Ekomonisnack är som bomber för partnern

Hej

Hur sköter ni vanliga ekonomisnack. Jag tycker det borde vara så enkelt som.att surfa på en räkmacka. Min partner kan ta evigheter att förstå och vill skicka pengar fram och tillbaka, göra långa listor och planer.

Jag ser det lite annorlunda, automatiserar och vill inte lägga allt för mycket tid på detta. En hel kväll kan försvinna genom att göra en lista precis som förra månadens med inkomster och utgifter. Under denna tiden är min partner okontaktbar kommunikationsmässigt.

När jag förklarar att det finns enklare metoder smartare och mer tidseffektiva kan det dröja en timme eller två innan polleten faller ner. Intelligens har inte med saken att göra utan mer att den vill göra det på ett visst sätt, kan inte hantera kreditkort med mera.

Med bomber menar jag att min partner tar illa upp och agerar korkat när ekonomisnack kommer på tal.

När jag och min fru började prata ekonomi var det som enkelriktad kommunikation där jag hade önskat att hon skrev listor och fattade vad jag försökte göra. Nu har diskussionen mognat och förståelsen är på nivå med mig. Så jag tror du ska se det positiva i att din partner försöker.

Sånt här är väldigt enkelt att påvisa. Varför inte bara helt enkelt visa honom? Eller så är det han som tänker rätt och du fel.

Tack. Jo, jag har hälften av hens inkomst men har andra inkomster också som kommer in varje dag på rätt stora summor. Utgifterna har varit det dubbla min inkomst i stort sett tills nu denna månaden då den går till ner rejält till cirka 19,500 .

Den enklaste vore att dela utgiferna på två fast det tillkommer nya utgifter i syndafloders hastighet.

Jag har sagt att min ekonomi är maxad och kreditkorten brinner på sista kronorna men detta verkar inte kommuniceras in till min partner.

Ett förslag från min partner som är slösa är att hen ska ta över hela ekonomin. Ur det perspektivet tror ja det skulle bli ännu värre. Om jag tagit hand om ekonomin skulle det gå åt motsatt håll till ekonomisk oberoende på 10 år max.

Vad är det som är så svårt att förstå att jag vill det bästa? Att två kan ha rätt samtidigt tror jag på men inte min partner. Därav att det är lite av envägskommunikation där. För mig är det så lätt att jag kan lägga 99,9% av resten av min tid på livet än på massa struntsaker som exempelvis en budget som inte kan hållas. Varför då göra en? Jag räknar en överslagsbudget med tusenlappar i huvudet på en sekund. Räcker 20 in mot 19,5 ut. Ja.

Självklart har det absolut INTE med iq att göra. Att lida av dyskalkyleksi Är helt normalt. Funderat över ett annat förhållande eller vad är det vill diskutera?

Förhandlingstaktik ak 4hp...

Du kommer ingen vart med ett nedbud.
Börja med ett uppbud och sen förklara hur det uppnås.

Exempel:
Föreslå en Turkietsemester i vår.
Låt det sjunka in ett tag.
Redogör hur ni kommer finnansiera detta.

Med tiden kommer hon förstå ekonomi.

Alternativet, att säga "nu går det åt fanders, vi måste göra något" mynnar bara ut till att hon hittar en annan partner med större plånka...

Ha separat ekonomi om ni inte delar syn på hur den ska skötas, case closed.

Det finns undantag såklart men mitt generella intryck är att fruntimmer i regel har ett begränsat intresse av privatekonomi och framförallt att resonera kring strategiska frågor som berör ekonomin på längre sikt. I mitt fall är det ändå relativt enkelt då jag har veto i vår ekonomi (den är delad) och sköter allt sådant.

När det blir tjafs är oftast då min partner inte förstår förhållandet mellan ekonomins långsiktiga stabilitet kontra kortsiktiga njutningar. Det ska åkas på semester, köpas prylar och vara high life helst hela tiden utan någon närmare tanke på morgondagen. Visst gillar jag också att sätta guldkant på tillvaron men någon jävla måtta får det väl vara när man inte har obegränsat med resurser. Så ibland sätter jag P för galenskaperna.

