlar det främst om inställning och livsåskådning, men jag kan hålla med om att det är tråkigt att så många väljer att spendera sina liv springandes i ekorrhjulet.

Man väljer dåligt betalda yrken men förhållandevis dyra boenden etc. Man väljer att klaga och/eller försöka springa fortare, istället för att lyfta blicken och se över möjligheten att leva på ett annat sätt.

Resultatet blir att folk tackar nej till att gå och fika eller att hitta på någon aktivitet, för att de vill/behöver snåla. Folk fokuserar mer på pengar än på andra människor, mental utveckling och att ha ett intressant liv. Man är avundsjuk och missunsam mot de som väljer att skapa sig ett friare/roligare liv, istället för att se dem som förebilder och inspireras.

Det är få ungdomar som inte har någon slags hum om vilka yrken som betalar dåligt eller bra. Då blir det jättekonstigt för mig att man väljer låglöneyrken och sedan klagar. Mer rimligt vore om man valde det som man själv önskade. Så att man sedan kunde vara glad.

Precis som TS skriver så är det dessutom så att det fåtal som väljer att bli mer ekonomiskt oberoende ofta lever ännu mer fattigt, då de lägger all tid, kraft och pengar på att företagande eller aktier, och ibland bor i en hyresetta och äter nudlar trots miljoner på kontot (likt den gebomsnittlige Flashback-användaren).

Till skillnad mot TS så tror jag dock inte att man blir lycklig av att flexa sina resurser. Jag tror att man blir lyckligare av att köra sin jetski än av att visa upp den för andra. Det handlar om att känna sig fri och att göra det man verkligen vill ibland, inte om hur mycket pengar det kostar.

50 mil är alltså ett hinder för dig som är rik som ett troll och inte behöver att gå till ett arbete. Du verkar inte speciellt företagsam för den du säger dig vara. Eller har du vunnit din förmögenhet på lotto?

Ja, man fick hålla igen för att inte garva. Hade karln haft pengar på riktigt och varit stabil psykiskt skulle han inte ens skapat tråden.

Väldigt simpel människa du verkar vara. I mitt gäng är vi allt möjligt, från högt till lågt och det gör att vi kompletterar varandra.

Möter vi någon tönt som tycker det är kul att flasha pengar så bara garvar vi.

Och det är precis så du framstår; löjeväckande. Du gör dig själv till åtlöje.

Pengar är Nice och ger en frihet och möjligheter, men är man så jävla osäker som du är så stiger det en åt huvudet.

Det är precis som alla jävla osäkra töntar som köper en vinflaska för 1000 spänn och tror att det måste luftas och drickas ur vinglas för att ha rätt uttryck för buketten.

Samma vinflaska står italienarna själva och dricker ur vanliga glas.

Osäkra svenskar som du är det mest osexiga som finns.

TS menar kanske att det är tråkigt med folk som inte har råd att hänga på allt kul han vill göra med sina pengar. Han har inga kompisar att leka med.

Om du vill ha nya lekkamrater måste du vara i rätt sandlåda.
Skaffa dig hobbys som rika har och gå med i deras klubbar. Köp segelbåt, ta flygcert, gå med i en countryclub, häng där rika hänger. Bjud in på en "drink" i Torekov (som Mickan).
Gå med i Frimurarna och Rotary. Där träffar man många intressanta människor.
En trophy wife är också bra att ha. De är mästare på sociala grejer.

Hårt arbetande människor är sällan fattiga. Har upptäckt att många av mina kollegor lever ett snålt och tråkigt liv.

Dom har 300+ timmar sparade på jobbet(komptimmar m.m.) som dom inte använder, jobbar ständigt över, gör inget speciellt på sin lediga tid och säger att dom inte har några hobbys(finns tråd om detta).

Oftast handlar det om snålhet och rädsla att gå miste om något. T.ex. att dom tror att finanskrisen kommer närsomhelst och då måste man ha 2,5 miljoner på kontot ifall det skiter sig(trots att dom inte bor i nått slott).

Dock har dom inte varit rädda för finanskrisen enbart sista 2 åren utan det sitter i ryggraden sedan tidigt 90-tal.

Har inte heller förstått vitsen med att ha en massa pengar på banken om man nu inte använder dem. Det är bra om man använder en del av dem då och då till t.ex. en resa man unnar sig men dessa människor tänker inte ens i dessa banor.

Snålhet är en sjukdom.

Har dessa kompisar/kollegor en kontrollerande partner? För där kan det också ligga en spärr. Människan kanske har råd -men får inte göra roliga saker med dig då partnern sätter stopp!

Har också sett dessa unga människor som inte nöjer sig med en vanlig bostad, inte heller en billgare villa -näe det ska vara nått dom drömt om. Inte råd? Ja då tar man privatlån från släkt och vänner + dyra blancolån via banker med svinhög ränta bara för att få råd med själva kontantinsatsen.

Sen är dom fast i lånet, har visserligen drömhuset mu men behöver hjälp från bl.a. föräldrar i 20 år för att dom knappt har råd att leva. Reggar bilen på föräldrarna trots att man är 30+ m.m.

Just det, dom vill ju inte köra billigare eller begagnad bil nu när dom har ett fint hus. Bilen på garageuppfarten måste matcha huset.

Folk har en tendens att undvika dryga skrytmånsar utan självinsikt, och då är "jag har inte råd", "jag har inte tid" etc. bekväma ursäkter.

Det verkar väl som att de artigt tackar nej till att ha med dig att göra.

Tycker absolut du ska fortsätta springa på kasino och leta kompisar.

Tack det var många fina råd som jag kommer behålla i åtanke.
Friluftsliv är ett stort intresse förstås, dock inte mitt enda utan jag tog det som ett exempel då det låg mig närmast och valde ett skräckexempel.
Det händer även väldigt ofta med intressen de själva har och inte har tid eller lust, trötta av olika anledningar.
Att "inte ha råd" menar jag verkar mest vara slentrianursäkt för brist av ork eller lust.
Ett fåtal av mina vänner är spontana som antingen följer eller jag gör följe på i olika och nya intressen, sådana vänner finns men de flesta i min vänskapskrets är så som TS beskriver, inte för att ondgöra mig över de.
Min misstänke är att många arbeten helt enkelt fyller deras liv och ger väldigt liten plats och ork kvar till annat, bekvämligheten menar jag är ekorrhjulet att man fastnar i ett svårbrutet mönster där fritid inte ingår, där har jag också varit.