Jag har aldrig behövt oroa mig för pengar i mitt liv och jag tänker inte leva på något sätt som gör att mina tillgångar äventyras. Så det är bara att vara resolut så ordnar sig allting.

Japp. Nu dängde det in lite "bomber", utgifter. igen 5000 på massa skit. Får ta från sparanden. Ska bara gröpa ur resten av jordklotet så vi faller in i oss själva i ett svart hål.

Ja, oroar mig inte direkt och eller vill inte bry mig så mycket om pengar längre. Jag bryr mig mer om tid numera förutom trevligheter som du skrev om. Situationen kunde också vara än värre men det komiska är ändå om jag vore med en fattig skulle vi vara rikare tillsammans än hur det ligger till nu.

När jag diskuterar så kommer det fram att hen menar något annat och eller det jag säger bara att hen inte kan förstå att jag säger samma sak med andra ord. Det är väldigt viktigt att rätt ord faller på plats i meningarna men åt andra hållet alltså från hens sida gäller inte regeln.

Förstår inte riktigt poängen med delad ekonomi men är såklart upp till ts.

Jag och min sambo kör på följande:

Jag tar alla fasta kostnader och ber henne skicka mig hälften.
Vi storhandlar och köper mat tillsammans 1-2 ggr månad och utöver det småhandlas det när man själv vill ha något. Min partner är duktig på detta så brukar kompensera när det storhandlas.
Har ej bil men när vi har haft har jag ägt den själv och stått för allt för att slippa tjafs. (Kan ev be om lite bensinpengar om vi bilar eller dyl)

Är visserligen själv ekonom och har gjort det till en sport att hålla våra kostnader låga och ha stenkoll på utgifter. Sambon köper detta upplägget och det har inte varit några konstigheter trots att hon tjänar rätt mycket mer än mig.
Är lite nyfiken på vad en plötslig utgift på 5000 kan vara? Låter som att ni dragit på er för stora kostnader.

Med all respekt för er som inte kör delad ekonomi, men blir det inte lite ocharmigt? Att man måste swisha varandra pengar fram och tillbaka för att nå "balans"? Har hört så många varianter på det där och tycker det verkar mer bök än vad det tillför?

Den stora behållningen med gemensam ekonomi, som jag ser det, är möjligheten att optimera ekonomin kring gemensamma intressen. T ex så lägger vi i huvudsak vår deg på resor, mat och ja överhuvudtaget det sk "goda livet". Det fungerar eftersom båda vill det samt att ingen har några svindyra hobbies som skulle göra det svårt. Ok jag gillar klockor hon väskor men utöver det då..

Nackdelen är att man kan få behöva argumenteta lite om man ska köpa någon ny pryl, det är ju drygt såklart, men jag tycker nog ändå fördelarna överväger ändå.

Jag vet vad som är det bästa alternativet % delad inkomst. Den är att man betalar procenten av kostnaderna mot vad man tjänar och får såldes lika många procent kvar efter. Kanske inte fungerar om inkomsterana skiljer sig för mycket mot varandra dock men säg normala inkomster runt 20-35000 så borde det vara en morot att göra något som gynnar båda.

Jag tjänar mindre men kan visst bjuda på saker och behöver inte krävar tillbaka. Skulle skriva in det i wall of fame att det är en röd varningsflagga att man ska låna av någon annan i landet Sverige. Men om det under samma månad och blir minus är jag inte lika glad då okända utgifter dimper ner titt som tätt. Framtida säsongskort ska betalas i förväg till de yngre, elen betalas i förväg samt en massa kläder till de yngre som går över budget och avtalat med 400% varje månad. Matkonto avtalet missbrukas där jag får stå för 100% trots att överenskomelsen varit 50/50 i övergångsmånaden. Så framtiden är inte ljus där dock har jag rullat kosingar så de börjar arta sig ändå.

Själva problemet är kommunikation om pengar och planering och slöeri med tid. Lag middag en timme. Om hen gör det är det 4. Därav är kommunikationen i ekonomin både 4 x långsammare och väldigt emotionellt laddat.

Själv tycker jag det är dumt att inte kunna diskutera eller argumentera och ja, det skapar ytterst stora problem. Varför ska jag komma överens om en summa om denne endå kommer att misslyckas av den andre partnern och då också med flera hundra procent.